Mejla

Frida Fagerlund

Fagerlund: Höll på att bli rena mardrömskvällen

Publicerad:

FOTBOLL

Det funkar inte att stå på hälarna i Champions League. Inte ens när motståndet heter St Pölten från Österrike.

Rosengård såg ut att ha dragit drömlotten men det första mötet hemma i Malmö höll på att bli rena mardrömskvällen.

Ena sidan av detta Champions League-mynt glänste ju så starkt.

På den syntes FC Rosengård dra drömlottningen St Pölten, det relativt anonyma gänget från Österrike som hade lägst rankningspoäng av de 16 kvarvarande lagen. Här skulle den svenska klubben kliva ut som storfavorit och stod således redan med ena benet i kvartsfinalen av fotbollens finaste klubblagsturnering.

Absolut ingenting gick som det var tänkt under stora delar av matchen på Malmö IP. Det var inte överraskande att bortalaget fokuserade på försvarsspel men desto mer anmärkningsvärt att Rosengård hade så förtvivlat svårt att bryta ned motståndarna inledningsvis. Avsaknaden av rörelse, som resulterade i väldigt få skapade lägen framåt, straffade sig snabbt.

En överrumplad backlinje

En lång utspark från målvakten Kresche (St Pölten centrerade sig i banan) nickskarvades och damp – till Rosengårds stora förundran – in bakom den högt stående backlinjen som dessutom stod på hälarna. Mikolajova rusade framåt med bollen, petade den osjälviskt vidare i sidled och såg lagkamraten Mateja Zver rulla in 1–0. Euforin var påtaglig, de gulblå spelarna verkade nästan ha svårt att tro sina ögon.

19-årige högerbacken Anna Bereuter gjorde ett gediget arbete när hon stängde ned Olivia Schough. Däremot kom den första riktigt positiva sekvensen från Rosengård på just den kanten efter ungefär 25 spelade minuter då man lyckades med en sällsynt spelvändning. Schough vek inåt med bollen men avslutet var för tamt för att rubba storspelande Kresche. Djupledsbollarna blev så småningom något flera och Mimmi Larsson serverades ett friläge av Jelena Cankovic och Hanna Bennison i slutet av den första halvleken. Till Rosengårds förtret hade Kresche redan då byggt upp muren och räddade anfallarens försök.

Vad hemmalaget pratade om i omklädningsrummet i paus är oklart men planen kan knappast ha varit att låta Zver löpa fritt i djupled. En tafflig kommunikationsmiss mellan Bennison och Glodis Viggosdottir öppnade återigen för St Pölten-anfallaren som – till skillnad från en del andra den här kvällen – såg till att förvalta sina chanser. Det ska sägas att Rosengård radade upp möjligheter efter mardrömsstarten men Larsson lyckades inte överlista Kresche och det tog ett bra tag innan Sanne Troelsgaard slutligen fick hål på målvakten. Cankovics framspelning var superb och Rosengård hade fått sin livsviktiga reducering.

Trots massivt tryck, en (tveksam) straffsituation och dansande bollar på mållinjen dröjde det ändra fram till tilläggstiden innan Caroline Seger klev fram. En större vinnarskalle får man leta efter och det märktes då kaptenen kämpade in kvitteringen till 2–2 vid en stökig situation i straffområdet. Det är inget optimalt utgångsläge inför returen – men drömmen om avancemang lever i högsta grad.

Foto: CHRISTOFFER BORG MATTISSON / BILDBYRÅN

Myntets andra sida...

Myntet har, som ovan nämnt, två sidor. Jag som är baserad i England har de senaste åren fått bevittna på nära håll hur några av de största klubbarna på herrsidan har upptäckt damfotbollens nya, oemotståndliga dragningskraft. ”Kan vi skapa ett av världens bästa lag för bara någon ynka procent av vår jättebudget? Vilket kap!”, tänkte kanske Man City och Man United. Arsenal och Chelsea låg redan några steg före men flexade musklerna ännu mer i och med konkurrenternas nyfunna intresse. Tottenham kontrade med att värva dragplåstret Alex Morgan (en övergång som i slutändan handlade mer om symbolik än det sportsliga). Få minns i dag att Englands kungligheter på damsidan en gång hette Doncaster Belles.

Lägg därtill franska Lyon och PSG, spanska Barcelona och Atlético Madrid samt tyska Bayern München (som alla har en reell möjlighet att säkra Champions League-titeln 2021) och det är tydligt vilken väg denna sport vandrar. All rutin och oförglömliga meriter som Rosengård stoltserar med bleknar i jämförelse med dessa enorma pjäser. Inom svensk fotboll är klubben en maktfaktor, i Champions League den som tvingas slå underifrån. Till och med när motståndet heter St Pölten från Österrike.

Det vackra med fotbollen – den stora anledningen till att den fortsätter förtrolla trots all modernisering och kommersialisering – är att det aldrig går att räkna bort någon. Tanken var ju att det skulle vara FC Rosengård i år, och hur mycket som än gick snett ikväll finns det fortfarande ett tämligen rejält halmstrå kvar att greppa.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Sportbladet – Allsvenskan

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om Allsvenskan – krönikor, reportage, intervjuer, granskningar och rankningar.