”Sverige på toppen – men lillebror växer!”
Ekeliw: De klarade sig bäst och sämst i draften
Ett par händelserika draftdagar i NHL är över.
Vinnarna på nationsfronten: Sverige och Finland.
Förloraren bland klubbarna: Detroit Red Wings.
Det har varit en omtumlande vecka i världens bästa hockeyliga.
Stjärnor som Niklas Hjalmarsson, Derek Stepan och Jordan Eberle blev bortbytta, en helt ny klubb – Vegas Golden Knights – bildades och nu i midsommarhelgen fortsatte det att hända intressanta saker i samband med den årliga draften.
Inte minst i svenskväg.
Fyra blågula spelare valdes i förstarundan, där såväl Elias Pettersson som Lias Andersson gick topp-tio. Totalt i draften: 27 talanger från Sverige, näst flest efter Kanada och USA.
Förkrossande överlägset
Fast, är det egentligen någonting att höja på ögonbrynen åt?
Ända sedan 2009 – åtta år i rad alltså – har minst 20 svenskar draftats per år, så vi börjar minst sagt bli vana vid den typen av siffror nu.
Och på NHL-isarna märks det allt tydligare, säsong efter säsong, att Moder Svea har producerat löften till Nordamerika i en förkrossande överlägsen takt jämfört med övriga europeiska nationer.
Eller vad sägs om det här:
I det gångna Stanley Cup-slutspelet svarade de svenska spelarna för totalt 205 poäng. Facit för övriga länder sammanlagt, bortsett från Kanada och USA? 197.
Men det finns faktiskt en nation som börjar närma sig Sverige med stormsteg när det kommer till talangutveckling. På andra sidan Östersjön har Finland de senaste två–tre åren plötsligt radat upp sensationellt lovande spelare – Patrik Laine, Jesse Puljujärvi och Sebastian Aho för att nämna de allra vassaste – och i helgens draft slog grannlandet rekord efter rekord.
Det råder ingen tvekan
Inte nog med att backen Miro Heiskanen valdes redan som nummer tre av Dallas Stars, i förstarundan tingades totalt sex finländare (flest någonsin) och i andrarundan fortsatte succén med lika många blåvita inslag. När draften var över hade NHL-klubbarna lagt beslag på hela 23 finska spelare allt som allt.
Visst, Schweiz skrev historia genom att för första gången någonsin få fram en draftetta (Nico Hischier plockades först av alla) och även Ryssland hade en relativt bra helg (18 spelare valda). Men det råder ingen tvekan om att två rivaler från Norden är klart bäst i Europa på att utveckla hockeybegåvningar. Sverige är fortfarande etta – men lillebror i öst växer så det knakar!
Detroits ras från tronen
Apropå svenskar:
En stor förlorare efter den här helgen – och i ett mycket större perspektiv än så – är för mig Detroit Red Wings, den forna stormakten och svensklegionen.
För första gången på 25 år missade klubben slutspel i våras och så som general managern Ken Holland har agerat mot slutet talar inte mycket för att kurvan är på väg uppåt igen. Här är några exempel jag grundar den tesen på:
Holland har febrilt velat hålla liv i den där mäktiga slutspelssviten, men tagit mängder av dumdristiga beslut på kuppen. Långtidskontrakten med inte minst Justin Abdelkader, Darren Helm och Jonathan Ericsson – alla tydligt på väg neråt i sina karriärer – har inte fallit väl ut, och i stället för att lära sig av misstagen skrev general managern ytterligare ett märkligt avtal förra sommaren. Ett sexårskontrakt med den nu 33-årige danske veterancentern Frans Nielsen, som i vintras svarade för sin poängmässigt sett sämsta säsong sedan 2010 och även han är på väg utför...
NHL-klubbarna hade bara möjlighet att skydda en målvakt var när Vegas Golden Knights skulle plocka ut sitt nya lag tidigare i veckan. Red Wings beslut? Att skydda Jimmy Howard före Petr Mrazek. Visst, den sistnämnde var en stor besvikelse den gångna säsongen – men har dessförinnan visat stor potential och, av Ken Holland själv, utnämnts till lagets förstekeeper. Det räckte dock med en enda svag säsong från 25-årige Mrazeks sida för att Holland skulle börja fingra på panikknappen och föredra den skadebenägne 33-åringen Howard igen.
Valde centerbjässen i draften
I helgens draft hade Detroit sitt tidigaste ”pick” på flera decennium, nummer nio totalt. Valet föll på den 195 centimeter långe och 100 kilo tunge centern Michael Rasmussen. Kanadensaren har storleken på sin sida, men... kanske inte mycket mer för att berättiga att bli tingad så snabbt i draften. 32 mål på 55 matcher i juniorligan WHL imponerar, men en stor majoritet av fullträffarna kom i powerplay. I fem-mot-fem-spelet har centerbjässen inte alls övertygat. Av den anledningen tippades Rasmussen knappast gå topp-tio i draften – men Ken Holland slog till ändå. Ett av de mest oväntade och ifrågasatta besluten från helgens draft.
Nog för att Red Wings ska spela i en helt nybyggd arena den kommande säsongen, talanger som Anthony Mantha och Andreas Athanasiou känns spännande och Henrik Zetterberg fortfarande håller hög klass. Men Red Wings har rasat långt ner i NHL-hierarkin de senaste åren och det finns många problem att ta tag i.
Det största problemet? Ken Hollands sätt att ta tag i dem.
