Fagerlund: Höll sig lugna trots skarpt läge
Från stora och otympliga till stora och skräckinjagande.
Rosengård gjorde det onödigt spännande för sig inför den ödesmättade Champions League-returen men ställde snabbt saker och ting tillrätta.
Att lyckas samla ihop sig trots skarpt läge är ett karaktärsdrag som kan komma väl till pass nu när resan blir tuffare.
Obskyra mål räknas också, kanske är de till och med emotionellt sett ännu skönare. I alla fall när man som Rosengård hade 2–2 med sig i bagaget till Österrike och var tvungen att få in bollen i nät om det skulle bli något avancemang.
Även i det första mötet med St Pölten kändes Malmöklubben som ett nummer större och starkare, fast inte alltid på ett bra sätt. Inledningsvis stod bortalaget för den friska, lätta flärden medan Caroline Seger och gänget hamnade på tunga hälar. Det resulterade i två taffliga baklängesmål innan nämnda kaptenen såg till att siffrorna var utjämnade inför returen.
En bättre start
Denna kväll utvecklades allt precis som det var tänkt. Stjärnan från två veckor sedan, Mateja Zver, ledde St Pöltens försök till ett ganska högt, optimistiskt presspel men Rosengård verkade bättre förberedda den här gången och lurades inte in i fällan. En som stack ut var Katrine Veje på vänsterkanten som välbehövligt bröt det horisontella spelmönstret med sina ruscher. Hon noterades sedermera för den fina djupledspassningen fram till matchens andra målskytt, Mimmi Larsson, men detta var en stund innan det obskyra ledningsmålet.
Rosengårds 1–0 kom sig av en överraskande frispark från Olivia Schough som vallades via Seger och vidare till en framstormande Emma Berglund. St Pölten-lägret skrek frustrerat åt linjedomaren att höja flaggan men mittbacken ansågs ha legat på rätt sida och målet godkändes. Berglunds första sedan återkomsten. Då hade det hunnit gå knappt 25 minuter och den andra fullträffen dök upp strax innan halvtid. Nu behövdes en heroisk insats gånger hundra för att lilla St Pölten skulle lyckas resa sig.
Viktigt för svensk fotboll
Anna Bereuter, en kolloss på högerbacken under mötet i Malmö, spelade högre upp i banan under onsdagen och gavs också ett ypperligt läge att väcka liv i hemmalagets rubbade dröm. Om 19-åringens friläge efter omkring 50 minuter hade smitit in bakom Stephanie Labbé är det möjligt att Rosengård hade skakats om. Tiden rann iväg, spelet tappade i kvalitet och målen uteblev från båda håll under den andra halvleken – men vad gjorde väl det?
Att Rosengård går vidare till kvartsfinal är inte bara viktigt för de damallsvenska rankningspoängen. Dystopin (med blågula ögon sett) går förstås inte att ignorera – vi vet allihop att England, Frankrike, Tyskland och till och med Spanien är de stora jättarna även på damsidan nu – men så länge åtminstone ett lag håller sig kvar på slutspelståget är svensk fotboll fortfarande en del av aristokratin.
St Pölten var på många sätt ett drömmotstånd men de tacksamma lotterna existerar inte längre. Det FCR-spelarna packar ned i väskorna till nästa runda är vetskapen att de höll sig lugna och fokuserade trots skarpt läge, något som definitivt lär behöva plockas fram igen.
