Rocka loss – lämna taktiken åt andra
Publicerad 2015-09-04
Sportbladets Petra Thorén: Åt vilket håll ska du, Pia Sundhage?
Pia Sundhage riktar efter VM-fiaskot tillbaka Matti Demegård som försvarscoach.
Men åt vilket håll siktar hon själv?
En stilla önskan: bli den energicoach du en gång var, Pia.
Det är dags att kavla upp, börja om och ta ny sats inför ett EM-kval och vinterns kompakta OS-kval. I dag presenterar Pia Sundhage truppen som ska de första stegen på en ny resa.
Sommarveckorna har ägnats åt analys och ett omfattande dokument har tagit form. Det är fortfarande inte presenterat för förbundsstyrelsen vilket innebär att vi får vänta med utvärderingen och den totala bilden av misslyckandet i VM.
Vi kan förstås ana oss till en hel del.
Analysen kommer att peka på en rad brister i anfalls- respektive försvarsspelet.
Allt det konkreta kring för långa avstånd mellan lagdelarna vilket isolerade Lotta Schelin på topp, bristen på tydliga uppspelsvägar, avsaknaden av rätt djup för backlinjen har granskats och diskuterats.
Vi kommer garanterat också att lära oss att den fysiska belastningen på spelarna var för skruvad inför VM-premiären. Hur man kan åka på lång precamp och ändå ge spelarna kramptunga ben är en gåta.
Svaren kommer att finnas där och vi längtar efter att se dem.
Men hur blir det med de mer abstrakta värderingarna?
Hur bra var egentligen Pia Sundhage – och i viss mån hennes assisterande tränare Lilie Persson – i de taktiska genomgångarna?
Hur stark och tydlig var Pia Sundhage när spelarna uppvisade osäkerhet.
Tja, inte så bra vad jag har förstått.
Och jag är inte förvånad.
Pia Sundhage är en utmärkt förbundskapten som är bra på väldigt mycket, men hon är ingen bländande taktiker.
Jag tvivlar på att Pia Sundhage är tillräckligt tydlig i sina taktiska instruktioner eller också är det just bristen på taktiskt kunnande som skapat en otydlighet.
När Pia Sundhage ledde USA till OS-guld 2012 hade hon Tony Gustavssons hjärna att luta sig mot. Tony Gustavsson (som var samma guldhjärna åt Jill Ellis i sommarens VM) hade ansvar för försvarsspelet och när Pia Sundhage tog över svenska landslaget skaffade hon direkt en försvarstränare – Birger Jacobsson. Deras samarbete blev kortvarigt och tog slut dagarna före EM på hemmaplan.
Under VM-kvalet har Pia Sundhage med entusiasm lagt kraft på att utveckla anfallsspelet, medan analysansvarige Matti Demegård ägnat sig lite åt försvarsspelet.
In med Barrling-struktur
Efter en vinter och vår med på tok för många baklängesmål bakom högt stående, tröga mittbackar tog Pia Sundhage tillbaka defensivkommandot.
Hon övergav 4-1-3-2 för 4-4-2 i hopp om att täppa till ytor, men förlorade på vägen vinningen av ett begynnande kombinationsspel mellan Lotta Schelin och Kosovare Asllani.
Ändringen inför VM skapade osäkerhet hos spelarna och vad det verkar hos Pia själv. Till slut visste de varken hur de skulle försvara sig optimalt eller göra avtryck offensivt.
I kommande kvalutmaningar handlar det därför att om att sätta en organisation, en tydlighet och en grundkänsla.
In med lite Calle Barrling-struktur (varför inte in med Calle?) och ge spelarnas spetsegenskaper understöd.
Nu när Pia Sundhage redan har riktat in Matti Demegård igen på defensiven igen hoppas jag att hon själv kan släppa taget.
Pia Sundhage är som bäst när engagerat driver sina spelare mot stordåd och får dem ett växa och tro.
Hon kom hem från USA med en dröm om att föra in en starkare vinnarmentalitet i landslaget.
Hon har inte lyckats hittills och den svenska jantelagen har sakta tuggat i sig delar av hennes sprudlande ledarskap.
Men för att landslaget ska lyfta under Pia Sundhage måste Pia Sundhage göra det hon är bäst på.
Rocka loss Pia även om du lämnar gitarren hemma.
Vi vill se Sverige spela fotboll igen.