Friidrottslegenden Jim Hines är död
Uppdaterad 2023-06-06 | Publicerad 2023-06-05
Jim Hines är död.
Mannen som sprang in i friidrottshistorien som den förste under tio blankt på 100 meter.
När klockan stannade på 9.95 där i OS i Mexiko 1968 kändes det som någon just landat på månen.
Men det skulle dröja ett år innan Neil Armstrong tog det klivet.
Jim Hines var 76 år när han gick bort i veckan, så det tog tid även för döden att hinna ikapp världens en gång snabbaste man.
För dagens bästa sprinters är det vardagsmat att springa under tio blankt, men det var länge en mytomspunnen drömgräns som väntade på att sprängas.
Själv var jag tonåring 1968 och OS i Mexiko var mitt första stora friidrottsmästerskap.
Inte på plats som det senare skulle bli, utan framför en svartvit tjock-tv med suddig bild där man tyckte det var ett under bara att tv-bilderna tog sig ända från Mexico City till Sverige.
Men i den där 24-tummaren skrevs kapitel på kapitel av friidrottshistoria under ett par veckor i oktober.
Men det var en 24-årig Jim Hines som var först ut bland friidrottarna, då 100 meter då som nu låg först på programmet.
Född i Arkansas i den amerikanska södern, men uppväxt i Oakland i Kalifornien som ett av tolv barn kom han att växa till en multitalang.
Men även om han startade som baseballspelare, var det snabbheten som stod ut och fick varje friidrottscoach som såg honom att drömma stort.
Så blev det också.
Först under tio sekunder
Han hade varit under tio blankt redan tidigare under säsongen, men det var med manuell tidtagning där funktionärerna alltid är för snabba på avtryckaren.
Den gången stannade klockan på 9,9 men man får alltid lägga på ett par tiondelar utan den elektroniska exaktheten.
Men hans dueller med värste konkurrenten Charlie Greene vid de amerikanska collegemästerskapen tidigare den sommaren hade både gett eko och skrivit historia, men utan den bekräftelse som skulle komma i Mexiko några månader senare.
När han korsade mållinjen stannade klockan till och med på 9,89 och Sven ”Plex” Pettersson var lika exalterad som han skulle bli när Bob Beamon landade på 8,90 i längdhoppet några dagar senare.
Nu korrigerades tiden till 9,95, men ingen brydde sig.
Det var utomjordiskt bra, även om tiden kom på hög höjd.
Och hur bra den var skulle visa sig i åren vi fick vänta på nästa världsrekord.
Det tog 14 år, åtta månader och 19 dagar innan Calvin Smith slog tiden med sina 9,93, också det på hög höjd i Colorado 1983.
Men Jim Hines blev inte gammal i friidrotten.
Bara fyra dagar efter sitt OS-guld skrev han ett proffskontrakt med det amerikanska fotbollslaget Miami Doplhins och försvann från friidrottsscenen.
Nu fick han ingen större fotbollskarriär och när han återvände till friidrotten flera år senare var han inte i närheten av de tider han gjort tidigare.
Men i mitt minne lever han kvar för evigt.
Fler rekord sattes
Även om OS i Mexico City fortsatte med en historisk rekordslakt, fler utomjordiska resultat och revolutionerande förändringar.
Bob Beamons 8,90 i läng har jag redan nämnt, men det var också där som Dick Fosbury introducerade den ”flop” som för evigt förändrade höjdhoppet. men som då fick alla att undra vad karln sysslade med när han hoppade baklänges över ribban.
Det var också året då det afrikanska löparundret visade upp sig för första gången på medel- och långdistans och kenyanen Kip Keino blev symbolen för genombrottet med sitt guld på 1500 meter.
Lägg till Tommie Smith och John Carlos manifestation på prispallen med sin svarta handskar i luften.
Det skrevs mer friidrottshistoria i ett enda OS, än det gjorts i alla de som följt tillsammans.
Men Jim Hines var först där också.