Nybrink: Superhjälte – som inte bryr sig...
Experten efter Propulsions nya tunga seger: ”Vem som ska toppa honom i Elitloppet är en gåta
Sällan eller aldrig har det gått mer åt helvete.
Om han åkt dit hade allt varit förlåtet.
Men Propulsion är en superhjälte som inte bryr sig.
Får han bara starta på samma långsida som de andra är det över. Vem som ska stoppa honom i Elitloppet är en gåta.
Jag försöker komma ihåg vinnare av Olympiatravet som fått uppleva något liknande. Men hur jag än letar i mina minnen går jag bet. Sån otur, en sån hemsk resa och ändå enkel vinst har vi inte sett, det är inte ens någon som är i närheten.
Det närmaste vi kommer superhjältestämpel var väl när Varenne tuggade ner General du Pommeau år 2000?
Det var något enormt över den sista kurvan men vi kan ändå inte påstå att han råkade ut för det som Propulsion gjorde i Olympiatravet 2019.
Värsta möjliga scenario
Visst, vi hade på känn att spår sju bakom bilen kunde innebära trafikproblem, att det var läget emot men att de skulle bli värsta möjliga scenario och ändå sluta så här – nej, den upplösningen stod i fantasiodds.
Vi tar det från början för att få en klar bild av hur det sket sig fullständigt, hur det ballade ur totalt men ändå fixade sig för världens just nu bästa häst.
Spåret var inget vidare. Det fattade alla. Att gå ut från ett läge långt ut på vingen med en häst vars enda lilla hål i rustningen är startsnabbheten är inget plus. Särskilt inte när man möter de bästa hästarna som just nu går att skaka fram, Readly Express undantagen.
Rent katastrofalt
Och det började uselt, rent av katastrofalt. Cyber Lane, en av de värsta konkurrenterna, kunde utan strid glida till ledningen redan in i den första kurvan. Samtidigt insåg Örjan Kihlström att han och Propulsion blivit hängande i tredjespår och gled ner som näst sista häst. Johan Untersteiner bakom Cyber Lane slängde en lång blick över axeln efter 350 meter och såg att den stora favoriten var ordentligt akterseglad.
Vi kunde nästan skymta ett leende på hans läppar, Untersteiner hade fått loppet precis dit han ville.
Nu var det noll chans att Propulsion skulle få en fin resa, nu väntade svett och grovjobb för världsstjärnan från Örsundsbro.
Kihlström reagerade sekundsnabbt. Han tog i högertömmen och attackerade. Över den första bortre långsidan kom Propulsion likt en missil i tredjespår. Vaket. Snart var han placerad utanpå ledaren. Snart skulle Johan Untersteiners flin vara utsmetat.
Trodde vi. Men då hade vi glömt Björn Goop som satt i andraspår utan rygg, snett bakom Cyber Lane. Goop, den elaka människan, hade inga planer på att ge Propulsion något gratis utan svarade attacken genom den andra kurvan.
Varför gjorde han så?
De flesta av oss blev nog ganska chockade.
Varför gjorde han så? Var inte Propulsion en bra rygg? Trodde han att Untersteiner skulle ge bort ledningen och ville inte bli brädad? Jag vet inte, det spelar ingen roll nu, ibland går det över styr och det är väl också lite av charmen och nerven med stora lopp, att kuskarna inte alltid gör de givna dragen. De körs först och tänker sen, typ.
Hur som helst, Örjan, som nu började fatta att det höll på att skita sig på riktigt, drog ner det norska huvudlaget 1 100 meter från mål, ungefär i samma läge landade han utanpå Cyber Lane.
Resten, det sista varvet, är Olympiatravshistoria. Inte många av oss krävde vinst nu. Jag led och tänkte att nu kanske det inte blir något Elitloppet 2019. Han tvingas gå i botten, får stryk, åker hem och visar sig aldrig på en travbana igen. Och allt är Björn Goops fel.
Men samtidigt, några sekunder senare, börjar Per Skoglund skrika bredvid mig i tv-studion. ”Ser du inte, alla är trötta utom Propulsion. Örjan sitter bara och åker!” Banne mig, karln har rätt, kan det gå ändå? Nej, men om han kämpar kan han kanske rädda ansiktet och bli tvåa. Någon smygkörd slår av honom och vi kallar honom den mest moraliska vinnaren någonsin i loppet.
Drog i nästa snöre
Dryga 300 meter från mål drar Kihlström i nästa snöre, rycktussarna trillar ur hästens öron och in på upploppet är allt som vanligt igen. Den hemska filmen vi nyss sett byts ut mot en häst som glatt viftar på svansen och spurtar förbi och ifrån till säker vinst.
Jag får säga som Daniel Redén direkt efter loppet. Det finns inga ord kvar. Han är så obeskrivligt bra att det räcker så. Ingen annan häst gör om det där, jag vägrar tro det. På den här höga nivån kan man inte drabbas av så här mycket elände och ändå vinna.
Men det är som om Propulsion frodas i mardrömssituationer. Som om det är extra tändvätska för honom. Så just nu får väl kretsen kring honom hoppas... att finalen av Elitloppet om en månad blir en urspårad tillställning?
Nej, jag vet inte. Men den dagen han har lite tur på vägen vågar man knappt tänka på.
Nu är i alla fall hästen exakt där han ska vara. Med det här loppet i kroppen (han tål det, jag lovar) kommer formen att vara grym på Solvalla. Redén funderar på om det blir någon mer start före Elitloppet. Han vill vänta några dar och se att allt är bra.
Hur trött han var efter loppet? 68 i puls i dopingstallet. Tydligen en rekordnotering – det också.
För han hade ju 20 minuter tidigare slagit världsrekord i otur i ett miljonlopp.
I alla fall om man räknar de som vann ändå.