”Det blir farligt helt enkelt”

Hedvig Lindahl i stor intervju

Publicerad 2020-02-20

Hedvig Lindahl i Wolfsburg

WOLFSBURG. Förstemålvakten i Wolfsburg inför Europa League-drabbningen i kväll:

– Det är klart jag känner lite extra för Malmö.

Det är förstås Hedvig Lindahl som säger det.

Möt den svenska VM-hjälten i en stor intervju.

Staden Wolfsburg grundades 1938 under namnet Stadt des KdF-Wagens bei Fallersleben för att arbetarna i världens modernaste bilfabrik, Volkswagen grundad av Adolf Hitler samma år, skulle ha någonstans att bo.

I dag brukar staden med 120 000 invånare räknas som en av Tysklands tristaste och regnet och rusket i februari gör den inte lättare att tycka om.

– Vi har ett litet annat perspektiv eftersom vi har två barn och kom från en liten ort utanför London. Vi tyckte nästan att det var ett uppköp att komma hit, säger Hedvig Lindahl med ett skratt.

Målvakten är en av tre svenska landslagsstjärnor och VM-bronsmedaljörer i Vfl Wolfsburg. De andra två är Fridolina Rolfö och Madelen Janogy.

Lindahl bor i Wolfsburg sedan i somras med sin familj – frun Sabine Willms och sönerna Timothy och Nathan.

I klubbens herrlag, som ställs mot Malmö FF i kväll, hittar vi inte någon svensk sedan Fredrik Ljungberg fick sparken som assisterande tränare 2017.

”Skäms jag över”

Men Lindahl har inte mycket koll på det lag som MFF ställs mot i kväll.

– Jag har faktiskt inte varit där en enda gång och det skäms jag över lite. Jag har försökt ta med mina killar någon gång men då har jag inte fått tag i tilläckligt många biljetter.

– Det är på min att-göra-lista i vår. Jag har insett att mina killar går mest på damfotboll. De har inga manliga förebilder (skratt). Så det har blivit omvänt mot när en annan var liten.

Malmö FF var Lindahls första elitklubb. Hon kom dit som 17-åring 2001 och stannade i tre säsonger. Hon var på plats på Stamford Bridge för ett år sedan när MFF mötte Chelsea, som var Lindahls dåvarande klubb.

Du ska inte på matchen i kväll?

– Nej, den går så sent och vi spelar dagen efter. Jag är så känslig med sömnen så jag prioriterar min egen prestation och det känns ju rätt (skratt).

Svår fråga kanske, men vilka håller du på då?

– Oj, jag kan ju inte säga något annat än Wolfsburg. Men nej... jag är ganska neutral måste jag säga. Jag tycker att det är kul om det går bra för svenska lag ute i Europa. Jag har ju faktiskt spelat lite längre i Malmö så det är klart att jag känner lite extra för Malmö och hoppas att det går bra för killarna när de är här.

Siktar på trippeln

Lindahl var klubblös när hon kom till VM i somras. Efter sitt storspel i turneringen fick hon ett kontrakt med den tyska giganten.

Där har succén fortsatt och Lindahl verkar bara ha hållit i sin form från VM.

– Ja, jag tror det. Jag bara öste på med självförtroende från VM. Jag hade kanske en mindre dipp i början på det här året när jag fick lite problem med knäet och blev lite stressad av att jag inte fick den service jag ville ha. Jag tappade ett par veckor med träning. Men det var kanske också en liten reaktion på hela förra året. Nu tycker jag att jag är stabil igen.

Wolfsburg har inte förlorat en enda match den här säsongen. Laget toppar ligan och är förstås vidare i både tyska cupen och Champions League.

I fjol vann man dubbeln (ligan och cupen) för tredje året i rad. Men Champions League har man inte tagit hem sedan 2014.

– Det är lite upp till bevis den här våren. Nu har vi spelat upp oss till en bra position i alla tävlingar vi är med i. Men det är business as usual för Wolfsburg. Nu gäller det att knyta ihop allting – eller inte.

Lindahl har bara släppt in sju mål på de 18 tävlingsmatcherna.

– Det får man ändå tillskriva ett väldigt bra lag till stor del.

Men när låg du på ett så lågt snitt i insläppta mål senast?

– Jag vet inte. Vi fick lite statistik nyligen och jag försökte då räkna ut räddningsprocenten. Den landade på cirka 85 procent. Jag trodde inte att jag hade fått så mycket skott på mig men det var ju ändå en del. Jag behöver inte skämmas riktigt. Jag har ju ändå gjort lite (skratt).

Hennes kontrakt går ut efter säsongen och det pågår en dialog med klubben om en fortsättning.

I går togs Lindahl ut till Algarve cup med landslaget.

Hon debuterade i Blågult redan 2002 och var med och tog VM-silver 2003.

Det har blivit några Algarve cup genom åren?

– Jag vågar inte ens gissa hur många gånger jag har varit där.

I sommar väntar ännu ett OS.

Hur långt ser du landslagskarriären?

– Det enda jag ser just nu är OS och så hoppas jag att det går bra där. Sen vet jag inget om framtiden efter det. Men det har jag sagt förut.

Närheten till fansen inte hållbar

Häromveckan sågade Sportbladets krönikör Johanna Frändén under rubriken ”En idiotisk utveckling” den tillknäppta, för att inte säga fientliga, strategi mot media som blivit allt vanligare inom toppklubbarna på damsidan i takt med att intresset för damfotbollen exploderat internationellt det senast året. Frändén kritiserade framför allt spanska och franska klubbar.

Lindahl är lite kluven i ämnet.

– Det är lite lurigt. Det finns ett litet värde att inte vara för tillgänglig, utan att det i stället blir exklusivt för media att få en intervju. Syns och hörs vi överallt, vilket vi var tvungna att göra under många år för att över huvud taget synas, så blir det vardagligt. Jag förstår att det därför begränsas lite.

– Sedan kan jag tänka mig att de kanske håller på att lära sig också. Att man är mitt uppe i en process när det kommer in massor av människor i damfotbollsbranschen som inte vet hur det funkar och att man då stoppar först för att få kontroll och sedan släpper efter. Det kan man hoppas.

Det är tydligt att Lindahl inte vet riktigt vilken fot hon ska stå på här.

– Man kanske inte ska vara så rädd för att synas mycket. Det kanske bara är bra. Jag är ju ingen expert på det här.

– Det är ett värde för damfotbollen att vi är lättillgängliga för media men framför allt fans. Det är ett stort värde för fansen att kunna träffa oss mer än herrarna.

Men inte till vilket pris som helst.

– Men ju större allting blir är det faktiskt inte hållbart att ha den närheten till fansen. Det blir farligt helt enkelt. Det blir tyvärr vissa situationer som man inte kan ha längre, att trycket blir för stort. Så har herrarna haft det länge.

Menar du att det blir farligt rent fysiskt eller syftar du också på hot och hat?

– Jag tänkte mer på det fysiska. Här i Tyskland är det väldigt öppet och stor en närhet. Plötsligt kan jag hamna i ett stort fanshav. Nu senast kom jag inte ens av planen för att jag skulle skriva så mycket autografer i spelargången. Det var intressant. Det hade inte hänt i England med den erfarenheten av herrlagen som finns där. Jag har tänkt en del på detta: hur länge kan man ha det så här öppet mot fansen?

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.

Följ ämnen i artikeln