Takter gör comeback – efter ett halvår: ”Kul”

Stjärnan tillbaka - kör lopp i helgen: ”Ser fram emot det”

Erik Pettersson

En av Sveriges bästa- och mest framgångsrika kuskar, Johnny Takter, 60, har varit borta från travet i ett halvår på grund av psykisk ohälsa och bristande motivation.

På lördag gör han comeback på hemmabanan Jägersro när Malmö-banan arrangerar V75-tävlingar.

– Det ska bli kul, jag ser fram emot det, säger han till Trav365.

För ett år sedan släppte han bomben.

Kuskkarriären var över, finito - det blir inget mer.

En av Sveriges bästa- och mest framgångsrika kuskar Johnny Takter chockade en hel travvärld med beslutet. Som blev kortvarigt. I början av maj 2018 körde han, det som sades bli han sista lopp, men redan i slutet av samma månad gjorde han mini-comeback.

En tuff separation låg bakom det något drastiska beslutet och ett nytt liv väntade den då 59-årige Johnny.

– Jag är bränd, sa han då.

Tog storseger

Kuskandet trappades ner rejält därefter. Men trots det fick han chansen att köra finalen av Svenskt-Travkriterium åt Solvallaproffset Timo Nurmos.

Takter gick på feeling, körde ett perfekt lopp - och vann loppet med Inti Boko. Förstapriset: Fyra miljoner kronor.

– Jag hoppas det här kan ge Johnny lite energi, sa stortränare Nurmos.

Trakasserades på sms

Men i slutet av oktober, en månad efter storsegern i Kriteriet, strök sig Takter från tilltänkta starter på V75.

Anledningen: han la in sig själv på sjukhuset på grund av sin psykiska ohälsa.

– Just nu är det tufft, det är svart allting, sa han och berättade att han fått motta taskiga och elaka sms: 

”Låt mig slippa dom och förstå att psykisk ohälsa är ett helvete”, skrev han på Facebook då.

Sedan dess har det varit relativt tyst kring Takter under vintern. Till för några veckor sedan då han han för Trav365 berättade att han nu mår mycket bättre och att en comeback låg nära i tid.

”Varit jobbigt”

På lördag sker den. Comebacken. Efter knappt ett halvår borta från travbanorna.

– Det ska bli kul, det känns bra nu och jag ser fram emot det.

Hemmabanan Jägersro är det som kör V75-tävlingar och Takter smyger igång med att köra två hästar åt Bo Westergård.

– Kul att Bosse hörde av sig förra veckan.

Du kör ”bara” två hästar och ingen på V75?

– Det blir så, när man har varit borta länge. Jag tar aldrig något för givet och har aldrig gjort. Det brukar lösa sig. Men jag uppskattar alltid när jag får köra åt tränare som har lite hästar.

Hur har det här uppehållet varit för dig?

– Det har varit jobbigt. Men jag har haft fullt upp, med träning. Jag har lagt många mil i skogen. Både sprungit och gått. Hösten och vintern är tung och det blir tyngre för varje gång, men man är ju medveten om att den kommer. Det har gått ganska bra ändå. Jag har som sagt varit i skogen och vid havet. Jag blir en helt annan människa när jag kommer ner till havet, skogen kommer i andra hand. Det passar mig bra, som den enstöring jag är. 

Du tränar ensam?

– Jag har alltid gillat det. Jag har- och har alltid haft en bra grundfysik, nu känner jag mig i bra fysisk form.

Hur mår du psykiskt?

– Jag sticker inte under stol med att det är tungt med motivation, det finns inget i världen som kan styra det. Men jag försöker att göra det med bra fysik. Det är stressfaktorer att vara tillbaka, jag har väldigt högra krav på mig själv, det mår man inte bra av, att inte vara nöjd med sig själv, det går inte i längden, så man måste backa lite ibland också.

Hur har det varit ekonomiskt när du varit borta?

– Det är kännbart, självklart. Jag hade bra siffror i fjol, jag tror jag hade mitt bästa år någonsin. Jag är nöjd med siffrorna, men det andra ska vara med också…

”Väldigt lätt att bli ensam”

Följer du med i travet när du är borta från det?

– Väldigt sporadiskt, jag har koll på det jag vill ha koll på. Jag spelar de kort jag får på hand. Jag ser det här som ett pokerspel, med att köra travhästar.

Hur känner du för framtiden?

– Jag vill ju kunna livnära mig på det här, köra lite fina djur i framtiden. Det är de stora titlarna jag vill vinna, det finns absolut några jag vill vinna. Men jag kan aldrig lägga upp en plan så där, jag är den person jag är, ser det inte bra ut så sätter jag inte upp mig. Det är många som reser mycket, det kostar mycket också. Sporten ser lite annorlunda ut i dag, jämfört med fem år sedan. V75 är intressantast, absolut. Så Jägersro och V75.

Har du haft kontakt med några kollegor under uppehållet eller blir man snabbt bortglömd?

– Väldigt många har hört av sig. Och jag blir så jävla glad. Bara att någon hör av sig kan höja en människa väldigt mycket. Ingen nämnd, ingen glömd. Men jag är jävligt glad över det, det är väldigt lätt att bli ensam. Sporten är kul så, det ger så mycket tillbaka, djuren och människorna runtomkring. Men det är skönt att kliva ur den kostymen också, måste jag vara ärlig att säga, ha ha.