Nilla Fischer: ”Jag måste bättra mig”
Publicerad 2020-07-21
LINKÖPING. Nilla Fischer njuter av det tuffa spelschemat – men vet inte riktigt hur hennes hälsena kommer att reagera.
Linköpingsstjärnan känner däremot tydligt att hon har förbättringspotential som kapten.
– Något som jag själv måste jobba med är att bli mer inbjudande, snacka och vara social med de nya, säger 35-åringen.
VM-bronshjälten Nilla Fischer anslöt till Linköping förra sommaren i vad som var ett turbulent år för klubben.
Efter att flera tunga namn lämnat är veteranen kvar som den stora stjärnan. Hon ska nu leda ett mindre namnkunnigt LFC mot en efterlängtad topplacering efter två raka femteplatser.
Mittbacken, som varit kapten i storlaget Wolfsburg tidigare, vet ju ett och annat om hur det är att bära bindeln.
Hon har samtidigt lärt sig en hel del om sig själv.
– Något som jag själv måste jobba med är att bli mer inbjudande, snacka och vara social med de nya. Jag måste bättra mig!
”Harder har berättat...”
Har du fått pikar att du är för dålig, eller är det något du känner själv?
– Nä, eller lite pikar. Pernille Harder har berättat att när hon var ny här (2012) så hade hon jätterespekt för mig och Rohlin (Charlotte). Då hade jag bara gått fram och sagt ”Hej, Nilla” och så sa jag ”trevligt”, sen gick jag därifrån och så pratade jag väl inte med henne på första halvåret eller något sånt.
– Men jag har blivit bättre. Jag vet om det här. Det tar lite tid för mig och jag skojar och clownar hellre. Men att prata så här måste jag bli bättre på.
Tror du att någon i Linköping känner ”hallå Nilla har bara sagt hej”?
– Nej, jag har nog ändå pratat lite med alla.
Norska lagkamraten Frida Maanum, 21, känner inte riktigt igen bilden lagkaptenen målar upp.
– Detta är inget jag tänkt på. Nilla är en väldigt bra kapten, en väldigt trygg och lugn person som är bra att ha i laget. Jag håller väl inte riktigt med henne, säger hon och ler stort.
Osäker på hälsenan
Fischer beskriver sitt Linköping som en mer homogen grupp i år och hoppas att de kommer fortsätta att visa samma karaktär som nu även om det börjar gå tyngre resultatmässigt.
Efter att bara ha spelat 30 minuter mot Piteå, i Linköpings enda poängtapp, spelade veteranen återigen 90 minuter när LFC hemmavann mot Eskilstuna med 1–0 under söndagen.
Mittbacken var rejält trött efteråt.
– Det är jag alltid höll jag på att säga. Jag kände mig pigg fram till sista 15 sen blev det lite jobbigare. Men jag är inte tröttare än vanligt. Jag känner mig i bra form och har spelat fler matcher nu väl än förra säsongen.
Klubben är inne i en period då det spelas åtta matcher på en månad. Fischer ser fram emot det tuffa spelschemat men är osäker på hur hennes krånglande hälsena kommer att reagera.
Kan det bli lite fler matcher på bänken?
– Vi får se hur det blir. Tränarna får avgöra det. Än så länge känns det bra. Jag är bara glad över att spela. Men det är nog smart att vara... smart, höll jag på att säga.
Hungrar efter landslagsspel
Glasklart är i alla fall att petningen från landslagslägret i Algarve tidigare i år har satt sina spår. Fischer vill visa Peter Gerhardsson och landslagsledningen att hon fortfarande håller.
– När man inte blir uttagen av olika anledningar så blir hungern att få representera Sverige ännu större igen. Jag känner inte att jag gjort min sista landskamp, även om det inte är jag som bestämmer. Men hungern är där. Jag är bara 35 år, det är ingen ålder!