Simon Thern om ångesten: ”Kunde inte stå på benen”
Publicerad 2020-02-10
VALE DO LOBO. Simon Thern, 27, har upplevt tuffa smällar som spelare.
Men inget som ångesten han drabbades av utanför fotbollsplanen i höstas.
– Det var väldigt svart. Jag hoppas jag kan hjälpa andra genom att berätta, säger han till Sportbladet.
Mittfältaren missade sex allsvenska matcher under en tvåmånadersperiod i höstas. Då hette det först att han var skadad innan han naket berättade som det var, att han drabbats av svår ångest.
Han var tillbaka till den allsvenska avslutningen och nu under försäsongen har han tagit kliv mot en mer normal fotbollstillvaro med fler och fler spelminuter i IFK Norrköpings tre träningsmatcher hittills.
Sportbladet träffar Simon Thern kort efter ett träningspass på lyxiga The Campus vid Algarvekusten.
– Jag förstår att frågorna kommer efter matcherna jag har spelat nu och jag svarar så gott jag kan på dem, nu som i höstas, utan att gå in i djupet på allt som varit och hur jag har mått. Jag fokuserar på fotbollen och på att må bra i mig själv för tillfället.
Byggt stabilare tillvaro
Hur mår du nu?
– Det är okej. Det finns fortfarande dagar och stunder som inte är optimala men i det stora hela har jag byggt en stabilitet som gör att en vanlig vardag funkar för mig nu som fotbollsspelare.
Det gjorde det inte i höstas?
– Nej, inte när det var som värst. Då funderade jag inte mycket på fotboll. Då handlade det om att komma på benen igen, att kunna sova på nätterna och ha en energi och ork att ta sig genom en normal dag.
– Jag gick från att spela fotboll på hög nivå i 90 minuter till att knappt kunna stå upp på mina egna ben. Det var tufft för min sambo Wendela. Vår dotter var åtta månader och jag kunde inte ta hand om henne på ett sätt som jag ville.
Har du någon diagnos på vad du har drabbats av?
– Det är olika former av panikångest i kombination med att jag var nära att gå in i väggen. Det har blivit bättre, jag har pratat med experter, psykologer och läkare, och fått verktygen som gör att jag kan hantera det på ett annat sätt.
Varför blev det så?
– Det blev lite för mycket på samma gång i mitt liv – det gjorde att kroppen sa ifrån. Jag blev pappa, jag var på väg att flytta från IFK Norrköping till en klubb i Ryssland, jag höll på med mina två företag och spelade fotboll för fullt med matcher två gånger i veckan.
Bra att Rosenberg slutade
Har du minskat på dina aktiviteter vid sidan om fotbollen?
– Ja, jag höll bland annat på mycket med en padelhall i Värnamo. Nu har jag lämnat över det till Markus Rosenberg som också är med i det projektet.
Det var tur att han slutade spela…?
– Ja, det var väldigt bra (skratt)! Det finns knappt någon som jag litar på så mycket som Mackan.
Thern har spelat en halvlek eller gjort längre inhopp i IFK Norrköpings träningsmatcher hittills.
Funkar det att träna och spela fotboll nu?
– Ja, det tycker jag. Det handlar inte om en stukad tå utan något som man får jobba med varje dag. Jag har lite att ta igen fysiskt eftersom jag inte låg på så hårt själv när vi var hellediga från träningen.
Vad har du för ambition med fotbollen?
– Jag vill må bra, vara skadefri och kunna hjälpa IFK Norrköping till bra prestationer och resultat. Mitt kontrakt går ut efter säsongen. Vad som händer då får jag se. Jag skulle kunna tänka mig ett nytt äventyr utomlands samtidigt som jag vet att en del av tryggheten finns hemma i Sverige.
– Jag hoppas att det hjälper andra att jag berättar om det här. Det är massvis med människor, både idrottare och helt vanliga, som skrivit långa brev till mig. Det gör mig stolt att jag har kunnat hjälpa några för när man är på botten så tror man att man är helt själv, att man är den ende som mår så dåligt.
Therns tunga tankar
I ett långt avsnitt av podcasten Lundh som släpps under måndagen berättar Thern ännu mer utförligt om den tuffa hösten och hur ångesten slog till med full kraft.
Han hade redan börjat må dåligt och med hjälp av IFK Norrköping inlett undersökningarna kring vad som var fel men hoppades ändå kunna spela vidare.
– Vi skulle möta Malmö, tanken var att jag skulle med. Natten inför att de skulle åka iväg blev det ännu värre, då mådde jag riktigt dåligt. Då hade jag panik. Jag kunde inte förstå hur man kunde må så och inte ha något i kroppen de kunde se.
– I mitt huvud tänkte jag att jag hade en månad kvar, säger Thern till podcasten Lundh.