Nu ska ”Timpas” 51:or fyllas i J-södra

Publicerad 2015-10-17

Historien om J-Södras storfotade målkung – var före Ibrahimovic med akrobatiken

Nästa år har J-Södras anfallare stora skor att fylla.

Vid den senaste allsvenska framgången lutade sig laget mot Timpa, den nonchalante och trilske muraren som ståtade med två magnifika noteringar.

50 mål på en säsong.

51 i skostorlek.

Laget säsongen 1944/45 med bland annat skyttekungen Karl "Timpa" Simonsson.

Tänk om vi kunde lösa biljett till en match som spelades för 70 år sedan på Stadsparksvallen i Jönköping. Då hade vi sett det grönklädda hemmalaget värma upp med sedvanlig joggning och tänjning, men säkerligen blivit förvånade under skottövningarna. För att vara skarpladdat anfallsvapen hade vi tyckt att Karl "Timpa" Simonsson hade ett sällsynt uselt sikte. Inte en boll gick ju på mål.

I själva verket hade snedsparkarna varit på order av tränarstaben för att skona målvakten Göte Ståhl. Timpa kunde sula i väg de tunga läderkulorna med sådan kraft att det förelåg fara för Götes välmående, därför var det säkrare att bomba utanför.

Åtminstone kan det ha varit så.

50 mål på 18 matcher

Efter att ha läst högar av artiklar om tidernas störste J–Södra-spelare är det svårt att skilja myt från minne, skröna från fakta. Ta bara historien om travhästarna på Åby som skenade av knallen från Timpas tillslag på Ullevi en mil därifrån, inte rimligen kan den vara sann? Men hur ställer vi oss till utsagorna om att Timpa var lat men ändå prickade in 50 mål på 18 matcher i division 2, vilket fortfarande är rekord för divisionen? Hur hinner du både slöa och raka in tre bollar per match?

Karl Simonsson föddes 1919 i Jönköping och tog i tonåren jobb som murare. På fotbollsplanen utmärkte han sig genom sin målnäsa och sina jättefötter, som inte slutade växa förrän de fyllde ut pjuck i storlek 51.

Han slog målrekordet 1945 då J-Södra för första gången gick upp i allsvenskan. Där fortsatte han som center i fem säsonger, bortsett från ett lån till AIK där han gjorde det klassiska 7–7-målet mot Charlton, och 1949-50 sköt han SM-silvret till smålänningarna.

Medaljen var början på slutet, för samma höst krävde Timpa att få flytta till stadsdelen Söder. Men i bostadsbristens Jönköping fann klubben ingen lämplig lägenhet, vilket fick muraren att ledsna. Sin sjätte säsong i J-Södra varvade han ett par fullträffar med lojt lufsande i mittcirkeln. Ibland stod han demonstrativt stilla med 51:orna nerborrade i gräset. Ett tag strejkade han helt.

"Fram med en lya, annars svettas jag inte en droppe till", hälsade han och fick tystnad till svar. Till vintern 1950 lämnade Timpa J-Södra för Huskvarna IF i en lägre division, vilket var slutet för klubbens och spelarens glansperioder.

Timpa slutade snart att spela. Trots 60 mål på 93 allsvenska insatser hade han bara fått chansen två gånger i det blågula landslag som anfördes av Gre-No-Li och inte ville veta av en svårtyglad bohem från Jönköping.

Gick bort 1992

J–Södra föll ur allsvenskan två säsonger efter avskedet. De tog sig tillbaka två gånger på 60-talet bara för att falla ur serien direkt. På 70-talet fastnade de i division 2 och spelade så erbarmligt att det enda avtrycket som sattes var en 3-1-förlust mot Grimsås som förevigades i Torssons klagovisa "Det spelades bättre boll (på Gunnar Nordahls tid)".

På 80- och 90-talet virrade J-Södra ner sig i seriesystemen. 1992 dog Timpa Simonsson, 73 år gammal, då hans gamla förening låg i botten av division 3. Samma höst rasade de ner i fyran och grottade runt där ett par säsonger innan de i stilla mak vandrade tillbaka mot elitdivisionerna.

Division 2 nåddes år 2000, den förre förbundskaptenen Olle Nordin anslöt 2002 och hans professionalisering av föreningen ledde till Superettan 2006.

Som av en händelse sammanfaller klubbens och Timpa Simonssons återupprättelser i mitten av nollnolltalet.

När Zlatan Ibrahimovic kvitterade mot Italien i EM 2004 tog journalister till språkliga krumbukter för att ge akrobatiken rättvisa.

Men var konstsparken nyskapande? Författaren P.O. Enquist irriterade sig över att det framställdes så och skrev i Expressen att "förbluffad läser jag okunniga analyser av Zlatans så kallade klackspark".

Enquist argumenterade för att målet inte var en klack utan ett slags bicykleta kallad "en Schörling" som populariserades på 40-talet av Timpa Simonsson. Anfallaren, som "var sin tids Zlatan", ska enligt författaren ha vunnit popularitet i Norrland för att ha varit bäst i landet men ändå ratats av det storstadsfixerade landslaget. Hans schörlingmål på 40- och 50-talet, särskilt mot AIK och Djurgården, var upproriska symbolhandlingar för det Stockholmshat som brann i landsbygdspojkarna.

Åtminstone kan det ha varit så.

”Var lat och folk buade ibland”

Det kan också hända att författaren var felinformerad, eller sällar sig till raden av vittnen som med åren har kryddat sina Timpaminnen.

Men vem har i så fall rätt? Vem ger en trovärdig bild av J–Södras elegant, nu när videomaterial saknas? Vem kan skingra dimmorna?

Kanske Lars-Göran Åkerberg. Han föddes i Jönköping 1944 och följde snart sin pappas tradition att besöka Stadsparksvallen på helgerna.

Lars-Göran har under ett långt liv med J–Södra varit pressansvarig, styrelseledamot och ordförande för fotbollssektionen. Han minns Simonssons kreativa mål med hälen och sidan av foten, inte minst klacken på Rio-Kalle Svensson när Helsingborg besegrades med 7–1 1949.

– Han var bäst på vinkelskott från vänster innerposition, då han kunde styra bollarna mot bortre krysset. Det var tunga läderbollar på den tiden så blev det lite blött hade ingen en chans mot de stora fötterna.

Kan det stämma att han sköt utanför med flit på uppvärmningen?

– Nej, nej. Göte Ståhl stod i B-landslaget. Han tålde skotten.

Var han lat då?

– Ja, han var lat och folk buade ibland. En journalist på Smålands Allehanda struntade en gång i matchen och satte sig på Restaurang Munken. Efteråt bjöd han in folk och frågade hur matchen hade varit. Så dålig, sa de, och Timpa var värdelös. Då skrev han att "Timpa sprang många, många steg". Sådan ironi var vanlig om Timpa.

2015 har Jönköpings Södra toppat Superettan från start till mål. Nu är avancemanget i hamn och när skyttekungen Fredrik Olsson till våren ska försvara de grönvita färgerna i allsvenskan gör han det i dubbel bemärkelse i Timpa Simonssons skugga.

Precis som 1946 behöver den i sammanhanget småskaliga klubben luta sig mot sin vassaste anfallares målsinne. Och numera står Timpa staty utanför Stadsparksvallen och kan i sjunkande sol skymma en liten bit av sin förra hemmaplan.

Statyn har stora fötter. Kanske är de i naturlig storlek, det är svårt att avgöra eftersom inga av Timpas båtar finns bevarade med storleksangivelsen intakt. Vi får bara lita på de vitt spridda uppgifterna om att han bar 51:or.

Eller?

Inte ens det är Lars-Göran Åkerberg säker på.

– Han hade väldigt stora fötter, men det vetefan om de var så stora. Jag kan tänka mig att de var 47-48.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.

Följ ämnen i artikeln