”Vore den största sensationen någonsin”

Håkan Ericson om livet som förbundskapten för Färöarna: ”Domaren kom fram och sa ’grattis’ efter förlusten”

Publicerad 2021-11-21

Vad är meningen med att försöka kvala till ett mästerskap om man aldrig når dit?

Medan en stormakt efterlyser förändrat upplägg och värdigare motstånd firar Europas minsta fotbollsförbund de små segrarna i det tysta – och bollar civiljobb med dubbla träningspass i hopp om att en dag slå alla med häpnad.

– Det är detta som triggar mig. Hur långt kan man driva ett sånt här omöjligt uppdrag till att bli så möjligt som möjligt?, säger Håkan Ericson, förbundskapten för Färöarna.

En grafisk designer, bilhandlare och tandläkare mot Tottenhams stjärnanfallare, Arsenals största talanger samt Man Uniteds lagkapten.

Med den kontexten till hands är det inte särskilt svårt att förstå varför San Marino – 204:e lag av 211 på Fifas världsrankning – förlorade mot stormakten England. När Bukayo Saka fastställt resultatet till förkrossande 10–0 med elva ordinarie minuter kvar muttrades det mer än det jublades hemma på de brittiska öarna.

Owen: ”Matcherna är meningslösa”

Vad skulle det här vara bra för? Löd domen på ett ungefär. Michael Owen, med totalt 40 mål för Three Lions under aktiva karriären, twittrade irriterat att kvalmötet som säkrade en VM-plats för England var fullständigt meningslöst.

Tappar i rasande fart intresset för att kolla landslagsfotboll bortsett från de stora mästerskapen. Jag tror många människor känner likadant. Hälften av de här matcherna är helt meningslösa. Upplägget behövs göras om.

Det är inget nytt att engelsmännen beklagar sig över nivåskillnader i kvalspelet. Förutom San Marino ingick även Andorra, Albanien, Ungern och Polen i årets VM-kvalgrupp. Till EM 2020 konkurrerade Gareth Southgates gäng med Montenegro, Bulgarien, Kosovo och Tjeckien. VM 2018 nåddes efter gruppvinst mot Malta, Litauen, Slovenien, Skottland och Slovakien.

Även om England har imponerat stort i kvalen sedan det missade EM-slutspelet 2008 går det inte att komma ifrån att lottningen de senaste åren varit fördelaktig.

– När motståndet är så tufft är förstås utmaningen extremt svår. Men det är en dröm att möta bra lag och den stora utmaningen för oss är att försäkra oss om att vi inte är slagna på förhand, förklarar Matteo Vitaioli, anfallare i San Marino, på presskonferensen.

Veteranen Mirko Palazzi tillägger att det är viktigt för spelarna att framstå som professionella, trots att majoriteten har vanliga jobb vid sidan om:

– Men när en San Marino-spelare avslutar karriären är de vackraste minnena från landslaget. Att ha fått spela på fantastiska arenor.

En tiondel av befolkningen fotbollsspelare

Michael Owens irritation väcker ändå en intressant frågeställning kring mikrostater och icke-självstyrande nationer som ingår i Uefa. Vad bättre än att vända sig direkt till någon som vet hur det är att styra ett litet landslag som oftast är borträknat redan på förhand.

Wales, Skottland, Nordirland, Gibraltar och Färöarna är de enda ”icke-självständiga” staterna som har ett eget fotbollsförbund. Citattecknen indikerar att det inte alltid är helt enkelt att avgöra vad självständig innebär, sedan 1999 har exempelvis Skottland visst självstyre och Färöarna fick det fullt ut redan 1943. Den sistnämnda ögruppen är dock fortfarande officiellt en del av det danska kungariket och är 116 på Fifas världsrankning, intryckt mellan Centralafrikanska republiken och Thailand.

Färöarnas lag inför en kvalmatch mot Sverige 2019

Sedan 2020 är Håkan Ericson förbundskapten för Färöarna, 61-åringen som ledde svenska U21-landslaget till ett sensationellt EM-guld 2015. Han målar upp en bild av det minimala landet med 48,000 invånare (och 72,000 får) som ett rikt idrottssamhälle där fotbollen står sig särskilt stark.

– Det finns en genuin fotbollstradition med runt 5000 registrerade spelare. Vilket ju är en tiondel av landets befolkning, konstaterar Ericson som beskriver folket som hjälpsamt och handlingskraftigt.

Nations League bra värdemätare

När Nations League lanserades av Uefa var det många som tvivlade på om konceptet skulle bli lyckat. Håkan Ericson erkänner att han till en början var en av skeptikerna men insåg snart värdet i att möta mer jämbördiga lag.

Faktum är att Färöarna hamnade i en relativt svår grupp (Malta, Lettland, Andorra) sett till andra gruppen i D-divisionen (Gibraltar, Liechtenstein, San Marino). De sju raka tävlingsmatcherna utan förlust som följde, ihop med segern mot Moldavien i VM-kvalet, antyder att det färöiska landslaget numera är ett par nivåer över det San Marino som föll med 0–10 mot England.

Kan närheten till Danmark ha del i att Färöarna är snäppet bättre än majoriteten av dessa andra landslag?

– Jo, det tror jag naturligtvis. De har varit en föregångare i Norden kring att skapa tydlighet, när vi skulle bygga om tränarutbildningen i Sverige tittade vi mycket på Danmark som låg några år före. Sedan har jag inte koll på om Färöarna har fått någon strukturell hjälp därifrån.

”Vore största sensationen någonsin”

Färöarna avancerade till C-divisionen i Nations League (vilket var första gången man vann en kvalgrupp och hade mer än tre förlustfria matcher i rad) men slutade fyra i VM-kvalgruppen som Danmark vann framför Skottland. Totalt inkasserades fyra poäng, samtliga mot bottenlaget Moldavien.

Hur realistiskt är det att tro att Färöarna någonsin kommer kvalificera sig till ett mästerskap?

– Det finns ingen realism i det överhuvudtaget, det vore den största sensationen någonsin. Men för den sakens skull jobbar inte vi i tankarna att vi inte kan, det måste vi göra.

För att spela djävulens advokat är det därför på sin plats att fråga: Varför delta i ett kval om chansen att gå vidare är så liten att utövarna knappt ser den själva?

Håkan Ericson medger att frågeställningen ”är intressant” och utvecklar:

– Om man återkopplar till Sverige, där blir matcherna oviktiga så fort möjligheten att komma etta eller tvåa försvinner, resterande matcher saknar då värde. Här är det en verklighet att aldrig ha varit i närheten av ett mästerskap, vilket gör att varje enskild match är som att försöka ta sig till ett.

”Domaren kom fram och sa ’grattis’”

Förbundskaptenen tar matcherna mot Danmark som exempel. Matchen hemma på Tórsvøllur arena (med en kapacitet på 6000 åskådare) slutade 0–1 efter mål i 85:e minuten av Jonas Wind.

I bortamötet i Köpenhamn lyckades Klaemint Olsen få hål på Premier League-målvakten Kasper Schmeichel i 89:e minuten och reducerade till 1–2. De tillresta supportrarna kastade sig euforiskt framåt för att fira med målskytten samtidigt som Schmeichel svor åt sina medspelare.

Joakim Maehle fastställde visserligen slutresultatet till 3–1, men det var ändå en liten seger för Färöarna.

– Vi var nära att ta poäng på ett fullsatt Parken, hade vi lyckats med det hade det varit som att ta sig till ett mästerskap, menar Ericson.

När mötet hemma mot Skottland blåstes av, som gästerna vann med 0–1 efter ett svårbedömt VAR-mål med fyra minuter kvar, kom domaren fram och sa ”grattis”.

– Jag tänkte ”vadå grattis?”. Men att kunna vara med och störa Danmark, släppa in ett mål mot Skottland först i 86:e minuten... Folk ser det som en fantastisk framgång.

”Är så man kan stå för megaskräll”

Däremot stannar inte ambitionerna vid att hela tiden falla på målsnöret. Att göra goda prestationer mot bättre motstånd ger en otrolig boost långsiktigt sett, anser Färöarnas förbundskapten.

– Mentalt sett så måste man få kvitton på att det här går. Då börjar man, tror jag, att ändra sin självbild, säger Ericson och påpekar vikten av progression, att inte ge upp innan matchen börjat.

– När vi nu i fem matcher mot bra lag, i fyra mot lag som spelade EM i somras, håller matchen vid liv till minut 93, så ser vi att detta kan vara ett normal-läge och inte bara udda händelser. Det är så man skulle kunna stå för en megasensation i slutändan i och med att man hela tiden tar de här stegen i olika delar. Allt kommer inte på en gång.

Däri ligger också förklaringen till varför Håkan Ericson tog sig an rollen trots begränsningen av ”större” framgångar.

– Det är detta som triggar mig. Hur långt kan man driva ett sånt här omöjligt uppdrag till att bli så möjligt som möjligt?

Öppen för förändring av upplägget

Åter till kritiken från England. Ericson har till viss del förståelse för Michael Owens åsikt att det är för stor skillnad på många lag i kvalsammanhang.

– Det är aldrig bra när en match slutar 10–0, varken på herr eller damsidan, det tjänar ingen på egentligen. Samtidigt har man en uttalad plan från Fifa och Uefas sida att fotbollen ska vara ”world wide”, säger svensken.

– Att få delta i Nations League vartannat år är en fantastisk möjlighet, det utvecklar oss på ett sätt som vi har nytta av när vi väl möter bättre lag. Vi kan arbeta med vårt anfallsspel en del och bli mera kompletta som lag. Tittar man på Sveriges turnering fick de möjlighet att möta de bästa flera matcher i rad och inse att man inte riktigt räckte till, det blir då ett bra sätt att se hur man kan jobba vidare för att ta nästa steg.

Ett nytt kvalupplägg kan trots allt bli komplicerat att få till, konstaterar Ericson. Antingen skulle det innebära att mindre nationer bara spelade mot varandra i en egen turnering, avskurna från resten av fotbollskontinenten, alternativt att en mästerskapsplats sattes undan åt ett sämre lag.

Inget av det låter som ett troligt scenario.

– Men det skulle ändå utveckla oss att först möta jämbördigt motstånd för att sedan möta bättre lag i en sorts slutrunda. Det kanske är ett upplägg som hade fungerat, grubblar han vidare och avslutar:

– Jag vet inte om Michael Owen har tänkt till eller om han bara slängde ur sig något. Men jag kan förstå hans argument ur det perspektivet.

”Ett enda samtal från sportchef i Sverige”

Liksom i San Marino-spelarna Matteo Vitaioli och Mirko Palazzis fall råder det ingen tvekan om att det betyder mycket för de färöiska spelarna att dra på sig landslagströjan. Tre spelare huserar på högsta nivå i norska respektive danska ligan och totalt åtta av 18 listade i truppen har tagit sig utanför örikets gränser till länder som Island, Belgien, Irland, samt Sverige (Brandur Hendriksson Olsen i Helsingborg).

Förutom sportsliga visioner har Håkan Ericson och resten av förbundet målet att få ut fler spelare till bättre ligor.

– Det skulle utveckla både landslaget och färöisk fotboll, menar han men lyfter ett av de stora problemen:

– 95 procent ser oss som ett litet, litet land som knappt har ett lag vilket gör att vi inte har bevakningen på oss. Jag vet inte hur mycket scouter som faktiskt tittar på våra matcher. En skräll med landslaget eller att något klubblag går långt skulle göra att vi får ögonen på oss.

Ericson är förvånad över att inte fler allsvenska klubbar försöker hitta guldkorn på Färöarna.

– Jag har fått ett enda samtal från en sportchef i Sverige under två år som frågat om det finns något här att hämta. Man tror inte att det gör det, och det är ett problem, därför är det svårt att få ut spelare från Färöarna. Det finns ett antal spelare som skulle kunna spela i allsvenskan.

”Underbetyg om inte han spelar i allsvenskan”

Just Hendriksson Olsen i Helsingborg är en spelare som har kapacitet att ta sig högre än superettan, enligt förbundskaptenen.

– Han är i internationell klass med de spelare vi har mött i Österrike och Skottland. Danmark är kanske att ta i men… ja, han håller den klassen. För mig är det ett underbetyg till sportchefer och scouter om han inte spelar i allsvenskan nästa år, säger Ericson och jämför den centrala mittfältaren med hans gamla kapten i U21-landslaget Kristoffer Olsson.

Brandur Hendriksson Olsen

Sedan finns ett annat, lite mer oväntat, problem. Färöarna är ett välbärgat land vilket innebär att ett par av klubbarna är ekonomiskt välmående tack vare givmilda sponsorer. Lägg därtill att de flesta spelarna kombinerar fotbollen med ett vanligt jobb.

– De betalar ganska bra för spelarna vilket i sin tur gör att spelarnas inkomst blir relativt hög om man kopplar ihop fotbollslönen med den civila lönen, förklarar Ericson.

– Därför är det inte alltid attraktivt för färöiska spelare att gå till en andra divisionsliga i Norden. De med stora ambitioner som till varje pris vill ut gör det, men oftast tjänar man mindre om man går till exempelvis danska andraligan eller superettan. Det är sånt jag skulle vilja ändra på. Ett par lag håller bra klass på Färöarna men ligan i sig är alldeles för ojämn och ger för få konkurrenskraftiga matcher.

”Då är man redo att göra allt”

Men tro inte att färöiska spelare tar lätt på fotbollen eller landslaget. Med beundran i rösten berättar Håkan Ericson att de tränar lika mycket som svenska spelare med morgonpass 7–9 innan ”riktiga” arbetsdagen börjar under försäsongen och därefter ett kvällspass. Enligt rapporter är laget jämsides med många av sina kvalmotståndare rent fysiskt, däribland Österrike.

– De tränar som elitspelare, attityden är otrolig, de jobbar som professionella, säger Ericson men tillägger att det finns en del att utveckla när det kommer till återhämtning och kost.

– För att vara krass så är landslaget deras möjlighet att kliva ut på de större arenorna. Att få känna efter sin karriär att man har stått på samma plan som världsstjärnorna. Det betyder enormt mycket så klart, då är man redo att ge allt för att komma med.

Efter samtalet med Håkan Ericson är det svårt att inte tolka Owens tweet som något annat än cynisk. Med risk för att låta som något så utdöende som en fotbollsromantiker är det väl precis sådana här uppoffringar och drömmar vi vill att denna idrott ska handla om.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.