Mejla

Per Bohman

Bohman: Holmberg redan viktigare än Ajdarevic för Dif

Publicerad:
Uppdaterad:

Per Bohmans fem punkter från Djurgården-Dalkurd (3–2) på Tele2 Arena.

1. Är Djurgården undantaget?

Under en försäsong där topprivalerna varit insvepta i en slöja av ovisshet var Djurgården länge undantaget. När AIK och Malmö FF sliter upp grunden och hetsigt bygger om kan Djurgården ägna sig åt finsnickeri av sin spelidé. När andra storlag fått se stjärnor lämna har Blåränderna haft turen att vara den typen av guldgäng som har spelare bra nog för att dominera allsvenskan, men som inte är tillräckligt vassa/unga för att skeppas utomlands. När Hammarby har åkt på tunga försäsongsförluster och plågats av ett darrigt försvarsspel framstod Djurgården som ett under av stabilitet tack vare att de, eh ... inte spelade några matcher.

Djurgården var det enda topplaget som inte kändes försvagat.

Sedan fick de stryk med 1–4 mot Brann i den första försäsongsfajten...

2. Magisk Holmberg redan bättre än Astrit

Astrit Ajdarevic har under ett års tid inte lyckats bevisa att han förtjänar en fri roll som spelfördelare i Djurgården. Han har stannat upp anfall, trampat på bollen och ofta ockuperat ytor långt ner i banan som han borde överlåtit till mittfältskamraterna. Bortsett från enstaka ljusglimtar har han varit en besvikelse.

Faktum är att Kalle Holmberg i sin första match som släpande anfallare/offensiv mittfältare redan visat att han lär bli en viktigare spelare för Djurgården än Ajdarevic 2020.

Dalkurd var inte särskilt bra, men Holmberg var i perioder magisk. I ständig rörelse, total kontroll över de farliga ytorna och med enkla men effektiva samarbeten med lagkamraterna. Den snirkliga Holmberg är så ren i spelet och som en öppen vattensluss – anfallen bara rinner fram – i stället för bollkladdig stoppkloss.

3. Apropå skyttekungar...

Dalkurd var rätt duktiga på den där typen av svårbedömt futsal-rullande som gör sig så bra på konstgräs. En slags uppvisningsfotboll som är fin men som blev farlig först när de rätt vassa yttrarna (John Junior!) utmanade en mot en. Det alltid så pragmatiska Djurgården hade inga problem med att låta bortalaget syssla med sitt (i den första halvleken) ofta tandlösa bollinnehav och gick i stället på sylvassa kontringar när de fick chansen.

Där var Kalle Holmberg mycket duktig på att snabbt och smidigt binda samman anfallen med sin less is more-fotboll.

Efter en halvtimme sög Holmberg mjukt in en boll, vrickade den förbi sin back och skyttekungstryckte upp den i nättaket till 3–0.

Apropå skyttekungar...

4. ... han är storfavorit

Redan nu kan vi konstatera att Emir Kujovic faktiskt är storfavorit till att vinna den allsvenska skytteligan 2020. Det finns förstås andra kandidater – Nyman, Kiese Thelin, Tankovic (om han nu skulle skriva nytt), Sigthorsson och Holmberg är ett par namn – men Kujovic känns som det säkraste alternativet.

Det viktigaste skälet är inte målnäsan. Den har ingen vettig människa någonsin tvivlat på. De två nickmålen (Djurgården fortsätter övertyga på fasta situationer) mot Dalkurd var precis så kliniska avslut som vi vant oss vid från Kujovic. Nej, den avgörande anledningen är fysiken. 31-åringen har alltid varit stark som en björn men nu ser han också rörlig och rapp ut. Det där kantigt yxiga som kan prägla Kujovics rörelsemönster när han är otränad finns inte alls där.

5. Alla topplag har problem – även Djurgården

Jag frågade mig i inledningen av den här krönikan om Djurgården var undantaget av de allsvenska topplagen. Om Blåränderna är ensamma om att kännas helgjutna och färdiga inför allsvenskan.

Efter tävlingsdebuten mot Dalkurd kan man slå fast att Brann-debaclet inte var något undantag. Det finns frågetecken även i Djurgården. Dalkurd reducerade två gånger och skapade faktiskt nog med chanser för en kvittering mot en märkligt slappt Dif.

För det är faktiskt försvarsspelet som inte stämmer. Vilket är mycket överraskande sett till Djurgårdens dunderdefensiv förra året. Mot Brann klarade de inte av att försvara straffområdet när norrmännen piskade in inlägg och mot Dalkurd hade försvaret stora bekymmer med instick bakom den egna backlinjen. Det största problemet har ändå varit målvakterna: Erland Tangvik kastade in bollar mot Brann och Tommi Vaio var nästan lika svag i dag.

Därför kan vi nu konstatera att alla topplagen har sina bekymmer – även de regerande mästarna.

Av: Per Bohman

Publicerad:

LÄS VIDARE

Sportbladet – Allsvenskan

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om Allsvenskan – krönikor, reportage, intervjuer, granskningar och rankningar.