Frun talar ut: ”Vi blev dödshotade”
Kovänder: ”Det är vi som är problemet”
Publicerad 2020-06-09
NFL-stjärnan Drew Brees, 41, möttes av en hatstorm när han fördömde spelare som knäböjer under amerikanska nationalsången.
Nu berättar hans fru att de bytt ståndpunkt.
”Hatet och dödshoten fick oss att inse att det är vi som är problemet”‚ skriver hon i ett uttalande.
New Orleans Saints quarterback Drew Brees har varit emot att spelare knäböjer under amerikanska nationalsången. En trend som startades av förre NFL-quarterbacken Colin Kaepernick som en protest mot rasism. När frågan nu aktualiseras i och med de pågående protesterna runtom i USA stod Brees fast vid sin ståndpunkt och sa att han ”aldrig kommer att hålla med någon som är respektlös mot den amerikanska flaggan”.
Ett uttalande som väckte ramaskri bland såväl motståndare som egna lagkamrater och som 41-åringen häromdagen tagit tillbaka och bett om ursäkt för.
”Tårar i ögonen”
Nu talar hans fru, Brittany, ut om uppståndelsen.
I ett inlägg på Instagram, prytt av citat från Martin Luther King Jr., berättar hon att hatstormen fått både henne och Drew att tänka om.
”Jag skriver det här med tårar i ögonen. Jag har läst de här citaten 1 000 gånger och varje gång jag läser orden sjunker det in i mitt hjärta. Inte förrän nu under de senaste dagarna – efter att vi fått uppleva dödshot och hat – har jag insett att dessa ord talar direkt till oss”, skriver hon.
”Vår skyldighet”
I en lång utläggning resonerar Brittany sedan kring hur de privilegier hon och Drew per automatik haft som vita amerikanska medborgare lett till att de konsekvent ignorerat hur utbredd och allvarlig rasismen egentligen varit.
”För vi har aldrig aktivt letat efter orättvisorna. Vi har hört historier från män och kvinnor vi känt och älskat i åratal, historier om rasismen de upplevt i sina liv, men vi har aldrig delat vidare och pratat om dem eftersom vi ansett dem vara normala. Så till alla vänner och alla vi sårat: Vi ska bättra oss. Vi vill bättra oss. Vi vill höra era berättelser. Vi vill kämpa för er. För om vi inte tror att vi är en del av problemet så innebär det att vi inte gör tillräckligt. Det är vår skyldighet att utbilda oss själva. Vi ber om ursäkt”, skriver hon.