Fagerlund: Mourinhos motpol fick bästa möjliga start
LONDON. Samma spelare, en helt annan tränare.
Tottenhams förmåga att göra det enkla lite för svårt bestod, Harry Kane saknades som vanligt och VAR släckte Heung Min-Sons första stora leende.
Det är ett vilset gäng Ryan Mason har tagit över – men innan kvällen var slut log Son brett igen och ingöt självförtroende i laget inför fortsättningen.
Det var sannerligen inte José Mourinho som stod där längs sidlinjen denna onsdagskväll.
När hela fotbollen stod i full brand valde Tottenham en udda PR-strategi: Följ upp ett av historiens mest hatade pressmeddelande med ett som förhoppningsvis skulle blidka de ursinniga fansen. Det sägs att Mourinho förlorade jobbet på Goodison Park förra fredagen, kanske redan i samband med det förödmjukande uttåget mot Dinamo Zagreb. Avskedet var oundvikligt, portugisens filosofi gifte sig aldrig med Tottenhams självbild som en klubb som skapar en identitet snarare än neutraliserar sin motståndare.
Eftersom hela Mourinhos stab följde tränaren ut genom dörren stod Tottenham utan ett givet interrimalternativ. Kvar fanns Ryan Mason, en 29-årig kille med en berättelse som är enkel att ta till sig. Först och främst funkar det alldeles utmärkt att applicera gamla klyschan ”han känner i alla fall klubben”. Mason är född och uppvuxen i Enfield – området där Tottenhams träningsanläggning är belägen – och tillhörde klubben i ett årtionde.
Protester innan avspark
”Vi kom från akademin tillsammans och därför vet jag hur mycket det betyder för Ryan att få leda laget resten av säsongen”, twittrade Harry Kane inför mötet med Southampton. ”Vi kommer ge allt vi har för honom under de återstående sju matcherna.”
Själv kunde Kane inte hjälpa till. Iförd munskydd satt han med armarna i kors på Tottenham Stadiums läktare. Inte långt ifrån anfallaren tog Daniel Levy plats, antagligen medveten om uppslutningen som skedde utanför arenan någon timme innan avspark. Ägaren vinner inga popularitetstävlingar just nu och de 50–60 supportrarna skanderade inga snälla ord.
Något stämde inte riktigt på planen inledningsvis heller. Hemmalaget stod på hälarna när Southampton rivstartade med en dubbelmöjlighet, först en nick från Mohammed Salisu och så ett skott från nära håll signerat Che Adams. Två gånger om stod Hugo Lloris för klassräddningar.
Skrek på Son
Tottenham kämpade med att få igång ett strukturerat spel. Bortalaget försvarade genom en 4–4–2-uppställning och stod högt med backlinjen, något som Spurs utnyttjade friskt under höstens ligamöte (främst andra halvlek). Utan Kane vid sin sida tycktes Heung Min-Son vara vilsen. Lagkamraterna skrek ofta sydkoreanens namna – ”Sonny, second ball! Sonny, up! Sonny, here!” – men det dröjde innan spelaren involverades. Det är inte omöjligt att han är extra påverkad av den senaste tidens turbulens, relationen till Mourinho ska ha varit god. Faktum är att tränaren fullkomligt älskade honom.
Spurs spel klickade bättre när Pierre-Emile Höjbjerg och Tanguy Ndombélé kopplade ett större grepp centralt, men det visade sig vara tillfälligt. I slutet av halvleken belönades Southampton med en hörna, en given målchans varje gång på grund av James Ward-Prowses leverans. Nu slet Danny Ings sig loss från Serge Aurier och nickade bollen rakt igenom en hord av spelare som stod placerade framför Lloris och vidare in i målet.
Bale hittade målet igen
Efter det gav hemmalaget ett nästintill desperat intryck. De konstlade till det alldeles för mycket och försökte sig på svåra saker när det enklare alternativet var att föredra. Lucas Mouras skott i bra läge i straffområdet som landade på månen var ett exempel på det (som föranleddes av ett fint inlägg från Aurier).
Så med halvtimmen kvar plockade Gareth Bale upp Lucas blockade skott till höger om straffområdet och placerade in bollen i bortre hörnet, walesarens sjätte ligamål den här säsongen. Kort innan hade Ings klivit av till synes skadad och ersatts av Ibrahima Diallo. Det är kanske inte speciellt konstigt att ett lag som enligt rapporter inte har tränat anfallsspel på över ett år är trögstartat, men Spurs höjde sig några snäpp efter 1–1-målet.
Winks välbehövlig inhoppare
Harry Winks slängdes på i stället för Ndombélé (ett välbehövligt byte) samtidigt som Southampton började öppna upp sig mer och bjöd på stora ytor som Spurs tog tillvara på. När Heung Min-Son trodde att han fullbordade vändningen med kvarten kvar log spelaren riktigt brett för första gången under kvällen. Efter en titt på monitorn ansåg domare Coote att Lucas – som befann sig framför lagkamraten i en offside-position – skymde bollbanan för målvakten Alex McCarthy. Leendet försvann igen från Sons läppar... men återkom med ett fåtal minuter kvar att spela.
Inhopparen Moussa Djenepo gick tufft in på Sergio Reguilon vid straffområdeslinjen och efter att ha konsulterat VAR-rummet pekade Coote på straffpunkten i stället för frispark som han först blåste. Tystnaden då Son stegade fram i Kanes frånvaro var påtaglig även på en tom arena. Sydkoreanen dundrade bestämt in 2–1 bakom en chanslös McCarthy samtidigt som Kane knöt näven på läktaren och totalt sett kändes segern rättvis.
Mason har gått igenom mycket
Till och med Ryan Mason – som annars höll låg profil under matchen – rycktes med i jublet. Blotta tanken på hans kollision med Gary Cahill i januari 2017 – skallfrakturen som tvingade honom att lägga av i förtid – får det att vända sig i magen. Mason har gått igenom mycket trots sin unga ålder sett till positionen han nu innehar och kommer behöva få ut max av ett gäng med sargat självförtroende.
Spurs är just nu två poäng bakom femman West Ham som dock har en match mindre spelad. Med tanke på den hårda konkurrensen krävs en enorm prestation för att säkra en Europaplats, men Tottenham-sonen Mason har i alla fall givits bästa möjliga start på uppdraget.