Fagerlund: Potter har inte hittat rätt formel
LONDON. Ett tidigt drag från Graham Potter får kanske tillställningen att framstå som en högintressant schackmatch.
Så värst mycket briljans innehöll inte mötet på Stamford Bridge.
Men det hettade i alla fall till mot slutet.
Ibland brukar denna typ av batalj beskrivas som en schackmatch, men frågan är om inte mötet på Stamford Bridge innehöll för lite finess för att jämföras med det spelet.
I stället utspelade sig ett intensivt ”hela havet stormar” nere på planen. Vid ett tillfälle flåsade César Azpilicueta så synbart att man hann oroa sig för 33-åringens hälsa. Det var inte nästa välgenomtänkta drag som skulle avgöra mötet mellan Chelsea och Manchester United, snarare nästa misstag.
87 minuter fick publiken vänta innan första dök upp, till hemmalagets fördel. Oväntat nog lyckades lagen trycka in ytterligare en twist innan kvällen var över.
Inte hittat rätt formel
Graham Potter fortsätter vara obesegrad. Ett sådant facit indikerar givetvis supersuccé och innan avspark fanns en del positiva aspekter att lyfta fram. Exempelvis att Mason Mount såg ut som gamla vanliga Mason Mount igen.
Samtidigt märktes det att Potter inte hade hittat rätt formel. Tränaren är känd för att mixtra med formationer och ser det som en styrka att kunna gå från tre- till fyrbackslinje i ett sving. I många matcher hade han dock tvingats till skiften av olika slag eftersom Chelsea helt saknade kontroll. Som på Villa Park, där segern bärgades trots hårt tryck från Aston Villa under första halvleken.
Erik ten Tag verkade däremot ha hittat sitt vinnande koncept. Eller, United-spelarna genomförde i alla fall hans instruktioner mot Tottenham tidigare i veckan. Det aggressiva presspelet höll Spurs tillbakatryckt större delen av matchen och Manchester United framstod – liksom i fallet med Mount – som ett pånyttfött lag (minus Cristiano Ronaldo, petad ur truppen som tog sig till London efter att ha vägrat hoppa in i slutminuterna mot Spurs).
Bytet förändrade allt
De inledande 30 minuterna på Stamford Bridge följde det förväntade manuskriptet. Potter insåg snabbt att Chelseas centrala mittfält med Ruben Loftus-Cheek och Jorginho trampade vatten mot Christian Eriksen, Casemiro och Bruno Fernandes.
Efter en orytmisk period tog tränaren av Marc Cucurella i proaktivt syfte och satte in Mateo Kovacic. Trebackslinjen blev en fyrback och de där extra paret fötter gav omedelbar effekt i mitten av banan. Plötsligt behövde Casemiro plocka upp två motståndare då Mount droppade ned, vilket resulterade i att Chelsea skapade mer framåt.
Ett lysande drag från Potter, i all sin enkelhet. Den som vill vara riktigt cynisk kan undra varför han inte gjorde det tidigare.
Domarna tar ett krafttag
0–0 glödde fortfarande från poängtavlan när även Ten Hag bestämde sig för att kasta om i United. Jadon Sancho, som var oerhört blek, joggade mot avbytarbänken i 52:e minuten och ersattes av Fred. Rent formationsmässigt förändrades inte mycket, med skillnaden att Eriksen tryckte upp för att assistera offensivt.
Bytet av mittbacken Raphael Varane blev ett ofrivilligt sådant sedan fransmannen skadat sig (Victor Lindelöf drog åt skosnörena och klev in).
Det märks att domarna i Premier League har tagit ett krafttag mot situationer likt den som uppstod då Scott McTominay tog ögonen helt från bollen fyra minuter från ordinarie tid. Mittfältarens enda uppgift då Chelsea fick en hörna verkade vara att få stopp på motståndaren Armando Broja. Det påminde om incidenten mellan Jefferson Lerma (Bournemouth) och Aleksandar Mitrovic (Fulham) för någon vecka sedan. Eller Andreas Perieras (Fulham) omfamning av Craig Dawson (West Ham).
Kovacic hottade upp det
Jorginhos skuttade in straffen bakom målvakten David de Gea och tycktes därmed ha avgjort kvällen. Men just som journalisterna på pressläktarna började spara sina texter nådde Casemiro högst på en boll som retfullt seglade in bakom Kepa. Det krävdes mållinjesteknik för att vara riktigt säker, men visst var det en regelrätt kvittering. 1–1, och delad poäng.
Att Mateo Kovacic gav bort både tröja och shorts i kyliga oktobernatten och liknandes vid en avklädd planstormare då han joggade mot tunneln var ett passande avslut på tillställningen. Det behövdes definitivt något extra för att hotta upp denna böljande kväll.
