Wennerholm: Har någon varit mer överlägsen någonsin?

Mats Wennerholm

Mondo Duplantis är igång med säsongen igen, efter att har firat klart efter VM-guldet och världsrekordet i Eugene.

Den började med att han lekte hem sin 17:e raka segern med sitt 50:e hopp över sex meter.

Nu börjar jakten mot hundra.

Och jag undrar om det någonsin funnits någon som varit mer överlägsen.

Ja, Mondo vann den här comebacken med 37 centimeter och firade jubileum med 50 hopp över sex meter.

Jag vet inte om det är hans största segermarginal någonsin, men det kan inte vara så långt ifrån i alla fall.

Det är ljusår före alla andra, trots att alla de bästa var med.

Sex meter har blivit en sorts skamgräns för Mondo och han har bara grämt sig efter en tävling den här säsongen. Det var när han stannade på 5,92 i Diamond League-galan i Eugene i slutet av maj och rev ut sig på 6,07.

Det tyckte han var bittert och då är det bara tre hoppare i världen i år, förutom Mondo, som hoppat högre utomhus än de 5,92 han stannade på den gången.

I VM i Eugene var segermarginalen på 27 centimeter den största någonsin och det känns som hans motståndare inte är några utmanare längre, utan mer hans egen fan club.

De sitter alla kvar för att ha första parkett när Mondos enmansshow startar.

Nu stannade den på 6,10, men med tanke på omständigheterna visar det att Mondo är i världsrekordform.

Och jag undrar om han ens behöver några formtoppar.

Han har en så hög lägstanivå att inte verkar spela någon roll.

Det kan bli världsrekord varje gång han hoppar känns det som.

Det hänger mer på vädret än honom själv.

Sergej Bubka dominerade stavhoppet i över ett decennium, men han var inte lika överlägsen som Mondo.

Det fanns fler sexmetershoppare på hans tid, som höll segermarginalerna en bit under decimetern.

Ja, jag förstår verkligen att galaarrangörerna bjuder över varandra för att få Mondo till sina tävlingar.

De får valuta för pengarna.

Och en säsong det känns som han redan gjort allt, är hälften kvar med ett komprimerat tävlingsschema där massor av galatävlingar trängs i uppehållen mellan VM, EM i München och den avslutande Diamond League-finalen i Zürich andra veckan i september.

Ett EM som nästan känns häftigare än VM den här gången.

Väldiga Olympiastadion i München får ju Hayward Field i Eugene att framstå som en uppvärmningsarena.

Jag blir inte förvånad om Mondo sätter ett nytt världsrekordet även där.

helskärm

Om nu vädret tillåter.

Det har gått fyra år sedan senaste EM i Berlin, som fortfarande är ett av de största ögonblick jag upplevt med Mondo.

Hans stora genombrott.

Enligt Mondo själv är det fortfarande karriärens hittills viktigaste tävling.

Det var den ljumma kvällen i Berlin han stod steget från junior till världshoppare.

Jag glömmer aldrig när han satte juniorvärldsrekord efter juniorvärldsrekord, utmanad av ryssen Timur Morgunov som stannade på sex meter.

Mondo hoppade 6,05 och blev en världsstjärna över en natt.

Han förbättrade sitt eget juniorvärldsrekord tre gånger i samma tävling och skrev in sig i sexmetersklubben för första gången.

Nu återvänder han till Tyskland för att hoppa hem sitt andra EM-guld och i Europa finns ännu färre utmanare.

Enda frågan är väl hur stor segermarginalen ska bli där.

Mondo hoppar i sin egen division och för honom startar tävlingarna först då alla andra rivit ut sig.

Det var precis samma sak i comebacken i Chorzow, där motståndarna kämpade och snabbt försvann i blötan, medan Mondo såg ut som om det inte fanns något dåligt väder.

Det är bara att vänja sig.

OOO

Nu är det inte bara Mondo det handlar om i svensk friidrott.

En vecka då Sverige tagit hem fyra medaljer i JVM och en helg där ett SM pågår för fullt.

Även om VM blev en besvikelse totalt sett, så känns det som EM kan bli tvärtom.

Ett guld är i alla fall redan givet.

Jag hoppas på fler.