Redhawks-tränaren: ”Handlade bara om att överleva”
Uppdaterad 2018-08-28 | Publicerad 2018-02-26
MALMÖ. Han beskriver den värsta tiden som tortyr, men nu är han tillbaka i hockeybåset igen.
Här berättar Jesper Mattsson om sonens Olivers hjärnblödning, familjens kamp mot den svåra sjukdomen och det stora stödet.
– Oliver grät av glädje för han tyckte det var så kul att jag skulle tillbaka igen, säger Mattsson.
Det var den 28 september som Jesper Mattssons son Oliver drabbades av en hjärnblödning och Malmö Redhawks assisterande tränare tog en timeout från hockeyjobbet.
I lördags, nästan fem månader senare, var Mattsson tillbaka i Malmöbåset i bortamatchen mot HV71.
– Det var skönt att få igång hockeyhjärnan igen och vara med i hetluften. Det var jätteroligt. Extra roligt att vi kunde vinna en så pass tuff bortamatch, säger Jesper Mattsson.
Tufft är inte ens i närheten av rätt ord för att beskriva vad Mattsson och hans familj har gått igenom det senaste halvåret.
– Från den 28 september fram till nu, när värdena har börjat bli bättre, har det nästan varit tortyr. Det är min känsla. Man vet inte om sakerna funkar. På Niva (neurointensiva vårdavdelningen) så ville man bara höra hans röst igen. Oliver hade inga blodplättar när han fick sin hjärnblödning. Läkarna räddade livet på honom den natten.
Allvarlig blodbristsjukdom
Oliver Mattsson drabbades av den ovanliga sjukdomen aplastisk anemi. Det är en allvarlig blodbristsjukdom som gör att benmärgen slutar fungera.
Först försökte läkarna behandla Oliver med medicin för att nollställa hans benmärg. Men under behandlingen drabbades han av en hjärnblödning och låg i respirator på Niva, neurointensiva vårdavdelningen, i Lund i elva dagar.
– Först och främst har man en tro på Oliver att han är en stark och positiv kille. Att han skulle klara det. Känslan har hela tiden varit att han ska klara den här sjukdomen. Sen räknade man inte med den jättevägbulan med hjärnblödningen. Niva i Lund med Jessika och personal gjorde ett fantastiskt jobb med Oliver.
Mattsson fortsätter:
– Man är väldigt tacksam. Sjukvården får mycket kritik i Sverige. Men de ska ha ros också. Även avdelning 64 i Lund har gjort ett fantastiskt jobb med Oliver.
När Oliver hade repat sig efter hjärnblödningen gjordes det en benmärgstransplantation och efter det har man väntat på att benmärgen ska börja fungera.
Kan vara med i laget igen
De senaste veckorna har Olivers värden blivit bättre. 14-åringen har fått vara hemma mer och det har blivit glesare med sjukhusbesöken.
Därmed kunde Jesper Mattsson för tre veckor sedan prova på att vara med laget igen.
– Det är så komplicerat det här med benmärgstransplantationen som Oliver går igenom så det är inte bara att det visar bra tester varje dag. Vi har fått mattan ryckt under våra fötter så många gånger sedan hans hjärnblödning. Man har trott att ”jippi, nu är det på rätt väg” och så går det ett par dagar så tänker man ”nej”. Då är det nästa sak. Nu kände vi att läget är så stabilt att jag kunde återgå.
Så det är ett stabilare läge för Oliver nu?
– Det är så många komplicerade saker. Men det är så stabilt som det kan vara nu. Men det är en lång väg kvar.
När Oliver kämpade mot hjärnblödningen och det var som värst hade Jesper Mattsson inte så mycket kontakt med laget, men han kände stödet.
– Jag har fått otroligt mycket sms från spelare och ledare. De har peppat, men jag orkade inte ha nån kontakt när det bara handlade om att överleva.
Och det är förstås inte bara Malmö Redhawks som har visat att de tänker på Oliver.
– Vi har fått mycket hälsningar och stöd från många. Men man har ju inte orkat och kunnat höra av sig till alla. Så läser ni detta: Tack för allt stöd.
I samband med Olivers sjukdom drog hans farfar Bengt igång en kampanj för att få fler donatorer till Tobiasregistret, det svenska registret för blodstamsceller. Kampanjen har gått bra och många av SHL-klubbarna har deltagit i den.
– Det har blivit en jättestor grej. Kul att det har fått ett uppsving med fler givare.
Hälsning från Lundqvist
På Oliver Mattssons Instagramkonto har det sedan i somras haglat in hälsningar från alla SHL-klubbarna, idrottsstjärnor, artister och programledare.
– Jag har frågat hockeykompisar och folk jag känner. Det har spridit sig. Nästa har frågat nästa. Jag skickar en hälsning till Oliver varje kväll, säger Mattsson och fortsätter:
– Jag har lovat Oliver att hålla det levande tills i maj när han förhoppningsvis ska börja trappa ut sin medicin. Jag får kriga på och hoppas att folk fortsätter skicka videos till honom.
Finns det nån eller några hälsningar som har betytt extra mycket för Oliver?
– Jag kan nog inte välja ut bara en. Det är NHL-spelare, familjen Parnevik, fotbollsspelare och artister. Han sitter och tittar på dem jättemycket hör jag på kvällarna. Det har definitivt hjälpt honom.
Vad tror du det betyder för att laget du och spelaren Erik Forssell, vars dotter har drabbats av cancer, har kommit tillbaka till laget nu?
– Jag hoppas att det kan ge dem en boost. Det är en boost för mig och för Oliver att jag är tillbaka. Min fru Anna och min yngre påg Elliot har också haft det tufft. De tyckte också det var kul att jag körde igång igen.
Orkar Oliver titta på era matcher?
– Framförallt nu när jag är med försöker han titta. Sen har han lite jobbigt att titta ibland för han har lite problem med ögonen. I går tror jag han såg det mesta. Han var jätteglad och när jag skulle åka i lördags morse grät han av glädje för han tyckte det var så kul att jag skulle tillbaka igen. Vi har ju varit ute på en djävulsk resa. Det var en framgång för oss som familj nu när jag kunde återgå till jobbet. Så då blir det känslosamt.
