Wennerholm: Ett gigantiskt fiasko

TORONTO. Sverige är utslaget ur World Cup och det som skulle bli en drömfinal mot Kanada, slutade med ett gigantiskt fiasko.

Team Europe vann i förlängningen och möter nu Kanada i bäst av tre.

Den final absolut ingen ville ha.

Jag sitter här på pressläktaren och känner mig fullkomligt tom.

Lika tom som efter Sveriges kvartsfinalförlust mot Slovakien i OS i Vancouver 2010, eller den mot Finland i Nagano 1998. För att inte tala om chocken mot Vitryssland i Salt Lake City 2002.

Det har blivit alldeles för många slutspelssmällar för svenska Dream Team i historien.

Jag trodde aldrig att Sverige skulle förlora mot det här europalaget igen efter smällen i sista träningsmatchen i Washington (2-6).

Det kunde de. De hade inte lärt läxan.

Och debuterande förbundskaptenen Rikard Grönborg får ta på sig en stor del av skulden.

Det var som om han dragit på varenda spelare en taktisk tvångströja.

Det var passivt, ängsligt, chansfattigt.

Inte ens halvfullt

Det var passivt, ängsligt, chansfattigt.

Ingen som vågade - eller tilläts - ta ut svängarna.

Och inramningen med ett inte ens halvfullt Air Canada Centre, som var så tyst att man kunde höra folk käka popcorn ett par sektioner bort, gjorde inte saken bättre.

Jag trodde det skulle lossna när Nicklas Bäckström slog in 1-0 på en retur 2.31 in i andra perioden. Att det skulle bli startskottet till något större, något grandiosare som man väntar sig av en semifinal i World Cup.

Men det blev tvärtom.

Det var europalaget som tog över nästan totalt och skapade lägen som när Marian Hossa åkte sig fri efter drygt halva perioden. Och när kvitteringen kom kändes den bara logisk, även om pucken lite snöpligt gled mellan benskydden på Henrik Lundqvist och la sig decimetern bakom mållinjen 16.27 in i andra perioden.

Men målet kom efter ett snyggt anfall, där Anze Kopitar drev in pucken i zon, lämnade över till backen Christian Ehrhoff som bröt in från högerkanten och hittade en trängd Gaborik framför mål.

Europalaget hade spelat ihop till det målet.

Och så mardrömsöppningen på tredje perioden.

Där dog World Cup

Då Tomas Tatar stack på mål nästan direkt efter nedsläpp, skickade iväg ett rappt handledsskott som Henrik Lundqvist inte kunde hålla och där slovaken var först på returen trängd mellan backarna Victor Hedman och Anton Strålman.

Då hade det gått tolv sekunder av slutperioden, men det märktes att det var detta hopplockade europalag som hade störst vilja att vinna.

Men när Erik Karlsson kvitterade till 2-2 med fyra och en halv minut trodde jag att den här pärsen skulle vara över. Trots allt. Att det skulle tända ett lag som gick på knäna.

Men när Nicklas Bäckström brände ett fritt läge 3.20 in i förlängningen, kunde Tomas Tatar göra sitt andra mål och avgöra matchen. En flipperpuck som letade sig in vid Henkes vänstra stolpe. Där dog World Cup 2016.

Det blev ingen final för Sverige den här gången heller.

Jag vet inte vad som gick snett, men en känsla är att Rikard Grönborg förlorade sig i alltför mycket statistisk och taktiska detaljer som kvävde hela laget till slut.

Sveriges lyfte aldrig efter den där första gruppspelsmatchen mot Ryssland, då de bröt en tolv år lång förbannelse utan seger och vann med 2-1.

Det lossnade aldrig offensivt trots slagkraften i laguppställningen och nio mål på fyra matcher är alldeles för magert. Och det som innan turneringen klassades som turneringens bästa power play gav bara ett mål på tretton försök.

Nej, jag tyckte svenskarna gav ifrån sig initiativet i alldeles för många matcher. Det här laget kändes alldeles för bra för det, men fick aldrig chansen att utnyttja spetskompetensen och talangen.

Nu får World Cup-arrangerande NHL och spelarfacket en final ingen ville ha.

Kanada mot Team Europe, det älskade hemmalaget mot uppstickarlaget utan nationalsång, utan fans och utan en riktig identitet.

Det är naturligtvis ett gigantiskt fiasko för den här turneringen.

Det är så långt från ett mästerskap det går att komma.

Det har i stället blivit det jippo alla anklagade det för att vara.

Men inget ont om Team Europa. Vilket jobb coachen Ralph Krueger gjort med denna främlingslegion. Men något stjärnlag vill jag inte kalla turneringens mest ålderstigna trupp och någon superstjärna vill jag inte kalla storspelande målvakten Jaroslav Halak.

Men det här är ett lag som vuxit och visat ett enormt stort hjärta.

39-årige Zdeno Chara har varit ovärderlig som kapten och ledare och coachen Ralph Krueger en fantastiskt inspiratör

De är mer än värda den här finalplatsen.

Se fler höjdpunkter på viasatsport.se och matcherna live på viaplay.se

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.