Alfelt: Självförtroendet kan räcka hela vägen

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2007-09-04

HELSINGBORG. Kan två mål i en match vara värda 14 miljoner kronor?

Kanske.

Quirino – den hånade – gav åtminstone näring åt Djurgårdens drömmar om SM-guld och framtida chans till Champions Leaguespel.

Följ ämnen

I den osannolikt jämna allsvenska slutstriden blir en del segrar mer värda än andra. Bortamatchen mot ett formstarkt Helsingborg var just en sån seger och då inte bara för att den ledde till serieledning för Djurgården. Storsegern ger framförallt självförtroende som kan räcka hela vägen.

Bara en stor match kvar

Efter Helsingborg återstår på pappret en enda riktigt stor match för Djurgården – derbyt mot AIK.

I resten av matcherna blir Siggi Jónssons väl komponerade lagbygge favorit, förutsatt att Halmstad inte spottar upp sig och är med i racet igen i den nästa sista omgången.

Djurgården var inte på något vis så överlägset som resultatet 4–1 antyder.

Pa Dembo Touray gjorde sig så stor som bara han kan och räddade ett par så kallat givna mål. Först när Henke Larsson kom helt fri i första halvlek och sen framförallt när Olivier Karekezi såg ut att med huvudet styra in ett perfekt inlägg från Henke vid ställningen 3–1.

Snygg nick av Dahlberg

Ett reduceringsmål med nästan tio minuter kvar att spela skulle ha gett mycket energi åt hemmalaget och oro hos djurgårdarna. Men i stället kontrade Djurgården strax efter effektivt och inhopparen Mikael Dahlberg nickade snyggt in matchens sista mål.

Jónsson valde att byta taktik och spela med tre forwards framför ett tremannamittfält där Daniel Sjölund och Andrej Komac tidigt kopplade ett kraftigt grepp.

Sjölund dominerade

Sjölund var planens store dominant medan Quirino och Dembo Touray var matchvinnarna.

Jag förstår inte varför HIF-tränaren Stuart Baxter väntade så länge med att sätta in nyförvärvet Marcus Lantz när mittens rike så snabbt erövrades av bortalaget.

Även om Andreas Dahl och Ólafur Skúlason fungerat bra ihop i ett antal matcher nu är Lantz en spelare av en helt annan kapacitet. Framförallt en spelare som med extrem vinnarskalle och vilja kan förändra matchbilden.

Försvar under press

Nu fick Sjölund och Komac vinna duellerna och vända spelet med snabba uppspel till de löpvilliga anfallarna vars snabba attacker satte HIF:s försvar under press.

Vid båda Quirinos mål såg normalt säkre HIF-målvakten Daniel Andersson lite sen ut, men han hade inte någon hjälp av försvararna vid något av tillfällena.

Medan Djurgården jagar vidare i guldstriden bör rimligtvis Helsingborg definitivt ha sågats av.

Gula kort för ingenting

Baxter har fått stuva om laget många gånger, men sån är verkligheten i dagens fotboll med avstängningar efter gula kort för ingenting, spelare som försvinner eller kommer och en trupp där inte alla får användas tillsammans. Jag har också svårt att upptäcka Samir Beloufas storhet. Dålig passningsspelare med dåligt omdöme. Kapningen av Jones Kusi Asare var direkt dum och straffen självklar.

Kusi Asare är ett av flera vinnarvapen för Djurgården med sitt ständiga löpande som sliter hål i motståndarnas försvar plus att han är farlig med sitt huvudspel.

En typisk målskytt

Quirinos två mål var såna där mål som en typisk målskytt producerar. På rätt plats vid första läget och andra avslutet var kliniskt. Svar på tal för allt hån han fått utstå under tiden i Sverige och säkert minst lika skönt om inte ännu skönare för de ansvariga ledarna på läktarna att se. Deras jubel överröstade det mesta denna kväll.

Djurgårdens andra bortaseger den här säsongen gav alltså serieledning när sex omgångar återstår att spela. Det säger något men jag är inte riktigt säker på vad.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.

Följ ämnen i artikeln