Förre proffstränaren om tiden i fängelset: ”Tufft”
Travprofilen William Eriksson träder fram – efter långa bedrägeridomen: ”Har fått andra perspektiv på livet”
Publicerad 2023-02-07
Travprofilen, William Eriksson, dömdes till fängelse i ett år och sex månader för flera grova bedrägerier.
I höstas blev han villkorligt frigiven.
I en exklusiv intervju med Trav365 berättar den förre proffstränaren om brotten, skammen och tiden som frihetsberövad.
– Jag tappade kontrollen och blev nästan radiostyrd, säger 32-åringen.
Under våren 2021 polisanmäldes en svensk proffstränare för en mängd olika bedrägeribrott.
Från och med den 1 oktober samma år begärdes han häktad.
Travprofilen misstänktes då för att ha lurat både privatpersoner och företag på stora summor pengar.
I den stora förundersökningen står det bland annat att läsa att han försökte få ut flera lyxbilar från olika bilfirmor, bland annat en Ferrari i mångmiljonklassen – trots att han saknat befogenhet som firmatecknare.
– Han var otroligt manipulativ, berättade en av de hästägare som lurades att betala stora summor för hästköp.
”Det bästa som kunde hända mig”
I slutet av december 2021 dömdes travprofilen till 18 månaders fängelse för flera fall av bedrägerier, vissa av dem grova. Han dömdes ochså att betala ett skadestånd på 624 000 kronor.
Den dömde mannen är 32-årige William Eriksson som nu väljer att träda fram och berätta om de brott han begått.
– I efterhand var allt det här med domen och fängelset det bästa som kunde hända mig, säger han till Trav365.
”Många felaktiga beslut”
William Eriksson var i sina yngre år betraktad som ett stort framtidslöfte och förväntningarna minskade inte när han, som 29-åring, tog ut sin proffslicens.
Efter flera framgångar som både kusk och tränare, på bland annat V86 och V75, hände något under 2021.
– Det var många felaktiga beslut. Jag tappade kontrollen och blev nästan radiostyrd, kan inte beskriva det på något annat sätt. Tidigare hade jag fått in hästen Cargo Door som var jättebra, sedan tappade jag honom och flera andra hästar, det blev en hård smäll. Ekonomin fungerade inte och det enda jag tänkte på var att ordna pengar för att betala skulder, säger William Eriksson.
Hur tänkte du när du lurade andra människor och vad känner du i dag inför de brott du är dömd för?
– Jag fasar verkligen för vad jag gjort och ångrar mig. Jag vill och hoppas jag kommer få chansen att prata med de jag skadade, om de vill. Även min familj har lidit stort över det jag gjort och det är jag otroligt ledsen för. De har fått höra alla kommentarer och tagit hästägarbiten. Jag vet att jag gjort fel.
Licensen: ”Inte stängt några dörrar”
När William talar om sin familj syftar han främst på sin far, travtränaren Hans G Eriksson, som är hemmahörande på Rommetravet i Dalarna.
Den 25 september i fjol hade 32-åringen avtjänat sitt straff och finns sedan dess som en kugge i pappas stall, som hästskötare.
– Jag jobbar heltid och längtar verkligen tillbaka. Mitt liv är hästar, det går inte att komma i från. Det finns en liten dialog med förbundet (ST) om licensen. Men först måste min villkorliga frigivning den 28 mars i år gå ut. De har inte stängt några dörrar och jag måste ha en tro att det någon dag ska kunna bli bra, förklarar William och återvänder till att berätta om sin kriminella period:
– Jag vill inte skylla i från mig något, jag har tagit mitt straff och allt. Men i efterhand önskar jag att ST skulle ha ringt mig tidigare och pratat med mig. Att de hade lagt korten på bordet och bromsat det innan det fullständigt spårade ur. Men jag försökte släcka bränder med pengar som jag inte ägde, till sist gick det inte längre.
Hur mår du i dag och kan du berätta om hur du påverkades av att sitta i fängelse?
– Det går lite i vågor, men jag mår verkligen mycket bättre nu. Jag fick komma i från allt och börja om från ”scratch”, det behövde jag. Det blev en väckarklocka. Men det har också varit väldigt tufft att vara inlåst 23 timmar om dygnet på sex kvadratmeter. Jag har fått tillbaka glöden och känner nu återigen hopp om framtiden.
– Men jag har bearbetat mig själv. Jobbigast var tiden i häkte utan någon kontakt med omvärlden. Ingen telefon eller tv, så jag började skriva dagbok. Jag fick besök av familjen en gång men jag klarade inte av det fler gånger, inte riktigt där man vill visa upp sig för sin familj. Under den tiden ville jag bara ge upp.
Papparollen: ”Försöka få tillbaka bandet”
William Eriksson lever i dag med en ny sambo och har återetablerat kontakten med sin snart åttaårige son.
– Jag har ägnat mer tid åt honom nu men det var väldigt jobbigt i fängelset. Han var inte i den åldern då man sitter i telefon. Kan bara konstatera att jag tappat 1,5 år med honom och nu gäller det att försöka få tillbaka bandet.
Har någon av dina gamla kollegor hört av sig till dig efter att du blev frisläppt?
– Jag har inte hört något från någon i princip. Ingen har kommit fram till mig. I fängelset skrev några aktiva till mig men inget sedan dess. Det hade varit skönt om någon hälsade men samtidigt förstår jag att det är svårt för alla. Jag vet att alla har sin åsikt, men jag har avtjänat mitt straff och ska göra det jag kan för att gå vidare. Jag är inte farlig på något sätt.
2015 bröt du nacken och var nära att dö i en trafikolycka. Hur har det förändrat ditt liv?
– Det har påverkat mig otroligt mycket. Jag har inte nått den nivån jag var på sedan dess, innan olyckan. Med tanke på att pappa lyckats bra i travet har jag också känt en viss press. Kanske kan jag aldrig leva upp till innan olyckshändelsen. Det finns en prestation tillbaka i tiden, men samtidigt har jag fått andra perspektiv nu.