Bolin: Så stor chans har Halmstad i kvalet

Göran Bolin

Helsingborg eller Gefle?

Oavsett:

Jag ger Halmstad 40 procent.

Det var ingen klang- och jubelföreställning på Vångavallen, inte alls, men ändå gav Halmstad ett slags styrkebesked i höstmörkret.

Laget är ur svackan.

Koncentrationen och fokuseringen är tillbaka.

Och de tre där framme kan fortfarande ställa till med djävulskap för ett motståndarförsvar.

Dessutom: det finns en ny 17-åring med spring i benen att hoppas på för alla med anknytning till Bollklubben. 

Legendarens son startade

Tidigare har Sead Haksabanovic briljerat med teknik, snabba fötter och 15 fina poäng. Nu fick den några veckor äldre Gabriel Gudmundsson – son till Niklas, om nu någon kommer ihåg honom – chansen från start för första gången - och han blev en jätteinjektion som ytterspringare.

Jag ska inte säga att Gabriel blev tungan på vågen, för då ljuger jag, men han bidrog exakt med det som Halmstad har saknat på sistone: Energi. Fart. Djävlar anamma. Hårt och skitigt jobb – i båda riktningarna.

Gabriel bröt matchen efter drygt 80 minuter, med kramp såklart, men han kommer garanterat att få starta i kvalet. Om inte begår tränaren Janne Jönsson tjänstefel.

Levererade under press

Halmstad vann alltså matchen med 2-0 och man gjorde det dessutom hyfsat komfortabelt. Starkt med tanke på att Dalkurd tidigare under eftermiddagen bortabesegrat Gais med 1-0 och därmed satt HBK under stenhård press. Vid poängförlust hade Dalkurd kunnat snuva HBK på kvalplatsen i sista omgången, men så blev det alltså inte.

I de fyra senaste matcherna har Halmstad inlett starkt – för att sen successivt slakna och i förlängningen antingen kryssat eller förlorat.

Den här gången inledde man också övertygande – men med den stora skillnaden att det höll hela vägen.

Försvarsspelet var – trots att Marcus Mathiesen saknades på grund av avstängning – hur stabilt som helst. Målvakten Stojan Lukic gjorde de här matchavgörande räddningarna som han har gjort så många gånger tidigare och lagkaptenen Fredrik Liverstam tog sitt ansvar fullt ut.

Lukic är i mitt tycke seriens bäste målvakt och om bara Liverstam bestämmer sig för att vara det är han en av seriens två, tre bästa innerbackar, kanske den bäste, rentav.

Framåt drog Gudmundsson junior med sig polaren Haksabanovic, Alexander Ruud Tveter och Fredrik Olsson i en såpass yster dans att Trelleborg till slut inte kunde följa.

Veteranen i målprotokoll som vanligt

Fredrik Olsson profiterade mest på att tempot vreds upp några hack. Han gjorde båda målen och var sådär löpsugen, rapp och klinisk som nästan bara han kan vara i serien.

Fredrik Olsson har aldrig gjort ett snyggt mål sen han gjorde debut i serien för 14 år sen. Men han har gjort många och många viktiga. Hur viktiga de här blir återstår att se.

Tveter är en tung och obändig pjäs med finkänsliga fötter och utpräglat målsinne medan Haksabanovic, sin unga ålder till trots, har varit HBK:s bäste denna säsong. Problemet här är var Janne Jönsson ska placera sin guldklimp på planen.

Jag skulle föredra mer centralt, men jag förstår samtidigt Jönsson eftersom Tveter och Olsson är som klippta och skurna för varandra.

HIF att föredra för HBK

Hur som helst: i kvalet måste Jönsson visa fingertoppskänsla när han coachar laget. Och om Haksabanovic hamnar utanför spelet på sin vänsterkant, vilket han ibland tenderar att göra, måste Jönsson agera blixtsnabbt. Så viktig är 17-åringen för detta HBK.

Beträffande kvalet:

Hade jag varit HBK:are hade jag föredragit ett möte med Helsingborg. Det är möjligt att HIF är ett bättre fotbollslag än Gefle, men mentalt måste det rimligen vara stor skillnad.

Jag kan inte tänka mig att det fanns en människa med koppling till HIF som inför säsongen ens tänkte tanken att det kunde bli kval. I Gefle, däremot, vet man vid det här laget att man aldrig kan ta något för givet.

Dessutom är Gefle på ett helt annat sätt vana vid de här kvalrysarna i november.

Nåväl, oavsett vilket motstånd det nu än blir för Halmstad i kvalet ger jag laget 40 procents chans.

Normalt brukar det allsvenska laget dra det längsta strået, men HBK är ändå HBK med allt vad det innebär av robust erfarenhet från viktiga matcher.

Hur som helst:

Spännande blir det.

Jävligt spännande.