Bank: Det var en oktobermatch redan i maj

Publicerad 2021-05-13

AIK och Malmö deppar.

Stenhård toppfotboll mellan AIK och Malmö FF, det kunde slutat nästan hur som helst.

Det slutade så här:

2018 års mästare tog emot 2020 års mästare. Efter 90 minuters vibrerande fotboll hade 2019 års mästare vunnit mest.

Vamos!

Är det AIK mot Malmö FF så är det, det spelar liksom ingen roll om det är omgång sex eller höst, akt ett eller crescendo, folktomt eller fullsatt. Det gäller saker.

Det har gått två och ett halvt år sedan Sebastian Larsson fick frispark och frispel, den gången handlade det om SM-guld och det kanske det gör nu också. Två jättar med anspråk, och det var ju lite fint att första halvlek den här gången slutade med en nära-vamos-frispark från Larsson. Den här smekte bara krysset, och det mest talande med den var att det var AIK:s renaste chans så långt.

Efter förlusten i Norrköping i måndags ryckte Bartosz Grzelak på axlarna åt frågan om det var ett problem att AIK:s fem anfallare bara hade gjort ett mål så långt, medan IFK:s Samuel Adegbenro hade gjort fem på egen hand (vänta… sex nu).

– Nabil Bahoui har ju gjort två, sa Grzelak.

Men det är svårare att vinna matcher utan renodlade anfallare med målgaranti, och den har AIK inte hittat än.

Nu kom Malmö FF hit, i en match som osade av ömsesidig respekt. Jon Dahl Tomasson Jonaldo-roterade ut fyra spelare precis som mot Varbergs Bois senast, men spelade en fotboll med större ambitioner.

Fyra offensiva pjäser (Jo Inge Berget, Antonio Čolak, Ola Toivonen, Veljko Birmančević) tryckte upp mot AIK:s backlinje när MFF tog fram boll – samma spelare satte press när AIK försökte bygga spel. Anders Christiansen hade återigen en roll en bit upp, mer tia än spelbyggare, AIK försökte förstås skärma bort honom så mycket det gick, och lyckades bra i 20 minuter.

Respekten var synlig

Så långt hade det varit helt jämnt, lagen hade haft varsitt superintressant kontringsläge men slarvat bort det. Bilal Hussein hade skjutit över efter att Pavle Vagic tappat boll, men mest hade man kunnat se… respekt. Hur MFF var noga med att dubbla när Eric Otieno kom farande, hur AIK hade koll på Christiansen, sådana saker.

Skillnaden? Tyngden.

När AIK rörde sig upp mot anfallszon såg mittfältarna en halvt felvänd Nicolas Stefanelli som tryckte ner backlinjen, men väldigt få andra kroppar i och runt straffområdet. När MFF fick upp bollen över mittlinjen hade de fysik, konkretion och tre-fyra spelare som markerade närvaro.

En uppspelsväg som de gärna använde var tidiga bollar mot Jo Inge Berget. Han slår ju inte Otieno i en sprinttävling, men fysiskt är det klasskillnad.

Halvvägs in i första halvlek ordnade Berget en frispark, Christiansen smekte in den och Berget själv skarvnickade in den från förstytan.

1–0. Tyngd.

När Nabil Bahoui gick sönder fick AIK in det som ska vara deras offensiva murbräcka (Bojan Radulović), men förlorade mer än de vann på bytet. Chanserna kom från annat håll: Sebastian Larssons frispark, en tredjeboll som Stefan Silva skickade högt över.

De var inte sämre än MFF i spelet, inte chansmässigt heller (Birmančević brände ett friläge som Toivonen rullat fram till), men det fanns hela tiden en känsla av att kraven liksom var högre på AIK för att nå fram till farligheter. Malmö kunde trycka ner, vinna dueller, utmana AIK:s backlinje på fler och enklare sätt.

Ett Lasse moment

Men om de enkla vägarna inte finns får man ta de svåra.

Efter paus vred Sebastian Larsson upp sin motor ett par snäpp till, Bilal Hussein började försöka slå ut lagdelar på det där sättet han kan men gör för sällan, och efter en timme spelade han fram Stefanelli till ett friläge (knappt utanför). MFF hade blivit lite försiktigare, lite defensivare, lite mer passivt.

Det var ingen skräll när 1–1 kom, eller hur det kom.

Henok Goitom hade precis bytts in som central anfallare, Stefanelli hade petats ut till vänster, och det första som hände var att Sebastian Larsson hittade argentinaren med en fin crossboll. Stefanelli vände och vred, skickade in bollen, och så…

Lasse Nielsen hade gjort en utmärkt match, han gör ofta det eftersom han är en av seriens finaste och stadigaste mittbackar – tills han inte är det längre. När det där inlägget kom gick han mot bollen, fick en felträff, och så rann bollen in i eget mål.

MFF-supportrarna kände säkert igen det: de ser MFF, ett MFF som inte känns som MFF, och de gillar det inte. Ett Lasse moment.

Bråk och stök av allt tjurigare spelare

Vi fick en fin andra halvlek. Bråkig och stökig och intensiv, med allt tröttare och tjurigare spelare. Vagic och Otieno brakade ihop, Sebastian Larsson skällde ut domare Nyberg, Eric Larsson var bäst på planen och Budimir Janosević kanonräddade från Čolak två gånger om. Vamos!

Jon Dahl Tomasson väckte efteråt ”frågan” om lag medvetet försöker skada Anders Christiansen, och jag förstår honom. Dels för att det i varje match finns situationer där ”AC” får väldigt mycket, nästan våldsamt, stryk. Dels för att det är hans uppgift att preventivt påverka domare att skydda spelaren som är nyckeln till 90 procent av MFF:s offensiva spel.

Christiansen fick stryk mot AIK också, men MFF fick det inte.

Om allsvenskan vore ett cykellopp låg hela den jagande klungan där inom en poäng när minuterna rann iväg: Kalmar, Elfsborg, Hammarby, IFK Norrköping, AIK, Malmö FF.

Sista försöket att göra en utryckning? Mikael Lustig lyfte in ett inlägg, Nielsen skarvade ut det till Nicolas Stefanelli – och Marko Johansson superräddade.

Det var en oktobermatch redan i maj, vibrerande och pulserande och kokande. När allt hade hänt hade inget hänt: 1­–1, tätt i klungan, ett Malmö som letar efter ett flyt i spelet, ett AIK som letar efter de enkla svaren i straffområdet.

Efter slutsignalen bildades små kompisklungor på flera håll. Gamla U21-spelare från båda lagen garvade ihop, målvakterna gratulerade varandra till kanonmatcher, och någonstans en bit härifrån satt väl Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf och svepte det sista kalla kaffet ur koppen, smackade nöjt och nickade.

– Oavgjort? Kan man väl leva med.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.