I kväll kokar hela Barcelona

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-16

Sportbladets Simon Bank om derbyt där Påven håller på det ena laget - Shakira på det andra

FC Barcelonas mest kända medlem har nummer 108 000.

Espanyols mest kända medlem har nummer 27 506.

Styrkeförhållandet i Barcelona sammanfattas väl av detta faktum.

I kväll spelas ett kokhett, katalanskt derby.

Påvens lag - mot Shakiras.

Luis Figo gjorde det omöjliga, spelade ett högt spel med presidenten Florentino Perez och gjorde till slut den omöjliga övergången. Från Barcelona - till Real Madrid.

Ni vet hur det såg ut när han för första gången kom tillbaka för att spela fotboll i stan han lämnat.

Eller...

...gör ni verkligen det?

Tänker ni direkt på inkastade grishuvuden, hot, hån och hatramsor? Tänk om.

Första gången Luis Figo kom tillbaka till Barcelona möttes han av att lokala supportrar kastade blommor mot honom och jublade när speakern sa hans namn.

Skälet var enkelt: Real Madrid spelade mot Espanyol, och allt som är dåligt för FC Barcelona är bra för Espanyol. Det är liksom hela tanken.

Espanyol är lillebror från födseln. Klubben bildades ett år efter Barça (1900), och grundaren Ángel Rodríguez - en student - sammanfattade principen så tydligt som han bara kunde:

- Vår klubb ska konkurrera mot utlänningarna i FC Barcelona.

Barça kom till för immigranterna som kom till Katalonien under det gryende 1900-talets industriella revolution. Grundaren Hans Kamper var en schweizare, som snart tog det katalanska namnet Joan Gamper. Den förste i en rad av män som levt i Barcelonas klassiska kombination av stolt regionalism och kosmopolitisk öppenhet.

Espanyol, däremot, bildades av och för katalanerna.

- Så är det fortfarande. 99 procent av fansen är katalaner, stolta katalaner. Vår klubbsång är på katalanska, säger Cristina Perez till Sportbladet. Cristina är ordförande för Penya Blanc Blava de Martorell - en av Espanyols många supporterklubbar.

Att förstå katalanismen är att förstå Spanien. I fotbollen är bilden av kampen mellan det storspanska och det regionala extremt klar.

Katalanismen är viktig för Barcelona, den har odlats sedan 1200-talet och ännu talar 70 procent av stor-Barcelonas 5 miljoner invånare flytande katalanska. Ännu fler förstår språket.

Att vara mest trogen catalanista är därmed viktigt i Barcelona.

Barça har tagit patent på det.

Där den förre presidenten, Joan Gaspart, gjorde politiska och sportsliga misstag i parti och minut (när någon gör något idiotiskt kan fotbolls-Spanien hånfullt prata om en gasparida) är den nye presidenten Juan Laporta nästan manisk i sitt framhållande av det katalanska.

- Se på vårt klubbmärke, med St Georges kors och Kataloniens flagga. Vi är fundamentalt katalanska, men ändå universella, har han sagt till Four Four Two.

Henrik Larsson kommer att märka det här, om han inte redan gjort det.

Flaggorna på läktaren. Ramsorna. Och språket.

Klubben ser gärna att även de utländska storstjärnorna ska lära sig katalanska. Helst får de gå lika långt som Johann Cruyff, legenden som döpte sin son efter Kataloniens skyddshelgon: Jordi.

Stora, starka Barça, med 120 000 medlemmar, är en institution, ett fenomen som bär det katalanska framåt.

Men vad är då Espanyol?

Klubbens historia är inte i närheten av FC Barcelonas, men det var här som Zamora, fotbollshistoriens vackraste målvakt, slog igenom. Och de vann cupen så sent som under jubileumsåret 2000.

Publikstödet är däremot begränsat.

För 60 år sedan kunde katalaner med stolthet ha dubbla medlemskap, i både Barça och Espanyol. Inte längre. Espanyol har (trots Shakira) bara en femtedel så många medlemmar som storebror.

Barça är störst.

Men - återigen - vad är Espanyol?

Tja, om du frågar alla culés som sjunger fram Barcelona på Camp Nou är svaret enkelt, de kommer att sjunga det på Montjuïc ikväll:

- Madrid y Espanyol, la misma mierda son.

"Madrid och Espanyol, det är samma skit".

Men vad säger "Los Periquitos" själva? Vad säger Espanyol?

- Att vi skulle vara anti-katalanska, eller ha någon slags kärlek till Madrid och centralmakten är bara skitsnack, säger David Palomar, socialistisk kommunpolitiker och ordförande i en penya.

- Det där är en rest sedan inbördeskriget, då de mest radikala krafterna började hata allt som ens luktade lite Spanien.

Cristina Perez håller med:

- Enda skälet att vi då och då hejat på Real Madrid är att de är det enda lag som kunnat se till att inte Barça vinner.

Det finns fortfarande små, små delar av Espanyol-följet som håller till i ett obskyrt, politiskt gränsland. Men ser man förbi myten går det att konstatera att i fjolårets Copa Catalunya spelade Espanyol med tio katalaner i laget. Barça, däremot, spelade med tio icke-spanjorer. Om nu det är ett mått på hur djupt rötterna går.

Den stora majoriteten Espanyolfans avskyr hur som helst att bli definierade av den högerextrema minoriteten. En känsla som många Laziofans lär kunna sympatisera med.

Espanyol är inte Real Madrid II.

Dessutom är de bättre på fotboll just nu.

Under nye tränaren Lotina och samma spelsystem som Madrid (4-2-3-1) har laget tagit stora steg, utan stora förstärkningar.

Förre Barça-playmakern Iván De la Peña gör ett viktigt arbete som balansspelare. Den store hjälten Raúl Tamudo går på tomgång, men är fortfarande en av Spaniens smartaste anfallare. Och argentinaren Maxi har gjort succé i ligastarten.

Espanyol ligger femma i ligan.

Klubben mår, precis som Barça, bättre än på länge. Nästa säsong kommer de äntligen få klart med en ny stadion, och flytta bort från ocharmiga Olympiastadion.

Alla blåvita andas självförtroende. Till och med när Henrik Larsson kommer på besök.

Flera spelare har sagt att det är dags att slå storebror den här gången. Barça leder serien, men de har stora skadeproblem. Sju spelare har lämnat återbud.

- Men skadorna är ingen ursäkt om vi inte skulle vinna, säger tränaren Frank Rijkaard.

FC Barcelona har vunnit de fem senaste derbyna. I kväll spelar Henrik Larsson sitt första.

Det kommer inte att vara lika hett som när han mötte Rangers med Celtic, men Henke känner säkert igen sig ändå.

Precis som då har han favoritskapet på sin sida.

Det, och påven.

Simon Bank

Följ ämnen i artikeln