Bank: I kväll spelar Sverige för att bli nåt

GLASGOW. Ett band av bröder, ett lojalt kollektiv, världens bästa sammanhållning.

Dags att se vad allt är värt. Sverige är fyra matcher från drömmarnas mål.

I kväll spelar de den enda som går att förlora.

Det finns inga dåliga tillfällen för en god Bobbie Friberg da Cruz-historia.

Under Janne Anderssons sista pressträff på svensk mark pratade han om behovet av modiga mittbackar, med förbehållet att de kanske inte behövde vara som hans gamle adept i Norrköping.

– Bobbie satte upp det som ett mål inför säsongen, att slå en tunnel som siste man. Det tyckte jag ju inte var jättebra.

Vilket fick mig att tänka på min favoritberättelse om bröderna Friberg da Cruz, från när de i något sammanhang där de intervjuades pratade om att de kanske inte riktigt tagit sin fotboll på det allvar som krävs. Det hade varit lite för mycket tv-spel på nätterna, lite för långa sovmorgnar, lite för lite professionalism. Intervjuaren, vem det nu var, frågade vad de ville att det skulle stå på deras gravsten.

Bobbie funderade, log sitt göteborgska leende, sedan kom han på det:

– ”Dom där kunde blett nåt”.

Sverige efter segern mot Polen.

Sverige landade i Glasgow i går, de har blivit ett lag som går till kvartsfinal i VM, som vinner sin EM-grupp före Spanien, som gör det genom att konkretisera och förkroppsliga allt det där som oftast är lagidrottens svajigaste klichéer.

De slåss för varandra. De tror på vad de gör. De är lojala med sina idéer. De krigar. De är ett band av bröder som vilar tryggt i övertygelsen att varenda en av dem gör allt som står i hans makt för att alla andra ska lyckas så bra som möjligt.

– Vi har en väldigt skön kemi i gruppen, alla skulle offra sig för varandra, säger försvarschefen Victor Nilsson Lindelöf.

– Vi ska trycka på det vi gjort bra, på och utanför planen. Påminna oss om vilka vi är, hur vi vill framstå, säger anfallsgnuggaren Marcus Berg.

– Vi gör det som ett lag: Tillsammans, tillsammans, säger superstjärnan Emil Forsberg.

Det är det här laget Janne Andersson och Peter Wettergren byggt, nu står de här och…

– Det känns ganska bra att ha tagit sju poäng och känna att vi kan göra det bättre. För fasen vilka krigare vi har.

Ett lag som Sverige borde slå

Fotbollskrig tog dem hit.

Till ett soldisigt, coronaslutet Skottland. Till ett nytt Glasgow, som gått från krisande postindustristad till modern mönsterstad, från Shuggie Bain till Belle and Sebastian. Det finns inte längre några tvivel kring att grunderna finns i det här laget. De är icke-populister, ickeslarvare. De är fotbollsarbetare och bröder, kämpare och krigare.

Och de behöver bli mer.

De har förtjänat den här möjligheten, att möta Ukraina i en åttondelsfinal som gör att himlen faktiskt ligger runt hörnet, bara en solid insats bort. Andrij Sjevtjenkos fotbollskollektiv spelar fortfarande den här sporten med tydliga ekon från hur sovjetfotbollen såg ut förr. De drar åt markeringsspelet, de spelar kontrings- och klappklappfotboll. Kvalitén finns, på papper har de ett av Europas finaste innermittfält med bollsamlaren Stepanenko bakom Zina och Malina: kreatören Zintjenko, totalkraften Malinovskij. De har sina överlappande ytterbackar, Jaremtjuk som felvänd uppspelspunkt, alltjämt Jarmolenkos skräckinjagande vänsterfot som glider in från högerkanten.

Det är verkligen inte ingenting, Ukraina är ett lag som det absolut går att förlora mot.

Men mer än det är Ukraina ett lag som Sverige borde slå.

Andrij Sjevtjenko.

Alla mästerskap har en nyckelmatch som avgör hur vi kommer att minnas det, när man går från att ha gjort det man ska till det man kan. Matcher är sitt eget universum, de kan vinnas eller förloras på ett felbeslut eller en prestation, men historieskrivningen tar inte alltid hänsyn till det. Om Sverige förlorar mot Ukraina kommer den här sommaren att bli ihågkommen för vad den inte blev, som en förlust. Om de vinner väntar en annan sorts matcher.

England eller Tyskland i Rom? Alternativen där är bragd eller programenlig förlust efter ett väl utfört jobb. En semifinal? Final? En sommar att berätta om för barnbarnen.

När Sverige går ut på Hampden Park i kväll, en mörk kväll i sydöstra Glasgow, gör de det för att visa allt de sparat hittills. Ett passningsspel ska trumma igång, Alexander Isak ska göra det där målet som fattas honom, Emil Forsberg ska vrida om nycklarna när de går till anfall.

Vinner de det här finns inget längre att förlora.

Tar det slut nu kommer de att åka hem och sörja att de missade chansen att göra sig själva rättvisa när de verkligen hade chansen, hem till blickarna och domarna och förebråelserna.

Ett band av bröder, lojala och tappra och utrustade med världens bästa sammanhållning. Dom där kunde blett nåt?

I kväll spelar de för att bli det.

Sverige-Ukraina: Allt inför åttondelsfinalen

Allt om fotbolls-EM 2021 – följ matcherna live

Senaste nyheterna Spelschema Tabeller TV-tider Alla trupper & spelare