Simon Sjödin: ”Har alltid fått stå till svars av SOK”

OS-simmaren om rasism och upplevda särbehandlingen

Publicerad 2021-05-06

I nio år har OS-simmaren Simon Sjödin varit tyst – för att inte riskera sin karriär.

Nu lyfter 34-åringen på locket om rasismen i samhället och den upplevda särbehandlingen från Sveriges olympiska kommitté.

– I stället för att hata SOK så har jag utnyttjat dem.

”Det är nio år sedan OS i London gick av stapeln. Ofantligt många gånger har jag funderat på varför jag blev bortplockad. Om det beror på min hudfärg, min bakgrund eller att jag inte är en bra person”.

Orden är simmaren Simon Sjödins och hämtade från SVT-programmet Blågula hjältar. I programmet, som har premiär i SVT1 på torsdagskvällen, träffar den tidigare stavhopparen Alhaji Jeng åtta svenska landslagsidrottare och redan i de två första avsnitten riktas hårda rasismanklagelser mot svensk idrott.

Kalis Lloyd vittnar om strukturell rasism i basketlandslaget och den tidigare toppföraren Antonio Lindbäck berättar om kränkningar under lag-VM i speedway. Simon Sjödin är inte lika rak i sin anklagelse. För hur ska han egentligen kunna veta säkert?

Klarat alla kvalgränser

När han så ofta plockas åt sidan i säkerhetskontrollen på flygplatser att han och hans landslagskamrater börjat skoja om det blir det kanske uppenbart. Men hur ska han veta varför just han inte fick åka till OS 2012?

Sjödin hade klarat de internationella kvalgränserna och ansågs av sitt eget simförbund också uppfylla kriteriet att ha potential att nå en topp åtta-placering på OS. Trots det sa SOK nej.

– När jag kom till mötet med SOK funderade jag mest på vilken status jag skulle skriva på Instagram efter uttagningen. Men jag märkte direkt på stämningen att något var fel och sen sa de att de inte trodde att jag skulle kunna komma till en OS-final. Det kom som en chock, säger Sjödin till Sportbladet två dagar innan programmet ska sändas.

En förklaring Sjödin än i dag inte förstår.

– Som jag sa i dokumentären har jag inget riktigt bra svar på varför jag petades. Jag vet ju inte, det är det bara han som inte tog ut mig som gör.

Simon Sjödin har aldrig riktigt pratat om de här frågorna förut och han återkommer flera gånger till att han inte ”vill gråta ut i media”. Hans avsikt med att nu lyfta på locken om händelserna 2012 är en förhoppning om en rättvisare idrott.

Efter hans egna erfarenheter gäller det inte minst SOK:s olympiska uttagningar och det är där han nu i första hand vill se en förändring.

Sverige olympiska kommitté är livsnödvändig för Sverige främsta idrottare i framförallt individuella grenar. Det är SOK:s stipendier som betalar deras mat, träning och läger. I många fall också deras tränare.

Det var därför inte bara en OS-dröm som släcktes när Simon Sjödin petades från OS 2012. Hela hans elitsatsning stod och vägde.

”Fick rådet att inte säga något”

Över 1000 personer skrev på en namninsamling och kritiken mot SOK från andra elitsimmare var hård. Men Simon Sjödin själv satt tyst.

– Jag fick rådet att inte säga något, säger Sjödin i dag.

Istället för att protestera övervägde han att lämna idrotten helt.

– Jag var bara ledsen och trött och ville inte ha något med simningen att göra. Jag var på vippen att sluta men jag kommer ihåg att jag sen såg 200 medleyfinalen på tv, och jag hade ju lika gärna kunnat vara där. Det var de tider jag gjorde och som jag hade gjort på EM i maj. Så då tänkte jag att nej, vi kör! Då kom det också in en ny tränare som samlade truppen i Stockholm. Finansierat av SOK... Då bestämde jag mig att istället för att hata SOK så ska jag utnyttja dem till min egen vinning.

Simon Sjödin etablerade sig med SOK:s stöd de kommande åren som Sveriges kanske främste herrsimmare. Bronset från EM i långbana 2008 följdes upp av ett silver på kortbana 2013 och ett brons 2015. På det kom också framgångar med VM-final och ett svenskt rekord samt en semifinalplats vid OS 2016.

Nu ska karriären avslutas vid EM i Budapest i slutet av maj och med det har Simon Sjödin till sist också klippt bandet med SOK. Då har han också bestämt sig för att berätta om sina upplevelser 2012.

Tror du att petningen handlade om något mot dig personligen?

– Allt handlar om att jag aldrig fick en andra chans. Så fort jag presterade dåligt i en tävling så var det samtal och hot om att ”vi kommer strypa ditt stöd om du inte presterar”. Enligt deras beräkningar hade jag aldrig råd att misslyckas utan jag var tvungen att prestera hela tiden. Jag känner att jag alltid fick stå till svars och det tycker jag är fel.

Tror du att det beror på ditt ursprung eller din hudfärg?

– Jag kan inte svara på det. Då blir det bara spekulationer från min sida. Det kan lika gärna vara att de tycker att jag är en jobbig jävel. Så jag kan inte svara på om det är min hudfärg eller var jag är uppvuxen som spelat roll. Men det är det som är så intressant i dokumentären. Att alla vi idrottare har en egen historia men det finns också något som knyter oss samman. Därför tycker jag att det är så viktigt att Alhaji tog tag i det här. För oss men framförallt för de som kommer bakom. För nu är det upp till oss som varit med om det här att hjälpa till och få till en förändring. Samhället ser annorlunda ut nu än det gjorde för 20 år sedan.

Peter Reinebo, verksamhetschef på SOK och den som tog beslutet om Sjödin 2012, beklagar 34-åringens upplevelse av händelserna.

– Jag tycker det är väldigt tråkigt om Simon känner på det här sättet. Det går helt emot de värderingar och det arbetssätt som vi på SOK står för, säger Reinebo i sitt svar på Sjödins kritik.

Sjödins egen vilja är nu tydlig: Ta bort makten för uttagningarna från de enskilda sportcheferna hos SOK och stryk talang-kriterierna som gör särbehandling möjlig.

Vill ta bort alla undantag

34-åringen menar att OS-tävlingarna fortfarande är så lika andra internationella mästerskapet att motiveringen att unga idrottare ”ska se och lära” inte håller. Han anser också att definitionen av ”talang” är så flytande att det aldrig kan bli rättvist.

För att säkerställa rättvisa i uttagningarna menar Sjödin istället att rena resultatgränser är enda vägen.

– SOK:s grej är att de vill ha full kontroll, det är därför man har topp- och talangprogrammet men du kan vara en talang när du är 40 år enligt vissa kriterier. Det är upp till person till person att avgöra och det är ett irritationsmoment hos många. Man kan komma runt saker genom att säga att någon är talang när de är 27 år. Det många inom svensk idrott känner är att om det bara funnits internationella krav så hade ju SOK:s roll spelats ut men de vill sitta på makten och kunna ta ut dem de känner för. Det drabbade mig och jag tycker att de begränsar saker på grund av deras egen stolthet.

Som dagens system fungerar sitter enskilda personer på SOK på stor makt när det kommer till att avgöra vilka som ska få möjlighet att bedriva en elitsatsning i idrott i Sverige. Specialförbunden kan nominera idrottare men det är SOK som bestämmer vilka det ska satsa på och vilka som får åka till OS.

– Som olympisk idrottare är SOK:s stipendium nödvändigt om du ska kunna bedriva en satsning på en professionell nivå. Vi behöver SOK men jag tycker kompetensen där är förlegad. Jag bodde i Köpenhamn i två år och hade ganska mycket kontakt med Danmarks olympiska kommitté och skillnaden är markant. Där är kommittén verkligen ett stort hjälpmedel som skapar en nära relation och jobbar utifrån individens bästa. Det har jag aldrig känt med SOK. Jag fick mer hjälp i Köpenhamn än jag haft i Stockholm och då var jag inte ens med i deras program.

– Min målsättning är inte att kasta skit på SOK, men om jag kan vara med och förändra så vore det skitbra. Det finnas kompetent simfolk i Sverige och vi borde utnyttja allt för att inte halka efter. Men i nuläget är vi ett steg bakom. Att då ha sportchefer på SOK som inte riktigt har kompetensen för respektive idrott och som inte riktigt kopplar eller förstår håller inte.

Så här i efterhand, borde du ha lyft den här frågan tidigare?

– För egen del hade det inte spelat någon roll. Den kraften jag fick när jag blev nekad använde jag de fyra efterföljande åren och de blev de bästa i min karriär. Jag hade en ganska stark, jag ska inte säga avsky men de var inte min favoritorganisation om man säger så. Så även om jag hela tiden var beroende av SOK så var det verkligen så för mig att ”jag ska visa de här grabbarna att de har fel”.

Det låter som en väldigt märklig upplevelse att känna så för sin arbetsgivare...

– Ja. Men idrott är ett prestationssamhälle och du måste prestera. Ur den synpunkten köper jag om man misslyckas men det ska inte vara olika för olika människor utan då ska det vara en rak linje.

Läs hela SOK:s svar på Simon Sjödins kritik här.