Maries sista önskan: Hjälp Luleå/MSSK

Publicerad 2020-10-21

Håkan, Marie, förre Luleå-tränaren Fredrik Glader och Luleå-spelarna Jenni Hiirikoski och Emma Nordin.

På fyra månader sjuknade Marie Hellqvist, 47, in och dog.

Kvar i somras fanns ett brev med fem önskemål.

Nu är den skånska kvinnans sista önskan om Luleås hockeydamer uppfylld.

13 februari 2020 väntade Håkan Hellqvist på sin hustru uppe i Luleå. Hon skulle ansluta från hemmet i Jonstorp, 120 mil söderut, för att gå på hockey och hänga i den trakt hon lärt sig att älska.

Håkan fastnade för hockeylaget som barn. Det var något med kraften och intensiteten, något med frenesin som fick mer närliggande klubbar som Rögle att blekna.

När han träffade Marie smittade entusiasmen av sig, fast hon drogs mindre till herrarna och mer till damlaget Luleå/MSSK.

Det skånska paret köpte en stuga däruppe, de satte sina barn i Luleås hockeyskola och jobbade på distans för att få tillbringa mer tid i Norrbotten.

Men den där torsdagen i februari kom aldrig Marie upp.

”Det gick fort, fort, fort”

På telefon berättade barnen skärrat att de hittat henne avsvimmad på golvet och fått henne till sjukhus, att Håkan behövde komma hem.

Läkarna misstänkte njursten men fann en tumör i livmodern. Hon återhämtade sig tillfälligt och fick åka hem, men den våren upptäcktes att cancern hade spritt sig till hjärnan.

Marie Hellqvist och dotter.

– Ett tag blev hon lite friskare, men det var inte riktigt rätt, det var inte samma Marie som förut. Och sedan gick det fort, fort, fort, berättar Håkan.

I slutet av maj kallade hon till sig sin make.

– Hon kunde vara lite vimsig, men hon bad mig koncentrerat att lyssna. ”I morgon ringer läkaren dig och säger att jag inte kommer att klara detta”, sa hon och berättade om ett brev som låg i garderoben. Hon hade förberett allt för sin begravning och skrivit fem önskningar som hon ville att jag skulle uppfylla om det gick, säger Håkan.

”Laga inte maten själv!”

Brevet låg på anvisad plats. Håkan tummade på det men orkade inte sprätta upp förslutningsklaffen, det var för omskakande att ta del av fruns i hemlighet nertecknade planer för tiden efter henne.

Sjunde juni orkade kroppen inte längre. Marie Hellqvist blev 47 år och mitt i sorgen öppnade Håkan ändå kuvertet och läste sin älskades sista önskningar

Punkt 1: Gör dig inte av med stugan i Luleå.

Punkt 2: Sponsra Luleå hockey om du kan.

Punkt 3: Var matchvärd och bjud SDHL-laget på middag (men laga inte maten själv!).

Punkt 4: Jobba inte så mycket, du behöver inte slita 50–60 timmar i veckan. Var med barnen så mycket det går.

Punkt 5: Hitta en ny kärlek så fort du kan, men glöm inte mig.

– Jag beslöt mig för att uppfylla alla utom den sista. Det kommer inte ske nu, det går inte med någon annan.

När Marie Hellqvist jobbade på särskola väcktes hennes sympati för de svaga. Sedan dess avskydde hon orättvisor. I Luleå fann hon två hockeylag som var lika framgångsrika, som tränade lika hårt, som flängde landet runt för att representera sin förening – men där killarna kunde tjäna 250 000 kronor i månaden och tjejerna en tjugofemtedel.

Har en minnesplatta i golvet

Hon hejade på båda. Men det viktigaste var att stötta damerna.

– Vi snackade redan för något år sedan om att kanske bjuda på middag som en gest. De kommer hem sent från bortamatch och har jobb dagen efter men måste ändå städa och diska laga mat. Det förändrar inte mycket med en middag, men det kunde vara en signal att man ser dem, berättar Håkan.

Den gången rann det ut i sanden. Det skulle det baske mig inte göra nu.

I lördags vann Luleå med 4–1 mot HV71 i Coop Norrbotten Arena. Matchvärd var en skånsk man som flugit upp och en skånsk kvinna som inte var där. En vars namn pryder en minnesplatta i golvet: Till minne av Marie Hellqvist.

– Jag och barnen delade ut pris till matchens lirare och efteråt åkte spelarna fram mot oss och slog klubborna i isen och i plexit. De visste vad vi gått igenom. Det var känsligt, jag kunde knappt titta på dem, säger Håkan.

I år sponsrar han damerna mer än herrarna. Han har satt undan en liten fond för att årligen dela ut en liten slant till någon i Luleå/MSSK som förtjänar det.

Hade ett stort hjärta på riktigt

Efter ombyte bjöds laget på pepparbiff och fisk. Håkan Hellqvist tror att han höll ett tal, men kan för sitt liv inte minnas vad han sa. Han grät och hoppas bara att laget förstår vad de betytt för Marie.

Forwarden Emma Nordin minns. Hur skulle hon kunna glömma?

– Stämningen var så fin. Situationen borde ha varit svår, det är svårt att veta vad man ska säga, hur man ska bete sig. Men just då var det naturligt. Det som hänt är otroligt sorgset, men Marie var en så genuin människa. Håkan är det också. Så där på middagen tillät vi oss ändå att le litegrann, säger hon.

För ett år sedan träffade hon Marie. Det var något särskilt med henne, något varmt och välvilligt som sken igenom.

– Alla kan säga att de brinner för att rätta till orättvisor. Men hon hade ett stort hjärta på riktigt. Hon ville engagera sig och vara med på vår resa. Det är svårt att beskriva tacksamheten, för det fina är att få omgärdas av människor som oavsett små eller stora medel vill påverka. Det är vad som krävs för att man ska ta sig någonvart, att en eller två eller tre människor tar steget för att bryta mönstret.

LÄS VIDARE

Sportbladet – SHL

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!