”Men jag hoppas jag fått rollen för min kompetens, inte för att jag är kvinna”

I år är det fler kvinnliga tränare inom elitfotbollen än någonsin

Förra säsongen var de ­lätträknade. I år slår de ­alla rekord.

En våg av kvinnliga ­tränare sköljer över svensk elitfotboll.

– Men jag hoppas jag fått rollen för min ­kompetens, inte för att jag är kvinna, säger Umeås huvudtränare Maria Bergkvist.

Sedan 2009 har Elisabet Gunnarsdottir varit den ­enda kvinnliga huvud­tränaren i damallsvenskan. I år får hon sällskap – och det med besked.

Sju av seriens tolv lag har kvinnliga coacher i sina tränarteam, samtliga med förflutet som elitspelare.

– Urvalet har väl inte ­varit så stort tidigare. Jag tror att det är ett led i elitfotbollens utveckling, att fler har fått förutsättningar att kunna stanna kvar i fotbollen, ­säger Umeås huvudtränare Maria Bergkvist.

Som spelare var Bergkvist med om att vinna sex SM-guld och Champions League, som då hette UEFA Woman’s Cup, vid två tillfällen.

”Seriös på riktigt”

Den tiden, när Umeå IK var bäst i världen, ligger till grund för den våg av ­kvinnliga elittränare som nu sköljer över landet, ­menar hon.

– Det var då damfotbollen blev seriös på riktigt allvar. Hade damallsvenskan inte utvecklats som den gjorde under min tid som aktiv ­hade vi nog inte sett lika många spelare fortsätta som tränare efter spelar­karriären.

Vid sidan av ­huvudcoacherna Maria Bergkvist och Elisabet ­Gunnarsdottir är flera minst sagt meriterade ex-spelare som aktiva som ­assisterande tränare i ­landets högsta serie, ­däribland Jane Törnqvist (Kopparbergs/Göteborg), Denise Reddy (Vittsjö) och Kicki Bengtsson (Hammarby).

Kicki Bengtsson håller med Bergkvist att de allt bättre förutsättningarna har haft betydelse för och medverkat till att fler ­kvinnliga tränare tagit plats i elitlagen.

Trenden går igen

– Det har nog bidragit, precis som 24 karat-­projektet, (Svenska Fotbollförbundets projekt för att fånga upp och förmå elitspelande tjejer att utbilda sig till tränare), har gjort för att pusha oss tjejer att fortsätta efter avslutad spelarkarriär, säger hon.

Trenden med kvinnliga tränare går igen i elitettan. Förra landslagsspelaren ­Johanna Almgren gör sin första säsong som huvudtränare för Kungsbacka, där hon assisteras av gamla klubbkompisen Stina ­Segerström.

Almgren och Segerström är långtifrån ensamma. ­Tidigare Umeåspelarna Elaine och Alexandra ­Nilsson är assisterande ­tränare i Djurgården ­respektive Sunnanå medan förra finländska landslagsspelaren Jessica Julin basar i Hovås Billdal.

Trycker på kunnandet

13 kvinnliga tränare återfinns i landets två högsta ­serier den här säsongen. Så många har aldrig tidigare varit verksamma inom svensk elitfotboll samtidigt. Glädjande kan tyckas, men Maria Bergkvist trycker på något som hon ser som ­ännu viktigare – kunnandet.

– Jag hoppas jag fått ­rollen för min kompetens, inte för att jag är kvinna.