Pappa Hellmyrs dröm blev sann efter tolv år

Publicerad 2021-12-26

I tolv år väntade han på att sonen skulle komma hem och spela för Edsbyn.

I dag får Håkan Hellmyrs se Per spela annandagsderby i rött och blått för första gången sedan 2008.

Men det är mitt i en plötslig familjesorg.

– Saknaden och tomheten är monumental, men vi känner ändå att det vore skönt att göra det här, säger Håkan.

Här ser du alla matcher i elitserien

Tanken är ett lättsamt och varmt möte med en bandytokig pappa som efter många års längtan njuter av att se sonen i moderklubben igen. Men när Sportbladet ringer Håkan Hellmyrs, 77, för att få till en träff under decembers första hälft är timingen inte den bästa.

Per Hellmyrs syster Karin svarar på Håkans telefon och berättar att Gunilla, Håkans fru och mamman till barnen, har blivit allvarligt sjuk. Med ovissheten runt Gunillas hälsa stryks idén om att ses, men trots situationen är Håkan öppen för att prata. “För bandyns skull” och för att “man måste orka leva” som han med visst darr på rösten uttrycker det.

När storstjärnan Per Hellmyrs skrev på för Edsbyn i våras var det efter tolv år – två säsonger i Dynamo Moskva, tio hos ärkerivalen Bollnäs – på vift. I den hälsingska bandysfären har det genom åren ryktats om en far i Roteberg, området bara någon enstaka kilometer från idrottsplatsen Ön, som drömt om att få hem den förlorade sonen till “Byn” igen.

– Det är naturligtvis spännande och roligt att han valde att komma tillbaka till EIF, säger Håkan.

– Det blir kul att se om han lyckas prestera som han gjort här tidigare, och nu när de har spelat några matcher så tycker jag att det har gått bra. Han verkar väldigt inspirerad. Det har han sagt till mig också, att det här har varit ett stort lyft för honom inspirationsmässigt.

Per Hellmyrs är tillbaka i Edsbyn – moderklubben som han lämnade våren 2009.

Hur är det för dig rent känslomässigt?

– Det är häftigt. Man har sett fram emot det här, att han ska komma tillbaka och avsluta spelarkarriären här. Åren har gått, men nu var det läge. Det känns väldigt roligt och inspirerande att åka ner till Ön och se honom spela i hemmafärgerna.

Hur var det att under så många år se honom hos ärkerivalen?

– Jag åkte och såg alla matcher jag kunde, men det kändes väldigt speciellt och konstigt att se honom spela i Bollnäsfärgerna. Det var som att jag åkte till bortaplan för att se honom.

– Med tiden så planade det ut lite grann. Jag har ju själv jobbat i Bollnäs under hela mitt liv, så på bandyn brukade jag träffa gamla arbetskamrater och det var också trevligt. Det blev två flugor i en smäll. Med tiden fick jag acceptera att han spelade i Bollnäs.

”Känslorna blev häftiga”

På andra sidan luren går Håkan Hellmyrs upp i ett något mer entusiastiskt tonläge.

– När han kom hem och berättade att han skulle komma tillbaka… Det var väldigt, väldigt kul.

Hur reagerade du?

– Jag såg på honom att han var uppåt, som att “det här blir roligt”. Det överfördes på mig också. Känslorna blev väldigt häftiga där.

Genom åren har ryktena gått om att ni gärna ser att Per tar över föräldrahemmet.

– Ja, man är ju inte ung längre. Tanken har funnits där och vi har pratat med honom om det, att han får ta över huset om han vill bo här. Än så länge har jag inte nått ända fram där.

Har du förhoppningar om det?

– Nja, det är lite ovisst i och med att han bor i ett rätt stort hus i Hertsjö (strax utanför Bollnäs). Så man får låta det vara osagt, men jag hoppas så klart att han väljer att komma tillbaka till huset. Det är ett speciellt hus.

På vilket sätt?

– Min pappa och hans bror har byggt huset. Virket kommer från Småland, där min fru kommer från. Precis när vi planerade att bygga huset på 70-talet så gick det en storm i Småland. Den gav väldigt mycket stormfällning på skogsskiftet som Gunillas föräldrar ägde, och då föddes idén om att ta hand om den fällda skogen. Skogen kördes till ett sågverk och virket forslades sedan upp hit i en lastbil. Så det finns mycket känslor runt det här huset.

Håkan Hellmyrs.

Tillbaka till bandyn. Medan sonen har spelat i Bollnäs har Håkan under flera år, ihop med en grupp pensionärer, varit involverad i en del markservice i och runt Svenska Fönster Arena i Edsbyn. På måndagarna ses gruppen för att umgås och utföra enklare uppdrag åt klubben.

– Vi gör olika sysslor, fikar tillsammans och ljuger lite grann. Ett par-tre timmar blir det utifrån vad som finns att göra. Det kan vara att ta ner gamla reklamskyltar, städa arenan och hålla rent utanför.

Ett sätt att sysselsätta dig, helt enkelt?

– Det är jätteroligt och jag försöker att vara där varje vecka. Ibland, om det finns en extrauppgift, åker vi dit även under veckorna. Ibland har vi jobbat någon natt, ibland har vi kommit dit väldigt tidigt på morgonen.

Är det ännu lättare att åka dit numera?

– Det är lite mer inspiration och lite roligare nu när Per är tillbaka. Det pratas mycket bandy i gruppen och man ventilerar att han och flera andra har kommit. Det är lite spännande att höra deras åsikter om att han är tillbaka, men det är bara positivt från alla.

Har man en särställning i gruppen som Per Hellmyrs pappa?

– Haha, man får kanske en påtår mer än de andra. Nej då, det tycker jag nog inte, men det har varit mycket prat om honom på höstkanten. Och det kan man känna ibland, att det har funnits en viss stolthet genom åren i och med att han har varit så duktig.

Stoltheten, ja. Den bor inuti Håkan Hellmyrs och han döljer den inte. På sonens meritlista finns bland annat fyra SM-guld, fem VM-guld och en Årets man-utmärkelse från 2009. Utöver Edsbyn, Dynamo Moskva och Bollnäs har Per Hellmyrs även gjort en säsong i Raketa Kazan.

– Han har lyckats med sin bandykarriär och man har känt stolthet inför och under matcher. Man har sett fram emot att se hur det ska gå för honom, säger Håkan och blir nostalgisk.

– Ända från första början har han ju haft en otrolig talang, det måste jag säga. Redan när han var i treårsåldern började han visa framfötterna.

Ville ha som Elis

Håkan, som menar att Per hade kunnat bli lika bra i hockey och fotboll, nämner bandyplanen som ligger inte ens hundra meter från huset i Roteberg. Den spolas upp än i dag.

– Det var svårt för en treåring, men han skulle alltid spela mot sin syster Britta och grannflickan Anna. Redan då visade han temperament, att han inte skulle tappa bollen till dom. Jag tänkte inte så mycket på det då, men det där har ändå funnits kvar i huvudet.

– Den andra grabben, Johan, spelade också men slutade och flyttade. Per fortsatte och jag kommer ihåg en gång när han gick i skolan och var på Ön och åkte skridskor. Jag hade inte tänkt att han skulle visa framfötterna så mycket och fick nästan en chock när jag såg honom. Han tog bollen bland alla skolkamrater och sedan var det ingen som kunde ta den av honom. Han åkte runt och dribblade med de andra som en lång svans efter sig. Och så har det fortsatt sen…

Så kan det se ut än i dag.

– Ja, mycket är det ju så. Han har en väldig uppmärksamhet. När han spelar så koncentreras mycket på hans sida fortfarande. De åker som bara den för att störa honom, säger Håkan och petar in en sista nostalgireferens.

– Elis Johansson var väldigt involverad som tränare när Per var väldigt ung. Per såg upp till honom, tittade på hur han lindade klubbor. Per skulle ha likadant som Elis.

Efter en turbulent fjolårssäsong och en omskriven silly season har ett delvis nytt Edsbyn imponerat under första halvan av grundserien. Laget är tvåa på samma poäng som tabellettan Villa Lidköping, men med sämre målskillnad. Håkan Hellmyrs kan inte vara annat än nöjd över “Byns” framfart.

– Vissa är lite överraskade, med många nya spelare som kommit in efter att väldigt dominanta spelare lämnat. Till synes så lyckas de ju väl, så allmänt är nog de flesta ganska nöjda. I pensionärsgruppen är alla glada å bandyns vägnar.

I dag ska Håkan för första gången sedan 2008 få se sin son spela annandagsderby i rött och blått.

– Det blir väldigt, väldigt speciellt. Bollnäs överraskade i derbyt på Sävstaås, så det kan bli en riktigt bra match.

– Jag tror att alla kommer att vara tända till hundra och kommer ge allt för att vinna. Jag tror och hoppas att Edsbyn drar det längsta strået. En seger i annandagsderbyt är alltid roligt.

Familjen i sorg

En vecka efter intervjun med Håkan Hellmyrs tar Sportbladet kontakt med dottern Karin. Två dygn tidigare har Gunilla gått bort. Även mamma Hellmyrs följde sonens framgångar med stort intresse, men mer på distans via radio och tv. Gunilla somnade in omgiven av sin familj.

Av sorg tvekar familjen först kring publicering av det här reportaget, så de erbjuds att läsa det och fatta ett gemensamt beslut. Dagen efter ringer Håkan upp.

– Saknaden och tomheten som har uppstått är monumental. Det är obegripligt och omöjligt att få fram i ord. Men på något sätt, trots att det är nära i tiden, så hade vi kontakt innan hon gick bort. Vi känner ändå att det vore skönt att göra det här reportaget och kunna se framåt.

Se bandyfesten på annandagen exklusivt på Sportbladet Play.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.

Följ ämnen i artikeln