Fagerlund: Är ett problem för Tottenham

LONDON. Brentford ledde showen innan de plötsligt tappade fokus.

Tottenham dök upp till slut, om än karaktäristiskt sent.

Vad vore Boxing Day utan lite efterlängtad fotboll – samt en rejäl dos ångest.

Följ ämnen

VM-matcher och julafton i all ära, men det är något speciellt med att vakna upp i London en solig och lagom kylig Boxing Day. Att sitta på en smockfull buss med lite lätt julsega om än belåtna passagerare.

På annandagen tar man sig antingen till en park för en välbehövlig långpromenad eller går på fotboll. Det finns säkert andra aktiviteter också, men det behövs inte mer än såhär för att maximera julledigheten på engelskt vis.

Inne på Brentford Community Stadium – Gtech som dess sponsornamn numera lyder – hälsade supportrarna på matchvärdarna som om de vore saknade familjemedlemmar. Ett rimligt bemötande med tanke på att den inhemska fotbollen hade lyst med sin frånvaro sedan mitten av november.

Thomas Frank bidrar starkt till känslan av samhörighet. Dansken skrev i dagarna på ett nytt kontrakt och det är inte svårt att förstå varför han förtjänade den julklappen. Särskilt mot de större klubbarna blir det tydligt att han har tagit fram en matchplan som fungerar nästan varje gång.

Så länge hans spelare inte slutar springa samt undviker komiska misstag likt bedrövliga 1–5-förlusten borta mot Newcastle. Eller slappnar av för mycket när allt ser ut att rulla på.

Tottenham glänste inte denna måndagseftermiddag men de kapitaliserade på Brentfords falska känsla av trygghet.

Frustration inledningsvis

När Dejan Kulusevski bröstade upp sig mot Rico Henry i mitten av första halvleken gick Tottenhams frustration att ta på. Brentfords fembackslinje blir som en vägg framför målvakten David Raya. Det finns inte många vägar igenom om bollen rullas runt med juniorfart och även om hemmalaget hellre styrde Spurs spel ut mot kanterna höll de uppsikt där också.

Samtidigt är inte Brentford ett lag som bara ställer upp sig och hoppas på det bästa. Emellanåt appliceras en hög press vilket tvingar motståndarna att tänka snabbt och leder till slarv i uppspelen. Huvudrollsinnehavarna i detta effektiva system är anfallarna Ivan Toney och Bryan Mbeumo som dels hotar offensivt men inte är för fina för att ge försvarsmässigt understöd.

1–0-målet lär inte publiceras på någon av Spurs-försvararnas sociala plattformar. Mbeumo lyfte över bollen till högerkanten där Mathias Jensen kom löpande helt fritt. Avslutet ändrade riktning efter en styrning som ställde målvakten Fraser Forster tillräckligt för att han inte skulle lyckas få bollen ur straffområdet. I stället dundrade Vitaly Janelt fram och tryckte in Brentfords första mål i högsta serien på Boxing Day sedan 1946.

Antonio Conte slog på sedvanligt manér ned blicken i gräset. Stolt var han inte. Ännu mindre kanske när Eric Diers snedspark gav hemmalaget en tacksam hörna efter paus. Superbe Christian Nörgaard nickskarvade till Toney som rullade in 2–0, en variant som hade testats vid ett tidigare tillfälle.

Ett julmirakel

Under matchens gång fanns många exempel på Brentfords smartness. De har kanske inte bättre spelare på pappret men små detaljer kan göra massiv skillnad. Som när Toney ställde sig olovligt framför Clément Lenglet för att hindra Tottenham från att sätta igång spelet snabbt. De få sekunderna hjälpte Brentford att hamna rätt i position.

Tottenham behövde ett julmirakel. Vad som helst för att tända gnistan. Fram till 65:e minuten hade Harry Kane överlag varit anonym, men en sådan spelare ser möjligheter där andra inte kan urskilja någonting. Plötsligt tornade han upp sig över Brentfords försvar och nickade in reduceringen.

Hoppet växte bland bortasupportrarna. Bollen rullades i seniorfart och för första gången visades riktigt goda tendenser när Tottenham klev framåt. Kulusevski noterades för assisten till Pierre-Emile Höjbjergs kvittering med tjugo minuter kvar och de rödvita anhängarna stirrade ängsligt framför sig. Mbeumo verkade så tagen av stundens allvar att han strax efteråt stod för en genant filmning.

Krävs inte ens fungerande syn

Det slutade med delad poäng, men det går att misstänka att ingen är överdrivet nöjd. Brentford eftersom de tappade koncentrationen. Tottenham eftersom de hittade geisten alldeles för sent.

Ett äldre par iklädda mössor med hemmalagets klubbmärke passerade förbi mig på pressläktaren.

– Funny team, aren’t they, sa den ena som gick med blindkäpp.

Man behöver inte ens god syn för att förstå att Tottenhams vana att börja spela fotboll först efter halvtid är ett problem.

Conte kan peka på att många av hans spelare är slitna på grund av VM. Rodrigo Bentancur saknades på mittfältet av dubbel anledning, skada och avstängning. Men bara vetskapen att det krävs en smula magi från Kane för att laget ska vakna till liv sätter inte rätt sorts skräck i konkurrenterna. De vet att det alltid finns en bra chans att få ett välbehövligt försprång.

Så fort arenan var tömd blåste en isande vind som fick håren att resa sig på kroppen. Ångest över tappade ledningar, ångest över undermåliga prestationer. Ångest över framtiden. Premier League är tillbaka och det är omöjligt att inte älska varje sekund, varje känsla.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.

Följ ämnen i artikeln