Alfelt: Fury ger liv åt tungvikt

Sportbladets expert inför Tyson Fury vs Deontay Wilder

Uppdaterad 2021-10-10 | Publicerad 2021-10-09

På hösten för sex år sen väckte Tyson Fury liv i den professionella tungviktsboxningen som långsamt sövts närmast till dvala av bröderna Vladimir och Vitalij Klytjkos drygt tolvåriga världsherravälde.

Den pajasstämplade Zigenarkungen, som han kallar sig själv, plockade med smartness av Vladimir alla hans fyra mästarbälten. Den oslagbare hade mött sin överman.

Uppdatering: Fury vann supermatchen

Tungvikten fick välbehövligt syre för att åter orka bli proffsboxningens motor och alla – förutom bröderna Klytjko – blev glada.

För Tyson Fury vändes glädjen snabbt till ett självdestruktivt missbruksbeteende med en djup depression som följd. När det var som värst övervägde han att stampa plattan i mattan och dundra in i en bergvägg med sin Ferrari.

Eftersom han inte var i skick att boxas strippades Fury på sina världsmästartitlar, vilket framför allt Anthony Joshua kunde profitera på. Den store britten samlade snabbt ihop tunga titlar och lockade enorma mängder åskådare till sina matcher. I en fantastiskt bra fajt inför 90 000 åskådare på Wembley satte Joshua definitivt stopp för Vladimir Klytjkos dröm om att åter få bli kallad den bäste.

Sen dess har de tunga smällarna haglat i nästan lika rasande takt som glåporden kastats fram och tillbaka mot varandra på sociala medier, presskonferenser och invägningar. Andy Ruiz och Oleksandr Usyk har stegat in och vräkt omkull promotorers slipade miljardplaner.

Tungvikten är intressantare än på väldigt många år.

Natten mot söndag kan Tyson Fury ge den ytterligare en skjuts mot maxfart om han besegrar Deontay Wilder som med väldigt försiktig matchning höll sin WBC-titel i nästan exakt fem år med tio framgångsrika titelförsvar. The Bronze Bomber knockade åtta av utmanarna medan en gav upp och Tyson Fury egentligen vann ganska klart men domarna föll för trycket och dömde oavgjort.

I andra fajten mellan de två stora slog Fury ner Wilder två gånger innan ringhörnan kastade in handduken och nu står vi inför tredje gången gillt. En match som kommer att definiera framtiden.

Vinnaren får 30 dagar på sig att bestämma om han vill utmana Oleksandr Usyk om de andra tre tunga titlarna, WBA, IBF och WBO (med IBO på köpet) för chansen att bli så kallad obestridd mästare. Låter han bli måste Fury eller Wilder utmana vinnaren mellan Dillian Whyte och Otto Wallin. En svensk tungviktare snuddar alltså vid att ta stegen upp till den allra högsta nivån i världsboxningen.

Så hur går det?

Att Tyson Fury är en oerhört mycket smartare och mer varierad boxare än Wilder begriper säkert till och med Deontay själv även om han aldrig skulle säga det offentligt. Han har sin fruktansvärda höger och han slog ned Fury två gånger i den första matchen, men inför tredje matchen har Wilder försökt intala alla att han ändrat sin stil och utvecklats som boxare. Samtidigt har han kommit med massor av underliga ursäkter för förlusten senast. Han har anklagat Fury för fusk med att ha haft stålinläggningar i sina boxhandskar. Beviset skulle vara en äggformad inbuktning i Wilders kind. Domaren tillhörde Furys sida. Den märkliga monsterdräkten som Wilder hade på sig vid inmarschen var så tung att hans ben somnade senare under matchen. Dräkten väger knappt 25 kg.

Tyson Fury skrattar självklart åt anklagelserna och kontrar med sin sedvanliga utmanande självironi:

– Klart att jag fuskar. Jag är ju Zigenarkungen.

Sen stämplar han sin motståndare ännu en gång innan det är dags för att låta nävarna sköta snacket:

–  Du är ingenting annat än en osäker skithög.

Tungvikten lever.

Stefan Alfelt

Följ ämnen i artikeln