Philipp Lahm: Kommer att synas tydligt i CL-finalen
Fotbollen formas precis som konsten, affärsvärlden och politiken av personligheter. Det är framförallt tre tränare från Italien, Portugal och Spanien som har satt sin prägel på sporten.
Det kommer att synas tydligt under säsongens höjdpunkt - finalen av Champions League mellan Chelsea och Manchester City.
Grunden lades av italienaren Arrigo Sacchi, han uppfann det operativsystem, fotbollens Microsoft, som sporten lutar sig mot i dag. Fortfarande fungerar ingenting utan ett bollorienterat zonspel.
Under sin tid som tränare för AC Milan formade han ett kollektivt försvarsspel och skapade världens bästa fotbollslag runt några av världens mest framstående individualister, som Franco Baresi, Paolo Maldini, Ruud Gullit och Roberto Donadoni. 1989 var de bättre än någonsin, i semifinalen av Europacupen besegrade de Real Madrid med 5–0 och i finalen slog de Steaua Bukarest, som vann turneringen 1986 och hade den blivande världsstjärnan Gheorghe Haghi i laget, med 4–0.
Milans passningsspel var av en betydligt en högre kvalitet än motståndarnas och de var så perfekt organiserade att de tvingade motståndarna till misstag redan under speluppbyggnaden. Steaua Bukarest kom knappt över mittlinjen, målen föll i en tät följd och matchen var avgjord efter en halvtimme. Det är en utklassning som varje tränare bör ha sett.
Sacchi fortsatte att driva på utvecklingen, först som förbundskapten i Italien vilket ledde till att andra tränare snabbt tog efter hans spelidé. Allra tydligast syntes det hos Fabio Capello, som Sacchi-maner styrde Milan till en dominerande seger med 4–0 mot Johan Cruyffs Barcelona 1994 och Marcello Lippi, som nådde tre finaler med Juventus Turin mellan 1996 och 1998. Även Carlo Ancelotti som spelade under Sacchi förde hans spelidé vidare och han är tillsammans med Zidane enda tränaren som tagit tre titlar i Champions League.
Sacchi var dock inte den enda anledningen till att Italien dominerade den europeiska fotbollen under den här perioden, det berodde också på de enorma summor som Angelo Moratti och den nuvarande politikern Silvio Berlusconi lade in i sporten. Deras miljoner lockade de bästa spelarna, vilket ledde till att de vann Serie A, Champions League, Uefa-cupen och Cupvinnarcupen vid totalt elva av 26 tillfällen.
Skandinavisk ledarstil
Under den här perioden vann sju föreningar från Italien, bland annat AC Parma, Sampdoria Genua, SC Neapel och Lazio Rom, någon av de europeiska cuperna. Det kommer ingen annan liga i närheten av.
Även vi tyskar drog nytta av den starka konkurrensen i Italien. 1990 vann Tyskland VM-titeln, mycket tack vare att lagkapten Lothar Matthäus och halva laget spelade i Serie A. Från och med 1995 infördes det nya zonspelet i FC Bayern Münchens juniorlag och det nya spelsystemet 4–4–2 revolutionerade den tyska fotbollen. Vi blev tyska juniormästare både 2001 och 2002 och det hade FC Bayern aldrig lyckats med tidigare.
För att driva utvecklingen vidare behövs det alltid personer som tillåter sig att som inspireras av andra, tar de bästa av deras idéer och lägger till sina egna. Vår Sacchi kom från Sverige. Han hette Björn Andersson, vann Europacupen med FC Bayern på 1970-talet. Han mötte oss som ungdomsspelare, på vår nivå utan att vara auktoritär. Han var pedagogisk, hade en skandinavisk ledarstil och betydde väldigt mycket för vår generation.
Under den här perioden var det tränare som tog efter Sacchis idéer, utvecklade dem och formade lag som var framgångsrika år efter år. En av dem var Alex Ferguson som skakade liv i ett globalt varumärke när han styrde Manchester United under mer än ett kvarts sekel. Tack vare en enorm stabilitet och en tydlig rollfördelning skapade han en effektiv målmaskin. Han lyckades alltid få ut maximalt ur sina spelare, hade en stark känsla för personligheter och tog sitt lag till finalen av Champions League fyra gånger och vann två av dem.
Samma sak gäller för Louis van Gaal. Han tog över Ajax Amsterdam och tog titeln på Sacchi-maner 1995. Ottmar Hitzfeldt som var en mästare på ord och ledarskap, ledde både Dortmund och FC Bayern München till sex ligatitlar i rad och vann även Champions League med båda lagen ( 1997 respektive 2001). Jupp Heynckes vann med Real Madrid 1998 och Bayern 2013, Vicente del Bosque, med Real 2000 och 2002. Frank Rijkaard, som vann titeln med Barcelona 2006 var också en av Sacchis tidigare spelare.
Därefter kom portugisen José Mourinho.
Han gjorde sin egen tolkning av Sacchis kollektiva försvarsspel och plockade bort motståndarens offensiv. Han skapade en defensiv med en tydlig ansvarsfördelning och fysiskt starka spelare som lade en hård press på bollhållaren. Hans Inter byggde exempelvis en mänsklig mur framför sitt eget straffområde i semifinalen mot Barcelona 2010. Mourinho, som nu lämnar Tottenham Hotspur för AS Roma, arbetar med ett intensivt försvarsspel där hans lag väntar på att motståndarna ska tappa bollen så att de ska kunna kontra när motståndaren är som mest sårbar. När Inter vann Champions League 2004 höll laget nollan i både semifinal och final. 2010 mötte vi Murinho och Inter med Bayern, de vann med 2–0 och kontrade ut oss.
En av Mourinhos adepter är Diego Simeone. Under tio år har han skapat ett defensivt kollektiv av outsidern Atlético Madrid. Det har lett till två segrar Europa League, i år säkrade de titeln i La Liga för andra gången och det har räckt till två finaler i Champions League. Han har lyckats med en defensiv taktik i en tid när europeisk fortboll sedan länge gått in i en ny epok, i den tid som istället handlat om ett offensivt bollinnehav,
Den här taktiken härstammar från Pep Guardiola. Spanjoren reagerade på Mouhrinios defensiva taktik och petade Sacchis offensiv för att återigen införa den romantiska idén av totalfotboll. Det var ungefär samma ideal som Cruyff nådde sina begränsningar med under 1990-talet, men han lät den mogna under sina år i FC Barcelona. Guardiola ville ha fullständig kontroll över spelet och bollinnehavet, att hans lag skulle begränsa motståndarnas ytor redan på deras planhalva och ta tillbaka varje förlorad boll. Han ville skapa en evig offensiv och som kväver motståndarnas speluppbyggnad något som enbart fungerar för det lag med tekniskt överlägsna spelare.
Med Bayern mötte vi dem i finalen 2004. Vi blev utklassade (0–4) och Manchester United rörde knappt bollen i finalerna 2009 och 2011. Ingenting kunde rubba Barcelona, de var överlägsna.
Inspirerade av Mourinho och Guardiola
Under den här tiden genomsyrades den internationella fotbollen av Guardiolas spelidé och tack var fotbollens ökade uppmärksamhet spreds de nya idéerna snabbare än på Sacchis tid. I mitten av 2000-talet kontrollerade Real Madrid Champions League på ett sätt som ingen tidigare hade upplevt. De vann fyra segrar på fem år och världens största klubb har fortfarande en sådan karisma att den alltid lockar världens bästa fotbollsspelare. Även Real Madrid spelar på ett sätt som påminner om Sacchis 4–3–3, men inte i dess mest extrema taktiska variant. Det behövs inte, laget är tillräckligt överlägset ändå.
Vilken final kommer vi nu att få se i Porto? De båda finallagen Manchester City och Chelsea består, precis som alla alla topplag, av en mix av tre delar. En del, kommer från Sacchi, så är det numera även i korpen, de två andra delarna är inspirerade av Mourinho och Guardiola. Både City och Chelsea har ett försvar som är bollorienterat. Emellanåt pressar de motståndaren ända nere vid deras straffområde, men varvar den höga pressen med att också lämna över initiativet. Guardiola har behållit sin tydliga spelidé, även om han numera låter sitt lag spela ett mer fysiskt försvarsspel. Eftersom hans lag inte har samma individuellt skickliga spelartyper som Real eller Barcelona lånar han numera vissa idéer från Mouhrinho.
Chelseas tränare Thomas Tuchel har också nått ett internationellt erkännande. Som tränare i Dortmund vann han den tyska cupen, under sina två och ett halvt år i Paris SG tog han två mästartitlar. I januari skrev han på för Chelsea och har nu han under två säsonger nått två finaler, med två olika klubbar. Det har ingen annan tränare lyckats med.
Men vad Tuschel står för och vilken prägel han sätter på fotbollen. Det återstår att se.
Copyright: Oliver Fritsch, Zeit Online.