Fagerlund: Kung Giroud fortsätter motbevisa tvivlare

LONDON. Olivier Giroud såg ut som en kunglighet, gled runt som en kunglighet, spelade som en kunglighet.

Kanske är det denna säsong som han till slut också kommer erkännas som kunglighet.

Det var den tiden på året igen. Då syftar jag inte enbart på kyligare nätter, barrande granar och sötsliskiga Mince Pies. Det är också kring denna tid, med ungefär ett halvår kvar till mästerskap, som förbundskapten Didier Deschamps traditionsenligt brukar vädra sin oro för favoriten Olivier Giroud.

Anledningen var att han verkade fastklistrad på bänken igen. Det blir att använda ”var” som i dåtid för högtiden svepte förbi extra snabbt i år. Frank Lampard ville att hans reslige fransman skulle stanna, Giroud krävde mer speltid. Kompromissen blev att låta anfallaren starta mot Sevilla, göra fyra mål inklusive ett äkta hattrick, och därmed ge managern noll möjlighet att bänka honom mot Leeds.

2 000 kändes som 20 000

Det var mäktigt att se Giroud under den första halvleken på Stamford Bridge. De 2 000 lyckliga vinnarna i biljettlotteriet kändes som 20 000. Kanske för att man efter de nära 300 dagarna med tomma läktare var van vid instruktionsskrikande spelare och hamrandet från journalisternas tangentbord. Däremot blev det knäpptyst då Patrick Bamford gjorde Leeds första mål på arenan sedan - hör och häpna - Teddy Lucic. En vacker djupledspass från Kalvin Phillips letade sig fram till anfallaren som kvickt löpte emellan Kurt Zouma och Thiago Silva och lade in 1–0.

Giroud såg ut att ge Chelsea omedelbar upprättelse efter minut fyras antiklimax. Hans sluga nick, som höll på att leta sig in vid Ilian Mesliers bortre stolpen, plockades upp av lagkamraten Timo Werner – som drämde bollen i ribban. Hur tysken lyckades missa är obegripligt med tanke på att han nästan stod i målet. Girouds läte och kroppsspråk osade frustration.

Frustrationen steg

Marcelo Bielsas imponerande kollektiv betedde sig som vanligt, med Luke Ayling och Stuart Dallas som yttrar snarare än ytterbackar på kanterna. Det var tydligt att det när som helst kunde straffa sig ytterligare för Chelsea. Att mittbacken Robin Koch tvingades bryta och ersättas av Diego Llorente redan efter nio minuter bidrog möjligen till Leeds stundtals yra försvarsspel. Meslier stod snart för en bjudning rakt i famnen på Giroud som laddade men sköt utanför. Frustrationen steg.

Kan Olivier Giroud vara Premier Leagues mest underskattade anfallare? Kanske är han hela världens. Efter en halvtimme fylld av besvikelse kom Reece James (ligans bästa högerback just nu?) slutligen farande på högerkanten och levererade ett inlägg som fransmannen vinklade in i målet. Som äkta fotbollskunglighet vecklande han ut sig framför kortsidan och insöp efterlängtat publikens jubel. Med sina 34 år och 66 dagar blev Olivier Giroud där och då den äldsta Premier League-spelaren att göra sex mål på sex starter någonsin.

Vände matchen mycket tack vare honom

I den andra halvleken tappade Leeds intensiteten som gör dem så farliga. Kort efter kvitteringsmålet hade Hakim Ziyech kastat in handduken och ersatts av Christian Pulisic. En fantastisk spelare att kunna sätta in, även om Ziyech har presterat på en annan nivå den senaste tiden. Chelsea hittade skickligt igenom Leeds press trots allt och fullbordade vändningen med halvtimmen kvar. Då hade Giroud petat vidare bollen till Werner i bra läge som fortsatte ha oflyt framför målet. Däremot blev det en hörna från Mason Mount som Kurt Zouma nickade in till 2–1, mittbackens fjärde fullträff för säsongen.

Chelsea hade vänt matchen och mycket var tack vare killen med tröja nummer 18. Nyckeln till dagens seger får kanske symboliseras genom den aggressiva - och välkomponerade - pressen, Mason Mounts sedvanliga slit och N’Golo Kantés oklanderliga prestation men Olivier Giroud stod för tyngden och tydligheten längst fram. De flesta skulle kanske beskriva honom som begränsad eller ”the super sub”, en spelare som stora delar av karriären har setts som Plan B. Dider Deschamps, och även Frank Lampard, hävdar antagligen att det är ett oförtjänt rykte.

I samma stund som 34-åringen satte sig på avbytarbänken i den 89:e minuten rusade en lagläkare omedelbart fram med två gigantiska ispåsar i nävarna. Därifrån såg han Pulisic fastställa slutresultatet till 3–1, assisterad av Werner. Giroud blir kanske inte yngre men så länge formen (och kroppen) håller sig intakt kan Deschamps sova lugnt om nätterna. Chelsea också, som i och med segern glider om Tottenham i tabellen. Det går onekligen snabbt i fotboll - och traditioner - ibland.