Flinck: Det är Sveriges chans till EM-succé
Publicerad 2020-01-07
ALINGSÅS. Släpp kontringarna loss – det är EM!
Minns ni VM 2017?
Klart ni gör.
Då kommer ni också ihåg hur det nya svenska landslaget under Kristján Andrésson tog handbollsvärlden med storm med ett frejdigt kontringsspel där man flög fram över planerna i Paris och Lille.
Mikael Appelgren och Andreas Palicka kastade lyror och spelarna sprang på allt.
Jerry Tollbring rusade från handbollsligan och Kristianstad rakt in i VM:s all star team.
På andra kanten kutade Mattias Zachrisson och Niclas Ekberg som jehun.
I mitten drev Jim Gottfridsson och Albin Lagergren upp tempot i andrafasen.
Tappade fart efter EM-silvret
Sverige skakade blivande världsmästarna Frankrike i kvartsfinalen inför 28 000 fransmän och hade man bara ställts mot något annat motstånd hade man nog sprungit fram till en semifinal redan då.
Nu gjorde man det ett år senare i EM Kroatien, hela vägen till en final. Kanske inte med riktigt samma, utpräglade kontringshandboll men ändå med mycket speed.
Den här farten har man tappat en del av sedan dess och den präglade till exempel inte spelet i VM i fjol.
När jag träffade Andreas Palicka nere i Tyskland just före jul och pratade om just det här menade han att man kanske hade börjat tänka för mycket i takt med att man försökt utveckla grundspelet. Han vill att man ska bli ”friare i tanken” efter den utvecklingsprocess man nu gått igenom, eller helt enkelt inte tänka så mycket alls utan bara släppa handbromsen och köra.
Till saken hörde också att Sverige slog ur underläge både i VM 2017 och EM 2018. Det gjorde man inte i VM senast när det byggdes upp förhoppningar och förväntningar om medaljmatcher samtidigt som motståndarna var inlästa.
Palicka är förstås inte ensam om att vilja hitta tillbaka till den fartfyllda handbollen igen. Det vill hela laget och det är det man strävat efter inför EM.
Riktigt svagt facit
Därför blev jag lite konfunderad när det svenska försvars- och målvaktsspelet höll hög klass i första halvlek i genrepet mot Egypten och man samtidigt höll nere nordafrikanerna på åtta mål före paus men utan att få till något riktigt kontringsspel. Jag räknade till blott tre kontringar varav två gav mål före paus. Det är ett riktigt svagt facit med en sådan stark defensiv.
Visst drog egyptierna ner på tempot och fick spela långa anfall och Sverige därmed kanske blev lite rädda om bollen när man väl fick tag i den. Men det var knappast plattan i mattan och alltid blicken framåt i banan när bollen erövrades och inga allvarligt menade försök till snabba avkast.
Men direkt efter paus satte Sverige en helt annan fart, som tur var med tanke på att det bara återstår tre dagar till EM-premiären, och sprang ifrån direkt till en säker ledning som man sedan aldrig släppte utan kunde vinna med 27–24.
Först upp många gånger i andra halvlek var försvarsgeneralen Max Darj, som på sin gamla hemmaplan drog dit fem mål på 20 minuter.
– Han ser inte snabbt ut och han är inte snabb. Men ändå är han ofta först upp, som Jim Gottfridsson konstaterade.
Matchens två delikatesser
Sveriges chans att nå den åtråvärda finalhelgen i Stockholm är att skruva upp farten och springa utav bara helvete, om uttrycket tillåts. Visst vet motståndarna också att Sverige vill det men en hel damhandbollsvärld har vetat i över ett decennium att norskornas spel bygger på fart men ändå inte lyckats stoppa dem från att dominera.
Med Kim Ekdahl Du Rietz tillbaka i form har man dessutom en andrafasspelare i världsklass vid sidan av Albin Lagergren.
På tal om Lagergren: han saknas.
Ekdahl Du Rietz gjorde en stark inledning på andra halvlek anfallsmässigt efter en tveksam första halvlek. Men så lyckades Sverige också sätta honom i en-mot-en-läge på stora ytor och då är han oerhört svårstoppad med sin tyngd och genombrottskraft. Och när han inte kom igenom dök Andreas Nilsson eller Max Darj upp på bakom på linjen. Enkelt och effektivt.
Matchens delikatesser annars:
Andreas Nilssons backhandmål bakom ryggen – för andra matchen i rad.
Lucas Pellas hemspring och bollstöld mitt i studsen på en egyptisk kontring. Retligt enkelt.
Visst, Sverige hade inte inne sina främsta försvarsspelare i slutet av matchen när Egypten körde en del 7-mot-6. Men jag blir ändå oroligt för premiären mot Schweiz, deras 7-mot-6-spel och mästaren i ämnet, Andy Schmid, som dirigent.