Här guldmålas HV:s hjälte – och suspen

Martin Thörnberg: ”Kunde knappt resa mig upp”

Mats Wennerholm

JÖNKÖPING. Här är guldvrålet ingen hade räknat med.

Martin Thörnberg, 34, var inte bara tillbaka till den sjunde och avgörande finalen.

Han var med och avgjorde den i sudden.

– Ja, så sent som i tisdags kunde jag knappt resa mig upp. Det var som om någon hängde i bollarna, säger han.

helskärm

Ja, de flesta kan storyn.

Match fyra i Gävle och brynäsbacken Jonathan Pudas laddar från blå samtidigt som Martin Thörnberg kastar sig för att täcka skott.

Det blir en projektil som går rätt mellan benen på den småländska veteranen och är så hårt att det krossar hans suspensoar. Och allt därunder.

Resten stavas ren och skär smärta.

– Ja, det är inget man önskar sin värsta fiende, säger Thörnberg.

– I måndags och tisdags kunde jag knappt stå på benen. Det var som om någon hängde i bollarna varje gång jag försökte resa mig.

”Hände något i kroppen”

Men så hände något.

– Ja, jag satt och tittade på en gammal tv-inspelning från SM-finalen 2008 i torsdags och såg Stefan Liv intervjuas efteråt. Då var det precis som något hände i kroppen.

– Och dagen efter kände jag ingenting. Då var smärtan helt borta.

Nu står han och blir klassiskt guldmålad och undrar fortfarande var den där läkande kraften kom i från. Minnena av gamla guldhjälten Stefan Liv i kombination med att svullnaden gick ner gjorde Thörnberg stridsduglig igen.

Och till och med hockey-Sveriges mest berömda suspensoar blir målad i guldfärg den här dagen.

Det original som är krossat och oanvändbart, men som kommer vara en evig påminnelse om SM-finalen 2017. Det sägs att den ska auktioneras ut någon av de närmaste dagar. Det måste i så fall vara ett av de mest besynnerliga auktionsföremål som någonsin sålts.

– Sveriges mest kända susp, säger sportchefen Johan Davidsson.

– Och det är lugnt, den är tvättad, säger Martin Thörnberg.

Annars säger han inte så mycket så här när en timme gått sedan det dramatiska slutet.

– Nej, jag är helt slut. Det känns som jag knappt ska orka lyfta SM-bucklan.

Kan du berätta om målet, då?

– Jag har ingen aning. Jag skickade bara in pucken mot mål och såg att den studsade in. Sedan blev allt svart och så kom alla stormande. Ja, hur gick det till egentligen?

HV-veteraner båda två

Ja, han minns inte mer än att han forsade ner längs högerkanten och la pucken mot mål och hoppades att någon skulle vara där.

Det var Simon Önerud.

En annan HV-veteran och egen produkt som forcerade in matchavgörande 2-1 efter 11.01 av sudden death.

– Men det är som om alla är smålänningar i det här laget. Vare sig man är amerikan, kanadensare eller finländare eller härifrån Jönköping. Det är samma sak. Alla jobbar för varandra. Alla känns som de är smålänningar, säger Thörnberg.

Den lagkänslan visade sig när SM-bucklan skulle lyftas och den ordinarie, men skadade lagkaptenen Chris Abbott kom in på isen i sin stödkrage.

– Ja vi lyfte bucklan tillsammans. Det kändes helt rätt. Han har varit på varenda träning med sin brutna nacke och stöttat oss andra, säger Thörnberg.

Själv är han fostrad i klubben och har aldrig spelat för något annat lag i Sverige.

– Nej, det kommer jag aldrig att göra heller.. Jag har ett år kvar på kontraktet och sedan får vi se hir det blir. Det har varit lite si och så med kroppen den här säsongen, säger han och då syftar han inte på den senaste ”olyckan”.

– Nej, jag har väl en spelstil som sliter en del och jag är 34 år.

Men hur det än blir i framtiden, är han redan historisk i HV71.

Lagkapten och matchhjälte i den sjunde och avgörande SM-finalen mot Brynäs i comebacken efter mardrömsskadan.

Det var ingen tvekan om vem som skulle bli guldmålad den här gången.