Ingen från guldlaget är med i EM-kvalet

Henrik Lundgren

Sundhage i stor intervju om EM-kvalet, saknaden av stjärnorna och varför ingen av guldhjältarna med i truppen

GÖTEBORG. Det har gått 76 dagar sedan det svenska VM-fiaskot avslutades med en förnedrande 1–4-förlust mot Tyskland.

Sportbladet tog ett snack med förbundskapten Pia Sundhage om besvikelsen, kritiken och varför inte en enda spelare från det framgångsrike F19-landslaget tagits ut till det kommande EM-kvalet.

– Stina Blackstenius är väldigt, väldigt nära. Men konkurrensen är mördande.

3–3 mot Nigeria, 0–0 mot USA och 1–1 mot Australien ledde till en åttondelsfinal mot Sveriges mardrömsmotståndare Tyskland. Få ljuspunkter i spelet, men desto fler negativa aspekter i gruppspelet. Sen spelade Tyskland ut de blågula efter noter, och hemma i Sverige satt folk och undrade när den där VM-festen skulle sätta igång. Kritiken mot både Pia Sundhage och spelarna har varit massiv.

Så Pia, hur mår du i dag, två och en halv månad efter VM-uttåget?

– Nu är det bra. Vi ska spela landskamp snart, och då är det roligt.

Har besvikelsen lagt sig?

– Ja, det har den. Efter mycket om och men. Det tog tid att hantera känslorna. Men nu har vi gett oss in i analysarbetet och jag kan faktiskt känna att det är roligt att sitta och titta på matcherna igen. Det är oerhört viktigt att gå vidare.

Hur lyder analysen så här långt?

– Bland annat kan vi konstatera att den trupp som vi tagit ut i dag till EM-kvalet är frisk. Det var den inte till VM. Vi hade ett antal fotbollsspelare som inte hade spelat ett antal 90-minutersmatcher, och som ändå skulle in och spela i ett världsmästerskap. Av de allsvenska spelarna hade fyra spelat samtliga 90 minutersmatcher. Och då var två av dem målvakter. Det är ingen optimal förberedelse för en bra prestation på VM. Nu är alla hela och friska och kan göra sitt bästa.

Och den spelmässiga analysen?

– Vi blev försiktiga. Vi brukar prata om spelbarhet. Att spelarna ska vilja ha boll, löpa, löpa förbi bollhållaren och ha en vilja att förändra spelet. Hade vi haft det så hade vårt anfallsspel blivit mycket bättre. Vår andra halvlek mot Australien, det är ju inte vår spelidé som presenteras där. Jag tror att det blev för mycket tankar på försvarsspelet hos den enskilda spelaren. Man vill inte göra bort sig. Och då försvarar man sig åtminstone. Så i stället för att spela fotboll, försvar och anfall, så blev det bara försvar och kanske någon omställning.

”Släpper in ’otajmade’ mål”

Det låter som ett mentalt problem, en försiktighet och brist på självförtroende?

– Ja… man kan säga mentalt om allting, så jag aktar mig för det. Men däremot försiktighet. Sen har vi förstås motståndare också, som sätter käppar i hjulet.

Ni bytte spelsystem till 4-1-3-2, men precis innan till VM så bytte ni tillbaka till 4-4-2 igen. Nu låter det som att du är tveksam till att det var ett korrekt beslut?

– Ja, anledningen var ju att vi hade bolltapp på mitten och släppte in ”otajmade” mål. Det påverkade oss allihop, såväl oss ledare som spelarna. Vi släpper in mål, tre mot både Schweiz och Danmark. Så vi kollade, vad är enkelt? Jo, 4-4-2. Ska jag titta på det självkritiskt så blev det mycket snack om försvarsspelet och position på planen. Hade man gjort tvärtom… det hade ju varit häftigt att få göra om det. Tappa inte bollen, då slipper du försvara dig. Vi kanske skulle ha vänt på kuttingen, tänkt mer på anfallsspel för att slippa försvara oss så mycket.

Är det något ni kan göra i det kommande EM-kvalet i stället, spela mer offensivt för att slippa försvara er?

– Ja, du ser ju på truppen vi har tagit ut. Den här ”go for it”-känslan. Vi har fart i det här laget om vi tittar på de enskilda spelarna. Kan vi få fart i spelet också, då kan det här bli riktigt, riktigt, bra. Men det förutsätter att vi vågar. Det är viktigt för oss att tala om för de nya spelarna att det är okej att de gör misstag. Ös på, sitt inte och vänta, för då åker du ut igen. Försök hänga på tåget, blir det för mycket blir du tillrättavisad, men jag vill se dem göra för mycket först.

”Vi har en bra chans”

Du pratar om att spelarna måste våga. F19-landslaget som vann EM-guld i somras var ju ett lag som verkligen vågade, men ändå har du inte tagit ut en enda spelare från den truppen. Är steget verkligen så långt mellan landslagen?

– Ja, vi tycker ju det. Man ska ha respekt för det. Jag tänker på Stina Blackstenius som gjorde succé i EM. Jag har pratat med hennes klubblagstränare Martin Sjögren och förbundskapten Calle Barrling, som är de två som känner den här spelaren bäst. Vi konstaterade att hon är väldigt, väldigt nära. Men att hennes styrka är djupledslöpandet, och där är konkurrensen mördande. Men lite till, så är hon med. Förr eller senare så kommer hon komma till a-landslaget om hon fortsätter så här.

Det fanns ingen tanke på att ändå ta ut henne, för att ge henne en chans att vara med och se och lära i a-landslaget?

– Nej, för det finns andra spelare som jag också vill se. Se och lära har vi inte tid med. Tittar du på hennes spelstil, djupledslöpandet, så har vi Sofia Jakobsson, Lotta Schelin, Jenny Hjohlman och Pauline Hammarlund som också har den styrkan. Fridolina Rolfö bryter ju mönstret, och är dessutom vänsterfotad. Men det är mördande konkurrens. Och jag kan inte nog betona hur roligt jag tycker att det är, för så tycker jag inte att det var inför VM.

Ni inleder EM-kvalet om knappt två veckor, med Moldavien, Polen, Danmark och Slovakien. Gruppettan och sex av åtta grupptvåor går till EM. Vad säger du om det?

– Vi har en svår motståndare i Danmark, och Polen är inte heller att leka med. Men det är klart att vi har en bra chans, absolut.

Och så väntar OS-kvalet i början av våren?

– Där möter vi lag som vi har mött flera gånger. Vi har en väldigt stor chans att gå till OS. Sverige är det enda landet som varit med i samtliga OS, sedan 1996 då jag själv var med och spelade. Att spela kval dit är en sån pirrande känsla, så kan vi klara av det så har vi nytta av det också i OS.

Till kvalmatcherna mot Moldavien och Polen är inte Kosovare Asllani uttagen på grund av familjeskäl. Är hon med till nästa samling?

– Ja, så kan det vara.

Så kan det vara? Vill hon spela i landslaget i framtiden?

– Ja, jag har pratat med henne och det är familjeskäl som gör att hon inte är med nu.

”Nya roller och nya personligheter”

Asllani saknas, men borta från tidigare landskamper är också Therese Sjögran, Charlotte Rohlin och Sara Thunebro som slutat i landslaget. Hur ersätter ni en spelare som Sjögran, på och utanför planen?

– Ja, det gör man ju inte bara sådär. Det blir en annan grupp. Men det är också väldigt roligt och spännande, det är nyttigt att gå från dåliga resultat på VM till något annat med en annan grupp, det tror jag blir en fördel.

På vilket sätt?

– För att den gruppen som vi hade där och då hade en fantastisk stämning utanför planen. Jag har varit på många ställen, men jag har aldrig upplevt en sån genuin stämning. Men vi fick inte med oss det ut på fotbollsplanen. Jag har funderat väldigt mycket, vad är det som gör att vi får det med oss ut på planen också. Den stämningen, den får vi ju skapa igen nu. Men vi kan inte bara låta det ta vid där vi slutade, utan här blir det nya roller och nya personligheter. Det blir ett väldigt viktigt och roligt arbete.

Är du orolig att den här tveksamheten trots allt ska följa med er ut på planen också in i EM-kvalet?

– Nej, det är jag faktiskt inte. För man får göra det en gång. Det händer inte två gånger, det är omöjligt. Då kan jag i stället se att det i så fall blir hafsigt, vad hände nu då? Men hellre det än att det blir försiktigt igen.

Lotta Schelin fick mycket kritik under VM. Har ni funderat över hennes roll?

–Hon fick mycket kritik, och jag måste säga att jag är imponerad av att hon sitter i tv och försöker förklara och försvara sig. Hon är en förebild för våra unga spelare. I det här fallet så tittar vi på hennes djupledslöpningar, när hon gör dem och när hon inte gör dem. Och det är väl problemet egentligen. Det är bara att gå igenom det en vända till, nu får hon ju kanske andra spelare att spela med också. Vi tror att det blir bra.