”Aldrig varit bättre än vad jag är nu...”

Fredrik Jönsson

helskärm

43 fullträffar på 56 framträdanden – ett sanslöst målsnitt.

Karriären har vänt för Pontus Engblom, 25, som ratades i Sverige.

– Det är jäkligt kul med fotboll. Haha, nu låter jag som Emil, säger Engblom.

Pontus Engblom, fostrad i Sundsvall, gick till AIK 2009. Men i Stockholm blev det ingen succé. Han lånades ut till Väsby, Västerås och Gif Sundsvall utan att lyckas övertyga AIK om att få en chans.

Han var med och sköt upp Gif Sundsvall till allsvenskan 2011, anfallaren stod för 13 mål på 30 matcher.

Sedan hamnade han i Norge.

Efter några år i vårt grannland har karriären vänt. 25-åringen är hetare än någonsin.

– Jag har alltid varit en målskytt. Men det är klart, det blev en ketchupeffekt här. När man kommer i form som forward går det mest stolpe in i stället för stolpe ut, säger Engblom.

– Jag har haft en tränare som varit gammal skyttekung, Bengt Sæternes. Han har lirat i Vålerenga, Club Brügge och och Brann. Han har lärt mig mycket, sådant som jag inte kunnat förut. Små detaljer.

Berätta. Ge mig tre nycklar.

– Haha. Det är mycket självförtroende, man får även mer rutin och hamnar i liknande läge. Man lär sig ett mönster att komma ihåg vart man har störst chans att göra mål. Det han framför allt har lärt mig är hur bollen ska ligga, det kan vara värt att flytta bollen en extra decimeter ut från kroppen för att på så sätt få målvakten att flytta sig och få bättre vinkel att skjuta. Det är sådana saker, små detaljer, som vi har tränat på och diskuterat.

Daglig kontakt med ”Foppa”

Ser målen likadana ut?

– Inga distansskott, jag är en boxspelare. Det är på inlägg, inspel, friläge. En del mål efter målvaktsreturer och stolpreturer. Jag har har ingen bössa, som Emil.

Emil, som i Emil Forsberg. Båda är födda i Sundsvall 1991. Forsberg är elva dagar äldre än Engblom. De är nära vänner och har daglig kontakt. Han är imponerad av Forsberg framfart.

– Det är en bra karriär, han har verkligen visat att det finns ingen som kan säga hur bra man kan bli när man är 15, 16, 17 år. Emil har i mina ögon alltid haft ett internationellt steg och kvalitéer – med boll, rörelsemönster och spelförståelse. Det finns inga mentala barriärer där, han går alltid in och kör sin grej.

Men du har bättre målsnitt.

– Ja, det har jag. Det kan han inte ta ifrån mig.

43 fullträffar på 56 framträdanden har det blivit. Det räckte dock inte för att sparka upp Sandnes Ulf till högstaligan, de föll i ett kvaldrama.

Men Engblom är glad att karriären ser ut som den gör efter alla skador som har plågat honom.

– Jag hade gått skadad i två år när jag kom till Sandnes, jag visste inte om kroppen skulle hålla. Men jag fick en bra känsla när tränaren ringde mig och verkligen ville använda mig som en spjutspets med fokus på anfallsspel. Och han har hållit varenda ord han sa till mig i januari 2015.

Skadorna kom efter flytten från AIK, när han skulle försöka lyckas i Haugesund.

”Extremt tuff period”

– Jag hade en bra försäsong 2013 när jag var i Haugesund, men drog baksidan sista träningsmatchen. När jag kom tillbaka efter det fick jag ljumskproblem. Halva 2013 var jag borta, sen hela 2014. Jag fick egentligen inga svar på varför jag hade ont. Det kunde komma som ett knivhugg. Jag var hos många olika läkare och sjukgymnaster.

– Jag hade två år där jag nästan inte hade en träning utan problem. Den perioden, där och då, är extremt tuff. Det är klart att jag fick tanken att det kanske inte skulle gå...

Hur vände du på allting?

– Sista tiden i Haugesund byggde vi om kroppen totalt, började om och byggde upp med muskler, stabilitet och rörlighet. Det höll jag på med i fem månader. Sen kom jag tillbaka 2015 och då kom Sandnes. Jag har aldrig varit bättre som spelare än vad jag är nu.

Du blev utsedd till årets spelare i ligan. En skön revansch?

– Man har fått ett kvitto på att man har gjort något bra. Jag har ju haft en ”perfect match” med tränaren.

– Grejen är den att innan skadeproblemen började hade jag inte haft en sjukdag på två år, knappt missat en träning. Sen blir allting tvärtom. Men nu är allt på topp. Jag gjorde mål i andra omgången och sedan har det rullat på.

”Nu låter jag som Emil”

Och det är skönt. Då svävar man på moln.

– Du sätter huvudet på spiken, man får den där sköna känslan. Man tränar utan att ha ont, och bidrar på planen. Då har du den där känslan: ”Det är jäkligt kul med fotboll”. Haha, nu låter jag som Emil.

Det enda som har varit dåligt under två år är vädret.

– Fy fan vad dåligt väder det har varit. Det är på västkusten, det regnar hela tiden.

Är det kallt?

– Nej. Men jag kan komma på mig själv, jag har samma jacka på mig i juni som jag hade i januari, det är jämt väder hela tiden, 8-16 grader. Det är samma väderklimat, jag har bara haft en bra sommar på fyra år. Skitsegt.

Är det därför du vill till Europa nu?

– Jag är väldigt öppen för det mesta, nästan allting. Det finns intresse från olika delar av Europa, jag ska ta reda på vad som passar mig bäst.

– Det vore kul att testa någon annan fotbollskultur. Samtidigt stänger jag inte några dörrar till allsvenskan eller Tippeligan. Det är branschen som styr, det är inte direkt jag som bestämmer.