Jag förstår alla som hatar oss efter avhoppet

Av: Kristoffer Bergström

Publicerad:

Här har vi fokuserat på de svenska åkarnas reaktioner på sin inställda medverkan.

Tänk att vara en schweizare, amerikan eller italienare.

Jag förstår alla som hatar oss.

Det är synd att idrotten talar så lite om solidaritet.

Att Sverige, Norge och Finland hoppar av världscupen i december är inte straffbart och hotar inte loppens genomförande.

Regeln som säger att tävlingen ställs in om färre än sju av de tio bästa nationerna deltar är inte tillämplig när länderna avstår frivilligt.

Det blågula beskedet är heller inte förvånande med tanke på att norrmännen sa samma sak dagen innan.

Så det kan tyckas svårt att klaga, men det gör jag ändå.

För beslutet är inte solidariskt.

Tog chartrade plan

Det är osympatiskt gentemot arrangörerna i Schweiz och Tyskland att lämna kollektivt återbud. Det är taskigt mot motståndarna att redan tala om att slopa touren.

Inför säsongen togs ett protokoll fram för att minska smittspridningen under världscupen. Det var ett åtagande, ett gemensamt ansvar att försöka hålla uppe pinnarna i cirkustältet.

Första helgen i Ruka förlöpte i stora delar till belåtenhet, även om vissa områden och passager var för trånga. Värst var de oprecisa snabbtesterna som tillät en utövare i Nordisk kombination att gå runt bland de tävlande i två dygn innan det upptäcktes att han var smittad.

Det var dåligt. Det manade till bättring, men inte till att dra ut sladden och låta säsongen självdö.

Från tävlingsorten tog Sverige och Norge chartrade plan, vilket de övervägde att göra också till Davos nästa helg. Fattigare förbund har inte den möjligheten utan köpte reguljära flygbiljetter och for neråt Centraleuropa. Ledarna bilade.

Vad fick de för ansträngningen? Två stjärnfattiga B-helger som stornationerna vänt bort blicken ifrån.

Längdsporten går på knäna och tävlingarna sänds inte längre i särskilt många länder. Sponsorer och åskådare rör sig följaktligen mot skidskyttet och det alpina.

Det är främst intresset från Sverige och Norge som upprätthåller skidornas status. Utan vårt deltagande kommer listan över ackrediterade journalister förbli tunn.

Borde ha vänt sig till Fis

Har svenskar och norrmän därför ett extra ansvar? Kanske. De borde åtminstone leva upp till överenskommelsen, de borde åtminstone komma till start när alla andra gör det.

Jag förstår invändningen att hälsan är viktigast. Det går inte att tävla om du är rädd, vilket Heidi Weng visade med tydlighet förra helgen.

Det löser man genom att låta varje åkare själv bestämma om den vill åka på världscupen. Inget förbund ska tvinga dem. Men att stanna hemma med hela landslaget – trots de egna åkarnas missnöje – är ett släggslag mot alla småländer som kämpar för att driva verksamheten under ett krisår.

Anser det svenska förbundet att tävlingen i Davos är riskabel går de till Fis och ber att få problemen åtgärdade eller loppen flyttade. De har nog med inflytande för att bli lyssnade på. Om förfrågan avslås, om inget väsentligt anses ha skett sedan Ruka, så är det tävling som vanligt. Då ställer man upp. Herregud, i Ruka var det backhoppning och nordisk kombination också, till Davos och Dresden kommer bara längdåkare.

Att i stället hålla internlopp i Sverige förbättrar ingenting. Det är inte mycket tryggare och det är heller inte snällt.

Jag vet att det argumentet väger lövtunt i dessa dagar, men det är vad jag anför.

Ni borde ha varit lite schyssta. Ni borde ha tänkt på alla andra. Ni borde ha åkt till Schweiz.

Publicerad:

LÄS VIDARE