Betyg: Så bra är finallagen i WC
Publicerad 2016-09-27
Bjurman går igenom Lag Europa och Kanada
Klockan 02.00 natten mot onsdags är det dags för final ett av tre mellan storfavoriten Kanada och överraskningslaget Lag Europa i World Cup.
Sportbladets Per Bjurman har synat lagen som gör upp om titeln och satt 
-betyg på lagdelarna.
KANADA
Målvakt 
– Han hade inte spelat en tävlingsmatch sedan november. Så det var oklart var Carey Price stod när han klev in i World Cup förra helgen. Men efter bara en period stod det klart: Carey Price är Carey Price igen – målvakternas svar på Keanu Reeves-karaktären i ”The Matrix”, så lugn och behärskad att det går att misstänka att han inte har någon puls alls, alternativet verkar i en annan dimension än alla andra.
Backar 
– Det kändes som de tappade lite i slagstyrka när Duncan Keith tvingades tacka nej, och själva berövade sig ännu mer när PK Subban inte togs ut. Men vad ska man säga? Brent Burns, Drew Doughty, Shea Weber och de andra har hittills varit förkrossande – både offensivt och defensivt. Det sista plustecknet försvinner bara för att...tja, det otäcka är att de kunnat vara ännu bättre.
Forwards
– Provocerande mycket stjärnglans. Vore det inte för coach Babcock hade det rentav funnits risk för ”för-många-kockar”-syndromet. Men den briljante coachen har ännu en gång fått alla artister att inordna sig i systemet och underkasta sig nya roller. Superstars som till vardags spelar hur mycket de vill accepterar blygsamma minuter, centrar pumpar på kanterna, offensiva killers gnuggar defensivt. Det här är en ostoppbar maskin.
Coach
– Som sagt: Babcock. Många ogillar honom personligen, för att han är så arrogant och självgod. Men mannen vet hur man coachar hockeylag, också i den här sortens turneringar. Bärgade OS-guld åt Kanada både 2010 och 2014, och mycket lite tyder på att någon kan hindra honom att vinna också World Cup. Som om det inte vore nog backas han den här gången upp av sina mest framstående NHL-kollegor, till exempel Chicagos Joel Quenneville och Washingtons Barry Trotz.
LAG EUROPA
Målvakt
– Jaroslav Halak är en av World Cup-turneringens stora positiva överraskningar. Den allmänna bilden i NHL är att han passerat zenit och att främlingslegionen skulle få stora problem om Frederik Andersen inte kunde spela. Men den ärrade slovaken har svingat sig upp på nästan samma nivå som när han egenhändigt hjälpte Montreal att slå ut Washington ur Stanley Cup-slutspelet 2010, om Nicklas Bäckström minns. Det största hotet mot Kanadas planer på två raka finalsegrar.
Backar 
– ”Det kommer sluta i förskräckelse”, tänkte alla som såg hur de nordamerikanska kidsen med sin F16-speed förnedrade en gammal och trög Zdeno Chara i träningsmatcherna. Men faktiskt, de har hittat ett sätt att tajta till luckor och kompensera för bristen på tempo. Även nämnde Chara överlever genom att spela smart och enkelt, likaså påstådda föredettingar som Christian Erhoff och Dennis Seidenberg, båda utan kontrakt i NHL.
Forwards
– Att det finns talang och know-how i den här forwardsuppställningen var känt. Däremot undrade omvärlden om stjärnor från så många olika länder och kulturer skulle kunna utveckla tillbörlig kemi – på så kort tid. Inga problem, har det visat sig. Till och med danskarna och norrmannen Mats Zuccarello har svetsat ihop och . Men den verklige härföraren är förstås Anze Kopitar. Med honom på isen är Team Europe ett femstjärnigt lag. Det fick Tre Kronor erfara i söndags.
Coach
– Tysk-kanadensiske renässansmannen Ralph Krüger skulle vinna en ”Jack Adams Trophy”, trofén till bäste coach, om en sådan delades ut i World Cup. Det är ju han som fått den brokiga samlingen karaktärer från olika delar av en hel kontinent, att smälta samman till ett tajt, väl fungerande kollektiv. Och som han coachat sönder mer välrenommerade kollegor som John Tortorella och Rikard Grönborg. Det skulle inte förvåna om den både sluge och trivsamme Krüger bärgar ett NHL-jobb vad det lider.