Frändén: Dags att kavla upp ärmarna och börja om
LISSABON. Ett par snåla resultat går att räkna bort på oturskontot. Men efter en tung förlustmatch mot Portugal får Janne Andersson samla mannarna och se sig i spegeln.
Sverige fick besöka Uefas kvalfinrum och prova den stora kostymen. Det var roligt och lite stort. Nu är det dags att kavla upp ärmarna och börja om.
Det är inget ont i hedersamma förluster, men när de radar upp sig måste man fundera på vad det beror på.
Inför mötet med Portugal i Lissabon luktade det svenskt skrälläge. Cristiano Ronaldo saknades i covid-19 och vill ni veta hur stort det är i hemlandet kan jag berätta att det var förstanyhet och huvudinslag i morgonnyheterna på tv i Portugal på matchdagen. Det var han som straffat Sverige med två mål i förstamötet. Det var nu, efter en pigg och imponerande andra halvlek men likväl hedersam förlust mot Kroatien i helgen, som Sverige skulle släppa på handbromsen och plocka hem sina första poäng i Nations League.
Kulusevski lite för bollkär
Men mot Portugal kan man förstås inte bara ösa framåt. Mot en anfallstrio med Manchester City-trollkarlen Bernardo Silva, underbarnet João Félix från Atlético Madrid och Liverpools rekordvärvning Diogo Jota, finns det stora risker att börja läcka bakåt. Och Sverige läckte med jämna mellanrum hela den här matchen.
1–0-målet illustrerade skillnaden på två Premier League-stjärnor i aktion och en ordinarie svensk backlinje med smak av allsvenskan och Championship. Pontus Jansson, Mikael Lustig och Kristoffer Olsson sprang samtliga efter en boll som gick till Jota, som lätt trillade förbi och la upp läget för Silva.
Tung uppförsbacke, kändes det som då. Sverige hade ändå börjat matchen betydligt mer offensivt än mot Kroatien tidigare, Dejan Kulusevski hade varit kreativ men lite för bollkär ett par gånger. Marcus Berg såg ung och spänstig ut. Det fanns hopp.
Var illa ute varje gång
Det slocknade just före paus när João Cancelo serverade Jota en hovleverans och 2–0 var ett faktum. Den knappa offsidepositionen Cancelo passade från var förstås ett irritationsmoment, men det ändrade inte att den svenska backlinjen inte hängde med. Sverige var inte totalt utspelat, men när Portugal ställde om, eller bara finjusterade inläggsfötterna maximalt, var Jannes gäng illa ute nästan varje gång.
Framåt visade Sverige några goda intentioner också efter paus. Victor Claesson var fladdrig emellanåt men kom till ett par avslut och Alexander Isak gjorde en hel del när han byttes in.
Men en bit in i andra halvlek hade de ingen kräm kvar i benen att störa Portugal med. Det Anderssonska adelsmärket, den välorganiserade och stensäkra defensiven, är ej längre. Det är slutsatsen vi måste dra av det här kvalspelet hittills. Och nu sitter man alltså här och längtar efter Andreas Granqvist anno 2018.
Sverige nere på marken igen
Pontus Jansson hade ännu en match full av huvudvärk i Lissabon, Victor Nilsson Lindelöf gjorde det okej, men har inte förmått växa ut till försvarsgeneral post corona och Sverige väger möjligen lite för lätt på innermittfältet också för att riktigt markera mot den här typen av motstånd.
Och här höjer ni förstås ett finger och säger ”men de möter ju bara världsmotstånd i Nations League”. Det är helt riktigt och det är också anledningen till de nu fyra raka tävlingsmatcherna med förlust. I kväll var det i alla fall inte nära.
Och visst har Janne Anderssons mannar fortfarande möjligheter att hålla sig kvar i a-divisionen i den här kvalturneringen som man fortfarande behöver en KTH-examen för att riktigt kunna räkna ut poängen med. Men efter en rad hedersamma förluster har VM-kvartsfinalisten Sverige kommit ner på marken igen. Det här laget kan blixtra till mot de stora. Vi har sett det i tidigare kvalspel, mot bjässar som Frankrike, mot tuffa bortalag i östeuropa, i enstaka matcher med hög anspänning och insats. Men den här höstens förlustkavalkad visar också hur svårt det är, och vilken prestation det faktiskt har varit.
Jannes gäng hör inte hemma här
Det finns en viktig match mot Kroatien kvar och den kan Sverige kanske vinna och klamra sig kvar i den här Uefa-divisionen, men helhetsintrycket ändras inte av det: Uefas finrum var en trevlig bekantskap, men här hör Jannes gäng inte hemma under en längre period. Nu är det tillbaka till grunderna, gnugga de taktiska detaljerna och knyta näven som gäller.