Wennerholm: Välkomna, Vilda Väsby 2.0
Det känns som historien är på väg att upprepa sig.
Välkomna, Vilda Väsby 2.0.
Efter 5-3 borta mot Björklöven har förortsklubben växt till den jättedödare de var när de skev hockeyhistoria i kvalserien 1987.
Ja, snacka om att det söndagens säkraste etta alla kategorier som rök uppe i A3 Arena i Umeå när Väsby skrällde igen.
Det verkar som vi får vänja oss.
På en dryg vecka har Väsby varit vildare än på länge och slagit BIK Karlskoga med 3-0 borta och storfavoriterna Björklöven två gånger om.
Först med 5-3 hemma och nu med 5-3 uppe i Umeå.
Och senast pressade de Timrå på bortaplan i en match som medelpadingarna definitivt kunde avgöra först med 40 sekunder kvar, då Morten Madsen skickade in 5-3 i tom kasse.
Jag trodde knappt et var sant när jag såg Väsby ta alla tre poäng mot Björklöven.
Björklöven var varnade
Västerbottningarna var ju varnade efter den första skrällförlusten och det kändes som det inte kunde hända igen.
Det kunde det.
Redan 12.45 in i första perioden ledde Väsby med 3-0 och först efter den chocköppningen vaknade fjolårets suveräna seriesegrare.
De hämtade in hela försprånget efter en andraperiod där de vann skotten med 19-1.
I det läget kändes Löven som ännu större favoriter än när matchen började.
Det var spel mot ett mål.
Men när Umeålaget jagade ett ledningsmål i den tredje, fick Väsby ett powerplay och Christian Holmblad kunde trycka in 4-3.
Sedan spelade det ingen roll hur Björklöven tryckte på, hur många ribbskott Olle Liss än hade.
Väsbys andremålvakt Linus Ryttar gick på vatten och när Björklöven plockade ut sin målvakt Connor Ingram i slutet, gjorde Björklöven självmål i tom kasse.
Jag har knappt hämtat mig än.
Och jag blir påmind om det Vilda Väsby jag följde hela vägen när de tog sig till SHL 1987, det som fortfarande är en av svensk hockeys största skrällar genom tiderna.
Ja, kanske den största.
Blev tvångsnedflyttade
Då var de en ännu större underdog än när de klev in i hockeyallsvenskan mitt i sommaren, då Karlskrona blev tvångsnedflyttade efter sitt ekonomiska strul.
Väsbys sportchef Tom Tärnström fick minimalt med tid på sig att värva ihop vad som kunde kallas en allsvensk trupp.
Det började som förväntat också, med en klar jumboplats långt in i säsongen.
Sedan kom vändningen borta mot BIK Karlskoga den 20 november.
Sedan dess har Väsby vunnit tre matcher och tagit nio av femton möjliga poäng.
Och då har de i stort sett bara mött topplag och fyra av fem matcherna har spelats på bortaplan.
Det var bara mot Modo det gick som förväntat, då det blev 2-7 i baken.
Sedan har Väsby varit vildare än alla andra lag i hockeyallsvenskan.
De har lämnat jumboplatsen och i och med segern mot Löven skickade de ner AIK under kvalstrecket igen.
Och jag känner igen mycket från den där magiska kvalserien 1987, då det mesta studsade Väsbys väg, men där det var ett gäng som gjorde jobbet varje kväll och vägrade ge upp.
Hur hopplöst det än såg ut.
Smeknamnet kom från lagets närmast vilda spelsätt, där varenda spelare på isen gav 100 procent i varje byte.
Och frågan nu är om dagens Vilda Väsby kan fortsätta rida på den här framgångsvågen.
De har i alla fall ställt till det för Pen Kenttä och hans Björklöven, som haft SHL-stämpeln på sig redan från seriestart.
Nu har Väsby fixat så att Timrå leder serien och kan dra ifrån ordentligt med två matcher mindre spelade än västerbottningarna.
Vem hade trott det?
I eftermiddagens andra match studsade Vita Hästen tillbaka efter NHL-lånens tack och adjö och slog Kristianstad med klara 3-0 borta.
En match där återvändande klubbikonen Marcus Eriksson visade vägen med ett mål och en assist.
Han kan inte ersätta alla NHL-lån, men Marcus räcker comeback känns som manna från himlen för östgötarna.
