Mjörnberg: Så slutar kvalserien, plusbetyg och genomgång av lagen

Mikael Mjörnberg

Det har blivit dags för kvalserien mot Hockeyallsvenskan.

47 Hockeyettan-lag har blivit fyra som nu gör upp om en plats i finrummet.

Men hur bra är egentligen lagen? Vilka är spelarna att hålla ett extra öga på och hur slutar det?

Vi sätter plus på kvalserielagen.

Efter ett rafflande slutspel har agnarna sållats från vetet och fyra lag tagit sig hela vägen fram till den avgörande kvalserien.
Nybro, Hudiksvall, Troja/Ljungby och Mariestad gör upp om en plats i Hockeyallsvenskan.
Det är fyra tunga Hockeyettan-gäng med en gedigen historik av att hålla till i toppen av ligan, men vilka är egentligen bäst rustade för att ta klivet upp en division?
Lagens slagstyrka, argumenten för och emot ett avancemang, profilerna att hålla ett extra öga på och energispelarna som kommer jaga livet ur motståndarna. Här är domen.

helskärm

4. HUDIKSVALL

Totalt antal : 14
Målvakter:
Inför säsongen fanns ett frågetecken kring huruvida det förhållandevis oprövade målvaktsparet skulle hålla. Det har rätats ut till utropstecken vid det här laget. Andreas Bosson har växt med uppgiften och klivit fram som en trygg och säker sista utpost. En förstekeeper som laget kan lita på samtidigt som Oliver Tornerefelt är en backup som inte gör bort sig om han skulle behöva kastas in i hetluften.
Backar:
Hudiksvalls backsida är en härlig mix av rutin och ung fräschör där Andreas Söderberg och Filip Lander är viktiga ankare medan Gustav Nielsen och Hannes Lindström är friska ungdomliga fläktar. Hudiksvalls defensiv är solid och säker och man får dessutom en hel del hjälp av backarna i offensiven.
Forwards:
Det har varit kul att se hur spelare som Lukas Enqvist och Linus Hedman tagit för sig under säsongens gång och Hudiksvall har en forwardssida som både kan lira och jobba hårt. Men det saknas rutin på lite väl många håll och att lagets store målskytt Jesper Wiberg skadade sig under kvartsfinalspelet och inte kommer till spel är ett tungt avbräck.
Tränare:
Per Ljusteräng fick sparken under hösten, sportchefen Lars ”Lillis” Lövblom tog över ansvaret att ratta laget till Allettan själv och lämnade sedan över till assisterande coachen Magnus Nilsson och juniorlagets Johannes Westring. De har gjort ett mycket fint jobb som tagit Hudiksvall så här långt, men i jämförelse med coacherna som står i de övriga lagens bås har de mycket att bevisa. Nilsson har varit med på Hudiks framgångsrika resa i flera säsonger, men duon är en tillfällig lösning och ska återgå till sina ordinarie uppgifter till kommande säsong.

Det talar för avancemang: Hudiksvall är faktiskt det av de fyra kvalserielagen som har spelat just kvalserie i närtid. Säsongen 18/19 var de framme och testade vingarna vilket är mer än Mariestad, Troja/Ljungby och Nybro kan ståta med. Stora delar av laget har bytts ut sedan dess, men det är en rutin i föreningen som inte ska underskattas. Dessutom kan Hudiksvall gå in i kvalserien ganska avslappnat. De har nått sitt mål genom att ta sig hit och kommer slippa undan all form av favoritskap (det hamnar otvetydigt nere i Småland). Varje seger de tar är en framgång och just underdog-positionen talar för Glada Hudik. Det finns trots allt mängder av kvalitet i laget.
Det talar emot avancemang: Hudiksvall tillhör inte något av de starkaste lagen i kvalserien, varken på papperet eller i de prestationer man gjort på isen. Med andra ord måste man överträffa sig själva samtidigt som andra underpresterar för att det ska räcka hela vägen till Hockeyallsvenskan. Dessutom får man det jobbigare med resor än de övriga gängen som ligger förhållandevis nära varandra rent geografiskt i södra Sverige. Där de övriga lagen bara har en jobbig bortaresa får Hudiksvall tre. Lägg till det att laget tvingas bedriva sina träningar och spela sina matcher i Söderhamn, drygt fem mil från hemorten, och att laget är orutinerat och det är ganska mycket som talar emot ett avancemang.
Håll ögonen på: Christoffer Jansson
22-åringen blev den som frälste Hudiksvall genom att skjuta det matchavgörande 3-2-målet i den sjätte perioden i den tredje och direkt avgörande kvartsfinalmatchen mot Östersund. Det var rätt man som fick göra det. Jansson, som lirade i allsvenskan med Timrå ifjol, har varit en av Hudiks mest framträdande offensiva spelare under säsongen. Pur spets.
Energispelaren: Felix Carenfelt
Den 21-årige stockholmaren anslöt under säsongens gång från Almtuna i Hockeyallsvenskan och har bidragit till att öka energinivån i lagets anfallsspel. Han var så mycket en nagel i ögat på rutinerade Lucas Sandström under kvartsfinalserien mot Östersund att den senare spårade ur fullständigt när allt tillslut var avgjort.

helskärm

3. MARIESTAD

Totalt antal : 16
Målvakter:
Alla som såg matchserien mot Boden förstår varför Tobias Sandberg rankas som en av Hockeyettans allra bästa målvakter. Det är en matchvinnare som flera säsonger i rad varit omutlig och alltid klivit upp och varit som bäst när det har gällt. Han är fem plus och borde lira i Hockeyallsvenskan. Att betyget på målvaktssidan ändå bara blir en fyra beror på att det är helt tomt bakom honom. 18-årige backupen Melvin Björklund har knappt fått göra något annat än vakta båsdörr på hela säsongen och reservregistrerade division 2-keepern Simon Zurawski har inte fått någon is alls. Går Sandberg sönder är Mariestad tvärkörda.
Backar:
Mentaliteten att verkligen spela uppoffrande finns där och laget har några spelskickliga backar som bidrar på ett spännande sätt i offensiven. Men trots potentialen är det påfallande orutinerat, pjäser som kaptenen Johan Frick (som åkte på en oroväckande smäll mot huvudet i kvartsfinalen) och Tobias Björklund kommer få dra ett tungt lass. Många av backarna kommer testas på nivån för allra första gången.
Forwards:
Det var lagmaskinen Mariestad som cruisade genom slutspelet med 6-0 i matcher, men det gjordes möjligt av att i stort sett alla spelare höjde sig. På forwardssidan var det en hel drös av spelare som gick från bra till bäst när det gällde som mest. Imponerande. Här har Mariestad också en intressant mix av ingredienser med så väl snajpers och poängspelare som grovjobbare. När alla chippar in och bidrar blir Mariestad ett väldigt jobbigt lag att freda sig mot. Linan med Erik Olsson, Joonas Alanne och Lucas Jidenius är sylvass och Douglas Lögdal har bitvis sett pånyttfödd ut.
Tränare:
Andreas Appelgren förde just Mariestad till Hockeyallsvenskan säsongen 07/08 och har efter det haft en fin tränarkarriär med prominenta roller i i klubbar som Västerås och Södertälje, krönt av avancemanget till SHL med Leksand våren 2013. Det är en rutinerad räv som lyckats få Mariestad att kliva upp och vara som bäst i slutet av säsongen. Appelgren har givetvis en oerhört stor del i att Mariestad tagit sig så här långt och har garanterat fler kort att spela ut.
Det talar för avancemang: Sättet på vilket gruppen kommit samman i slutspelet borde skrämma alla kommande motståndare. Inför säsongen valde en stor del av lagets ryggrad, de rutinerade trotjänarna som jobbat hårt och burit Mariestad på sina axlar, att sluta och spelet har sett ut därefter. De unga killarna med mycket talang som ersatte har blandat och gett och rent krasst var Mariestad som helhet inte bättre än den sjundeplats man nådde i Allettan. Men i slutspelet har varje enskild gubbe höjt sin nivå ett par snäpp och enheten Mariestad har varit storartad. Ett lag som krigar på det sätt som Mariestad gjorde i matchserien mot Boden kan gå hur långt som helst.
Det talar emot avancemang: Känslan är att det har jublats som om de är världsmästare efter matchserien mot Boden. Som om man redan åstadkommit det största som går att åstadkomma genom att skicka säsongens stora favorit på semester i två raka matcher. Det brukar inte vara goda signaler för ett lag som måste ladda om och nollställa. Samtidigt har Mariestad visat att man är ett riktigt slutspelslag, men nu är det seriespel som gäller. I en matchserie är det bara att tömma depåerna och köra hela vägen in i kaklet, det är bara vinna eller förlora som gäller och motståndarna är samma varje kväll. Det är inte helt givet att kvalserieformatet passar det unga krigargänget lika bra.

Håll ögonen på: Erik Olsson
Den 26-årige värmlänningen gick i tankar om att göra som många av sina lagkamrater och lägga av. Det dröjde länge innan han bestämde sig för att köra vidare och med facit i hand var det rätt beslut. Olsson gör sin förmodligen bästa säsong i karriären och har gått i bräschen för Mariestad. En multitool som både gör poäng och irriterar motståndare med hårt spel.
Energispelaren: Simon Eriksson
Det finns många spelare i Mariestad-truppen som har de specifika egenskaperna för att göra livet jobbigt för motståndarna, men den som står ut mest är förmodligen Eriksson. Den väldige anfallaren gjorde stort avtryck när han kom in redan ifjol och har en viktig roll i laget. Smäller på, skapar ytor för medspelare och agerar bulldozer i anfallszon. Den typ av murbräcka alla lag behöver.

helskärm

2. NYBRO

Totalt antal : 17
Målvakter:
Robin Johansson, som redan förlängt och skrivit ett flerårigt kontrakt med Nybro Vikings, är en av Hockeyettans allra bästa målvakter och har i två raka säsonger varit en garant för att laget ska ha chansen att vinna varje match. Han sprider ett oerhört lugn omkring sig och försvaret vet att de kan släppa vissa lägen med fullt förtroende för att keepern kommer att ta dem. Bakom Johansson har Albin Andersson dessutom under säsongens gång spelat riktigt bra och visat att han är en backup att lita på. Vikings kan vara oerhört trygga på målvaktssidan.
Backar:
Nybro praktiserar ett försvarsspel där varje enskild individ drar sitt strå till stacken och de är oerhört svåra att dyrka upp. Det ska mycket till om en motståndare ska lyckas göra fler än några få mål på smålänningarna. Grunden i det är förstås en solid backsida där veteranen Erik Lindström är en viktig pjäs, men där laget kan matcha tre oerhört kompetenta backpar.
Forwards:
Det var lite struligt i början av säsongen när spelarna som värvats in för att vara tilltänkt spets inte alls lyckades och Nybro spelade en ganska träig hockey med påtagliga svårigheter att göra mål. Men klubbledningen agerade klokt, bytte ut några pjäser och sakta men säkert började maskineriet kugga i. Nyttige Sebastian Borg skadade sig olyckligt i Allettans sista omgång, men Nybro har en imponerande bredd på forwardssidan och på den här sidan nyår är det många som har klivit fram och dragit sitt strå till stacken i leveransen. Just bredden på spetsen är en tydlig nyckel.
Tränare:
Mikael Tisell har varit med förr och det märks. Under de två säsonger han stått vid rodret i Nybro har han byggt en defensivstark maskin som det är oerhört svårt att forcera. Det är inte så vackert och underhållande alla gånger, men det har varit framgångsrikt. Har både en och tre rävar bakom öronen som kan komma väl till pass i en kvalserie.
Det talar för avancemang: Först och främst att man har en oerhört kompetent trupp. Spetsen som man adderade med värvningarna av de fyra finländarna Janne Väyrynen, Eero Savilahti, Roope Elimäki och Sameli Ventelä har verkligen fallit väl ut. Framförallt Väyrynen och Savilahti har producerat i offensiven och vid sidan av redan befintliga byggstenar sett till att laget kan hota framåt oavsett vilken kedja som är på isen. Dessutom finns sparkapital i truppen. Spelare som Fabian Ilestedt och Markus Palmberg har på intet sätt varit dåliga, men de har heller inte spelat sin bästa hockey. Än. Lägg till det att Robin Johansson i kassen är en ruggig matchvinnare och Nybro har all potential i världen att utmana om en allsvensk plats.
Det talar emot avancemang: Det händer ibland att Nybro blir lite väl återhållsamma i sitt spel. Som att de satt på sig både hängslen och livrem och hellre förlitar sig på sin Fort Knox-defensiv än vågar släppa loss framåt. Det blev förvisso betydligt bättre i Allettan där Vikings kom loss betydligt mer än i grundserien, men i både åttondelen mot Borlänge och kvartsfinalen mot Visby/Roma hade Nybro matcher där de kom ut tveksamt istället för att försöka ta tag i taktpinnen. Sådant kan straffa sig mot de starka motståndarna i en kvalserie. Där kan det bli kostsamt att hamna i underläge för att man inte är på tå från start. Dessutom saknar föreningen färsk rutin från kvalseriespel. Senast Nybro spelade en kvalserie var säsongen 13/14 och då spelade man för att klara sig kvar i Hockeyettan.
Håll ögonen på: Janne Väyrynen
Den finländske 28-åringen som inledde säsongen i slovakiska Ducla Trencin kom till ett lag som hade förtvivlat svårt att göra mål och har varit en vital del i att Nybro verkligen fått fart på offensiven. Väyrynen har dundrat in sammanlagt 18 kassar för klubben så här långt och är pardonlös i sitt spel.
Energispelaren: Kalle Hult
Utvecklingen Hult har svarat för under sina sex säsonger i Hockeyettan är monumental. Som yngling kom han in som en uppstudsig attitydspelare som köpt myten om sig själv som provokatör och alldeles för ofta hamnade på botbänken i onödan. Så här sex år senare är han en oerhört nyttig energispelare som dessutom visat sig ha påtagliga kvaliteter som målskytt. Utan att för den sakens skull tappa allt det där som gör att motståndarna blir fullständigt vansinniga.

helskärm

1. TROJA/LJUNGBY

Totalt antal : 17
Målvakter:
Wictor Ragnewall har varit med förr. Han har spelat kvalserier och gått upp med Tingsryd, gjort flertalet allsvenska säsonger och de senaste säsongerna tillhört den yppersta målvaktsspetsen i Hockeyettan. Där har Troja en sista utpost att lita på. De matcher andrekeepern Anton Hjalmarsson fått chansen att visa upp sig har han dessutom gjort en imponerande figur. Med tanke på Trojas defensiva styrka kan han absolut hoppa in och klara några matcher om det skulle strula för Ragnewall.
Backar:
Kvalseriens mest solida backsida finns i Ljungby Arena. Här är Troja i stort sett kompletta med granithårde trotjänaren Daniel ”Trucken” Karlsson Thörnros som ankare och en samling rutinerade kämpar omkring honom. Troja har den defensiva styrkan, passningsspelarna från bakplan och mönsterbrytarna som kan blixtra till och göra det oväntade.
Forwards:
Problemet de senaste säsongerna för Troja/Ljungby har varit att man blivit för stereotypa offensivt. Kompetensen har funnits, men spelsystemet har begränsat spelarna och gjort att de haft svårt att komma loss. Den här säsongen har mönsterbrytare som Alexander Bjurström och Jesper Emanuelsson adderats till en sedan tidigare solid helhet. Jesper Ylivainio anslöt sent och spetsade en redan intressant forwardsuppställning. Troja har en bra mix av arbetare och flärd.
Tränare:
Det har visat sig under säsongens gång hur viktig Roger Forsberg och hans ledarskap faktiskt är för Troja/Ljungby. Laget spelade vägvinnande, flärdfull och underhållande hockey i grundserien, sedan tvingades Forsberg sjukskriva sig för en hjärtoperation och laget gick ner sig fullständigt. Sedan 55-åringen återvänt till bänken vid god vigör har laget sakta men säkert spottat upp sig och briljerade i slutspelet. Det säger en hel del.
Det talar för avancemang: Troja/Ljungby är en förening med stor erfarenhet av kval, det brukar vara ett säkert vårtecken att gänget är inblandat i kval åt endera hållet och flera av spelarna i nuvarande trupp har varit med och så väl spelat ner som upp klubben i Hockeyallsvenskan. Den typen av rutin och erfarenhet blir oerhört viktig när allt nu ställs på sin spets. I Troja vet man vad det handlar om. Lägg till det att formen är på uppåtgående, efter en tveksam Alletta gjorde man processen kort med Teg och kontrollerade Vimmerby på vägen fram till kvalserien. Troja har en väldigt solid defensiv, ett grundspel man litar på och forwardsmaterialet för att kunna låsa upp och avgöra täta kvalseriematcher. Det bådar gott.
Det talar emot avancemang: Laget har i perioder under säsongen haft svårt att få ut sin potential. Trots goda intentioner har man spelat en svajig hockey och gjort resultat som inte varit anständiga klubbnamnet. En femteplats i Allettan är en skymf mot fansen med tanke på materialet i truppen. Det bör höjas en varningsflagg för att det kan börja darra och om det blir en tidig torsk kan tvivel börja smyga sig på. Både Nybro och Hudiksvall går in i kvalserien som högre rankade lag, men Troja är Troja och bär alltid någon form av favoritskap oavsett vad det står på motståndarnas tröjor. Det favoritskapet måste man leva upp till nu. De nämnda mönsterbrytarna måste vara på jobbet sex matcher i rad om Troja ska bli framgångsrika.
Håll ögonen på: Kevin Karlsson
Han har i flera säsonger målats upp som den offensivt skillade backen som väntar på det riktigt stora genombrottet, men det har aldrig riktigt kommit. I den tredje och avgörande kvartsfinalen mot Vimmerby klev 24-åringen fram med ett hattrick (varav en strut var ett drömmål) och visade precis allt det där som gör att så många talar så gott om honom. En helt underbar spelare när han har sina dagar.
Energispelaren: Victor Gagic
Flytten från moderklubben Halmstad till haussade Troja/Ljungby har inte varit en dans på rosor. Den eldfängde centern har inte riktigt fått ut det där som gjorde honom så vital i Hammers succé ifjol. Men han kanske har sparat det bästa till sist? När Gagic är i sitt esse är han en spetsspelare och en herre som retar fullständig gallfeber på motståndarna i ett och samma paket.