Bank: Vad händer nu, Tottenham, med allt?

På tre år byggde de ett kollektiv som kunde spela ut Real Madrid. På tre veckor brottade de ner Juventus i brygga.

På tre minuter gav de bort allt.

Vad händer nu, Tottenham, med allt?

Ett par timmar före avspark på Wembley kom uppgifterna från franska medier, och det var väl bara en tidsfråga.

Paris Saint-Germain sägs vara på väg att sparka Unai Emery efter kraschen mot Real Madrid. De sägs vara väldigt intresserade av att locka dit den förre PSG-spelaren Mauricio Pochettino som ersättare.

Den sortens rykten snurrar ju runt, det är inget märkligt, och här var ju allt fokus på en gigantisk fotbollsmatch, en möjlighet att ta det där Steget som ritar om hela kartan för en klubb.

Tottenham har ägnat större delen av den moderna fotbollshistorien, efter börsnoteringar, tv-avtal, miljarder och globalisering, åt att försöka hitta sin plats, utan att vara nära att lyckas.

Nu har klubben allt det där

Mauricio Pochettino var den som tog dem dit, som gjorde dem till en modernt fungerande, rekryterande, spelande fotbollsklubb.

Unga spelare, egna talanger, en lagkapten som alla klubbar drömmer om, en positiv spelidé, nu har Tottenham allt det där.

I England har kritiker pekat på att de ändå inte har något att visa upp, inga pokaler att bevisa något med. Men det handlar ju väldigt sällan om det, fotboll handlar till väldigt stor del om att ge folk drömmar, förväntningar, hopp. Framtida pokaler, i minst lika hög grad som vunna pokaler.

Och det här är ju ett Spurs som tror.

De körde över Real Madrid på Wembley i november, de tvivlade inte när mäktiga Juventus kom hit heller, med sin rutin, sin vinnarvana och sin 20 matcher långa rad utan förlust.

I en timma var det här Tottenhams match, helt och hållet.

Visst, de hade gjort sitt bästa för att ge bort en idiotstraff den här gången också (de gav bort två i Turin, den här gången räddade domarteamet Jan Vertonghen när han kapade Douglas Costa). Men de klev högt i sin press, var fysiskt överlägsna på andrabollar, spelade ett ovanligt rakt tidigt anfallsspel och blottade sig inte.

Juve hade stora problem

Juventus var en besvikelse, på alla sätt.

De hade strukturella problem med att få fatt på fartspelaren Heung-Min Son, de hade enorma problem i närkampsspelet, Blaise Matuidi var den ende av mittfältarna som täckte ytor, och Dybala… var helt enkelt inte närvarande.

Målet, det som måste komma, var ett typmål för Tottenham. Harry Kane som möter och spelar förbi en försvarslinje, Christian Eriksen som briljantsticker in en boll i straffområdet, Dele Alli som djupledsdyker in – och till slut en felträff av Son i mål.

1–0. Alla portar öppna.

Och då är det väl dags att vi pratar lite om Juventus.

De hade alltså åkt till Wembley med 2–2 i ryggsäcken, gjort en usel första halvlek, sett dysfunktionellt och trubbigt ut. De gjorde det svårt för sig offensivt, förlorade fysiskt, började tappa humöret, drog på sig varningar, och hängde på repen. På bänken? Egentligen inga alternativ, Pochettino hade fyra-fem olika vapen där, Allegri knappt ett enda.

Och sedan händer det där som säger nästan allt om nästan allt.

Efter en timmas spel byter Max Allegri in Kwadwo Asamoah och Stephan Lichsteiner. Inga stora spelare, men en stor förändring. Formen blir rakare, mittfältet tätare, Dybala och Higuain arbetar närmare varandra. Maximal effekt.

Förlamades av målet

1–1-målet kommer efter ett inlägg från Lichsteiner.

Man skulle ju kunna säga att det där målet kommer från ingenstans, och det vore sant. Man skulle också kunna säga att det kommer eftersom Juventus aldrig hetsar upp sig, eftersom de genom tusen matchers erfarenhet lärt sig hur man hanterar det här.

Tottenham förlamades av målet, de stod kvar med backlinjen sådär högt som Pochettino vill – men glömde att spela presspel. Higuaín dök hemåt och dyrkade upp, Dybala stack iväg på den där hektarstora ytan bakom Spurs backlinje. 2–1 i nättaket.

Buffon skriker rakt ut, Chiellini pumpar med nävarna, och Harry Kane (han nickade i stolpens insida i slutsekunderna) promenerar långsamt ut över sidlinjen.

Det här var en kväll när hierarkier kunde välts över ända, i stället blev det en bekräftelse av gamla sanningar.

Juventus vinner, Tottenham förlorar.

Mauricio Pochettino tog Spurs hit, till 90 000-kvällar på Wembley med Juventus och Real Madrid i brygga.

Och om han sticker till Paris – vad händer då, med allt?

Se fler höjdpunkter på viasatsport.se och matcherna live eller 48 timmar i efterhand på viaplay.se