Nära att dö av droger – tog OS-silvermedalj

Erik Karlsson

Rio de Janeiro. Fast i ett drogmissbruk lurade han döden flera gånger.

Bara tre år senare är Luvo Manyonga OS-silvermedaljör i längdhopp.

– Jag är en av de starkaste människorna som finns, säger han till Sportbladet.

Längdhoppsfinalen i OS hade det mesta. Regerande mästaren Greg Rutherford fick ett hopp felaktigt bortdömt för övertramp men tog ändå brons, fyran Jarrion Lawson kunde ha vunnit om inte han satt ner handen i sista landningen och länge såg det ut som Luvo Manyonga från Sydafrika skulle ta OS-friidrottens mest oväntade guld hittills med ett hopp på 8,37.

Men så i sista omgången hoppade amerikanen Jeff Henderson om med en centimeter. Ändå strålar Luvo Manyonga som en sol när Sportbladet får en egen pratstund med honom i mixade zonen efteråt.

”Livet händer”

– Efter 8,37 tänkte jag att allt var över, att guldet var mitt, men jag är glad med alla sorters medaljer. Just då var det en liten besvikelse, men livet händer, säger han.

Ja, livet händer. Få vet om det så bra som Luvo Manyonga. 

25-åringen är född och uppväxt i kåkstaden Mbekweni utanför Kapstaden. Talangen har alltid funnits där men omgivningen har alltid stått i skarp kontrast till en idrottares liv.

Manyonga vann JVM-guld 2010 och följde upp det med att slå sig in i världseliten året efter när han slutade femma på VM i Daegu, bara 20 år ung.

Men i stället för språngbrädan ut i ett bättre liv blev det en spiral ner i värsta tänkbara mörker. De 80 000 kronor han fick för sin femteplats på VM var ofattbara pengar i kåkstaden och drogerna som florerat runt honom tidigare kunde han nu köpa i mängder. Pipa efter pipa med metamfetamin bröt sakta ner honom och även om han fortsatte träna sporadiskt var han helt utom kontroll.

”Grå, nära döden”

En morgon kom han till sin träningsanläggning, blek i ansiktet och berättade att hans kompis hade blivit skjuten.

– Vi visste inte vad vi skulle göra med honom, vi tog hand om honom ett tag men så när allt började se bättre ut så var han plötsligt borta. Han bara försvann tillbaka in i Mbekwenis slum, till drogerna och skiten. När vi hittade honom… ja det fanns gånger när han var helt grå runt munnen, nära döden, berättade tränaren Ryk Neethling för sydafrikanska City Press inför OS.

– Jag var i helvetet och vände, förklarade han själv.

2012 gick hans första OS-dröm gick i kras när han fastnade i ett dopningsprov med metamfetamin i kroppen och fick 18 månaders avstängning

Vändningen kom när sydafrikanske olympiska kommitténs ordförande, Giddeon Sam, handgripligen grep in och flyttade Manyong ur slummen.

– Han såg goda saker i min framtid, men bara om jag tillät att han tog mig till en annan plats.

I år är första året han tävlar igen efter drogproblemen och när han ser tillbaka på det hela med en sydafrikansk flagga svept om halsen där silvermedaljen snart ska hänga är det lätt att förstå hans känslor.

”Jag är stolt”

– Jag är stolt över mig själv, jag är en av de starkaste människorna som finns. Det jag tog mig igenom är det inte många som skulle klara av. Jag står fortfarande här och för det vill jag tacka Gud, min mamma och mina sponsorer som har stöttat mig, säger han och berättar vad som drivit honom tillbaka till världseliten:

– Jag hade så mycket motivation i mig, jag ville att min son skulle få leva ett bättre liv än jag har gjort.

När du ser tillbaka, finns det tillfällen då du trodde att du inte skulle överleva?

– Ja, det var hårda tider. Tider när jag helt gav upp och tänkte att det är så här livet ser ut, att det inte blir bättre. Men en kille, Gideon Simm, trodde på mig och tog mig därifrån.

Hur har det varit att lämna hela ditt liv och din uppväxt bakom dig?

– Det är en härlig känsla att ha ett nytt liv, för det liv jag levde var inte alls bra. Jag vill sända ett budskap till de som fortfarande bor där: att det finns ett liv utan droger. Att allt är möjligt.

Ja, har du någon hälsning till folk som kommer läsa din historia nu?

– Ja, folk måste läsa det här. Jag är ett levande exempel på hur man kan ta sig från droger till att bli en hjälte, säger Luvo Manyonga.