Kärt landslagsåterseende efter OS: ”Kommer göra gott för oss alla”
Uppdaterad 2021-09-17 | Publicerad 2021-09-13
Ett hastigt, smärtsamt och snöpligt slut i Tokyo.
Nu, en dryg månad senare, samlas OS-silverhjältarna i landslagskläder igen.
– Det här lägret kommer göra gott för oss alla, säger Olivia Schough.
Åsikterna kring hur lång den där månaden faktiskt har känts varierar hos de landslagsaktuella svenska stjärnorna efter Rosengårds 2–1-seger mot Hammarby på Kanalplan.
– Det känns skitlänge sen även om det inte var så länge sen, säger Rosengårdsyttern Olivia Schough.
– Jag skulle inte säga att det var hur länge sen som helst. Jag tycker det gått väldigt fort. Men jättekul att det är landslag igen tätt inpå tycker jag. För jag trivs väldigt bra där, säger Hammarbyanfallaren Madelen Janogy.
Något de båda dock är överens om är att det är efterlängtat att få träffa landslagskamraterna igen, vilket de nu gör i samband med det stundande VM-kvalmötet borta mot Slovakien. Till och med välbehövligt.
”Nyttigt att träffas igen”
Senaste gången de sågs så slutade det i tårar, besvikelse och tomhet. Straffläggningsförlusten i OS-finalen mot Kanada var svårbearbetad.
Och avskedet efter OS-finalen var snabbt och abrupt. Spelarna var snabbt på väg till sina respektive klubbar efter firandet på Stockholms Stadion.
Återseendet är efterlängtat. Finalförlusten behöver bearbetas.
– Vi alla behöver det. Vi skiljdes åt snabbt. Några stack till andra klubbar som man annars är van vid att träffa varje dag. Det ska bli skönt att träffas och bara sitta ner vid måltiderna och tänka tillbaka på det fantastiska vi gjorde. Även om vi många fortfarande tycker det är surt så blir det nyttigt att träffas igen för att verkligen förstå vad vi har gjort, säger Olivia Schough.
– Jag håller verkligen med. Det gick väldigt fort där. Så var det väldigt jobbigt, säger Madelen Janogy och fortsätter:
– Det ska bli jätteskönt att träffa alla, få prata och få krama om alla. Att komma dit med en helt annan känsla än man lämnade med. Det är verkligen en grej jag ser fram emot. Det kommer bli positivt, roligt och att börja om på ett sätt.
Inte redo att hänga upp medaljen
Det som är väldigt tydligt är att känslan över silvermedaljen alltjämt är tudelad.
Hur är det med silvermedaljen?
– Förra silvermedaljen (OS 2016) är i förrådet. Den andra ligger på kontoret just nu. Den bara ligger där. Har fått ligga där lite lätt. Jag ser den emellanåt och tänker tillbaka. Snart kommer jag förmodligen hänga upp den, säger Olivia Schough.
Men du är inte riktigt där än?
– Nej, haha. Men som sagt tror jag det här lägret kommer göra gott för oss alla. Så vi får ytterligare perspektiv på hur stort ett OS-silver faktiskt är.
Madelen Janogy tänker likasinnat om sin silvermedalj.
– Den ligger på en hylla hemma. Min sambo vill att jag ska hänga upp den, men vi får se om det blir så.
”Kanske var meningen?”
Med ett stundande EM, och därefter både VM och OS (igen) på horisonten, så är i alla fall målet glasklart.
– Vi vill ha ett guld. Så tror jag alla känner. Vi gjorde ett så bra mästerskap. Så det är bara guldmedaljen som saknas.
Olivia Schough ser också framtida möjligheter att lyckas med det som de inte gjorde i Tokyo. Ett faktum som också kan ha inneburit förlängda landslagskarriärer för flera av de äldre trojänarna i laget.
Helt enkelt av anledningen att de till slut vill ha den där guldmedaljen.
– Alla ville vi ha guld men nu är man lite extra sugen på EM som kommer snart. Så är det VM och OS efter det... Who knows? Det kanske var meningen att vi skulle förlora den straffläggningen.
