Storslam för Linköping i veckans elva: Kvasten given
Publicerad 2021-05-12
Du är varnad.
Veckans elva inleds lite tjatigt och ensidigt.
Men ett lag som stänger ner de regerande mästarna på bortaplan förtjänar precis varenda backplats som finns.
Målvakt:
Cajsa Andersson, Linköping
Ska jag skriva om räddningarna? Om pondusen? Det behövs inte ens i det här fallet, för Cajsa Anderssons insats mot Häcken innehöll precis allt. Så jag nöjer mig med att konstatera att målvaktens precisa lyror låg bakom båda Linköpings frilägen, där det ena ledde till segermålet.
Det här var årets hittills bästa insats av en målvakt, om man väger samman det defensiva och offensiva.
Backar:
Ronja Aronsson, Linköping
Det var tajt och trångt som en inflyttningsfest i en studentkorridor. Men LFC-försvaret var också hiskeligt effektivt. Aronsson brukar gillar att kliva framåt men den här gången handlade det om att klogga igen kanten som en propp i ett avlopp.
Nilla Fischer, Linköping
Någon som fortfarande vill anmärka på Fischers kvickhet? Okej, men förklara då hur hon kan vinna varenda löpduell mot Stina Blackstenius och Pauline Hammarlund i 90 minuter.
Emma Lennartsson, Linköping
Läsaren Niclas Andersson hörde av sig häromsistens och lovsjöng Emma Lennartsson. ”Hennes smeknamn är The Broom för att hon städar rent och håller ordning. Att hon aldrig varit kallad till en träningslandskamp är för mig en gåta” skrev Niclas.
Well, spelar hon såhär är det bara att sopa bort någon av de etablerade spelarna och göra plats för Kvasten i OS-truppen.
Faith Ikidi, Piteå
Piteå har haft en skakig start och behövde mot Växjö lite lugn och ro. Det ordnade en veteran från Port Harcourt. Ikidi har sedan länge släpat bort yvigheten och är på sätt och vis en av seriens minst spektakulära spelare – vilket är menat som beröm. Ett lag med stor rotation behöver en konstant, de behöver något simpelt att falla tillbaka på. De behöver Faith.
Elin Landström, Linköping
Hela Fantastiska Fyran ska in här. Argumentera inte förrän du stilstuderat en backlinje som på sitt senaste besök på Hisingen släppte in fem bollar, men nu stängde igen allt. Hade Häcken en enda chans? Ja, kanske två-tre, men trots bollinnehavet hade de regerande mästarna varken bolltempot eller genombrottsförmågan att komma förbi. Rytting Kaneryd hade den hopplösa uppgiften att forcera Landström på gästernas vänsterkant. Det gick inte alls.
Mittfältare:
Jenna Hellstrom, Kif Örebro
Hon kutar som en häst, nej som en älg. Kliven är så stora att hon verkar uppvuxen i ett floddelta och vant sig vid att hoppa över det strömmande vattnet.
Men okej, fotboll var det allt skulle handla om. När Karin Lundin missade El Gnällico mot Eskilstuna United behövde någon ta offensivt ansvar. Kanadensiskan (som strikt sett var högerytter) kutade för två och skapade tre vassa chanser innan hon på stopptid kvitterade.
Eveliina Summanen, Kristianstad
Andra veckan i rad? Lite fantasilöst, va? Jo jo, men i ett jämnstarkt KDFF, som tagit tio poäng trots 5–2 i målskillnad, är Summanen den som sticker ut. Vi var besvikna efter två omgångar, men nu är finskan den där riviga och bollvinnande och temposättande mittfältsdemonen vi lärde känna i fjol.
Jelena Cankovic, Rosengård
Ibland är mitt jobb enkelt. Jag tittar på en halvlek mellan Rosengård och Djurgården och ser en spelare som är tre klasser bättre än de andra. Hon chippar fram utsökta små lobbar, hon stimmar som en bålgeting, hon vinner boll och fördelar vidare. Hon skaffar laget en straff.
Jelena Cankovic hade varit med i elvan om hon gått poänglös från matchen. Men hon gjorde två mål. Hon hade fått två platser om det var möjligt.
Anfallare:
Anam Imo, Piteå
I Rosengård var nigerianskan en av dem som föll offer för den felbyggda truppen i fjol. En 90-minutare på en hel säsong är såklart inte nog.
Nu när hon bytt landsände syns ungefär samma styrkor som då och då glimrade till nere i Malmö. Imo är tung och rejäl i boxen. Hon är fin i targetspelet och bökig i luftduellerna.
Målet är inte mycket att prata om. Returen på Jennie Nordins nick hade du, jag och våra morfäder också satt. Men man ska stå där. Någon måste raka in den där jäkeln om det ska bli en trea.
Rosa Kafaji, AIK
Det är svårt att ta ut någon från ett ganska rörigt derby där Hammarby flyttade boll bättre och AIK slog långt och kutade för sina liv. Hade Nora Rönnfors fortsatt löpa i 90 minuter kunde hon fått utmärkelsen, men med en hårsmån väljer jag en 17-årig landslagsspelare.
Vi har tjatat om Kafajis teknik med boll, men titta på rörelsen utan. Hon sökte upp ytterbacken Pedersen, gick på insidan och blev markerad, men sjönk sedan bakåt fem meter och var helt fri där. När inlägget kom vinklade hon upp en volley i främre krysset.
2–2 och räddad poäng i minut 86. AIK svävade på Rosa moln.