Rydgren: ”Kom helt spontant”
Publicerad 2016-02-23
Efter stjärnhästen Mack Lobells död – nu berättar Bosse Rydgren om det klassiska referatet som fångade en hel travvärld 1988
Tillsammans med Mack Lobell charmade han en hel travvärld vid Elitloppet 1988.
Nu berättar Bosse Rydgren om det klassiska reffet: ”What a horse, what a driver”.
– Det kom helt spontant, säger han till Trav365.
Under måndagskvällen slog nyheten ner: Stjärnhästen Mack Lobell är död.
Den dubble Elitloppsvinnaren fick somna in på grund av ålderskrämpor, 32 år gammal.
– Han hade en fantastisk sista tid som pensionär. Bättre går det inte att få, säger Mack Lobells gamle kusk Thomas Nilsson till Sportbladet.
”Mack Lobell var utomjordisk”
Stjärnhästen tjänade 22 miljoner kronor under sin karriär och tog 71 segrar (!) på 94 starter.
1987 vann han Hambletonian, ett av världens största lopp, och året därefter tog han hem Elitloppet som fyraåring tillsammans med världens bästa kusk, vid det tillfället, John D Campbell.
En seger som fick en hel travvärld att häpna.
På grund av hästens insats, kuskens aura, hela ekipaget – och med hjälp av Solvallas dåvarande referent Bosse Rydgren.
När Mack Lobell gick emot en överlägsen seger så utbrast Rydgren: ”What a horse, what a driver”, en mening som ekade ut över ett fullt Solvalla.
– Det kom helt spontant, jag hade ingen aning om att jag skulle säga så 500 meter kvar, säger Rydgren till Trav365.
Vad minns du från Elitloppet 1998?
– Jag minns det som ett år då vi hade tre riktigt bra hästar, varav två helt fantastiska. Mack Lobell var utomjordisk. Vi hade precis sett Sugarcane Hanover vinna Olympiatravet och trodde att det var oslagbart. Så kommer den här... Hela ekipaget hade sådan utstrålning!
Mack Lobells insats i finalen, hur känner du när du tänker tillbaka på det?
– Det är ett utav de riktigt stora ögonblicken i mitt travliv överhuvudtaget. Jag brukar säga att det ballaste loppet jag refererat är det när Meadow Road vann Elitloppet, men det är bara nyanser som skiljer. Det här är en liten annan dimension, det är två helt olika saker. Meadow Road hade man följt sedan första steget, Mack Lobell landade, som från en annan planet.
”Speciellt plats i mitt hjärta”
Ditt referat med ”What a horse, what a driver”, kände du att det skulle bli klassiskt, när du sade det?
– Det vet jag inte. Första gången jag förstod att det var stort, var när jag fick följa med Solvallas Rune Stolt och en svensk delegation till USA för att titta på Statue of Liberty Trot. Jag hade varit i USA en gång tidigare, men så kom jag upp till East Rutherford, där Meadowlands ligger och vi bodde på ett Sheraton-hotell. På tv:n på rummet stod det "welcome Mr Rydgren", som det kan göra, men tv:n var på – och just då gick en reklam inför Statue of Liberty Trot på amerikansk tv, och reklamen var sista biten med Mack Lobell i Elitloppet, med mitt referat. Det var annorlunda kan jag säga. Här kommer lilla jag till stora USA, klampar in på hotellrummet och det första man hör och ser är sig själv på tv. Det är lite speciellt och då fattade man att det var stort. Jag har fått höra det jättemånga gånger, just det här reffet. Blivit bjuden på middagar med anledningen av det där, det har varit en jättekul grej. Det kom som sagt spontant och det var så det kändes, vilken jäkla häst, vilken jäkla kusk, det lyste om ekipaget.
Vad har Mack Lobell betytt för dig?
– Karriären hade väl börjat då, vid den tidpunkten hade jag hållit på i sju år som referent på Solvalla, jag började med det 1981. Men det är en igenkänningsfaktor som jag, till viss del, har glädje av än i dag när jag åker över till USA. Det har till exempel gjort så att jag har fått referera på Meadowlands, Garden State och nu senast på The Red Mile för två-tre år sedan. Det ju kommer an från det här från början, det är något som har levt med sedan 1988.
Hur känner du över att hästen är död?
– Det är med visst vemod, men samtidigt har jag haft förmånen att varit med om stora ögonblick, personligen, med den här hästen. Även de gånger han inte vann. Jag såg honom i Elitloppet, såg Statue of Liberty Trot, jag såg när han förlorde VM-loppet som jättefavorit, det året som Kit Lobell vann loppet och inte minst March of Dimes, då Sugarcane Hanover till slut vann. Mack Lobell har en speciell plats i mitt hjärta.
– Han fick ett gott och rikt liv. Möjligheten att leva ett fantastiskt hästliv med avslutning på Menhammar (Ekerö). Han fick uppleva något som var värdigt en sådan kung han var. Det tycker jag är kul. Jag har ett genuint intresse för travsporten som sådan, och för min del tänker jag tillbaka på Mack Lobell med stor tacksamhet för vad han betytt för folk, inte bara för mig.
Se Mack Lobell vinna Elitloppet 1988 här – och hör det klassiska referatet av Bosse Rydgren [OBS: extern länk]