”Fått omvärdera livet på sjukhuset – vill inte dö”
Proffstränaren Jan Hellstedt fortsatt förlamad • Tredje veckan på sjukhus efter ovanliga sjukdomen • Framstegen
Publicerad 2023-02-06
Travtränaren Jan Hellstedt kämpar sedan tre veckor med en allvarlig autoimmun inflammationssjukdom.
Han är fortsatt förlamad och inlagd på sjukhus.
När chocken sakta lagt sig ser nu 58-åringen livet ur ett annat perspektiv.
– Jag värderar allt annorlunda. Det är som att återuppleva födseln på nytt, säger Hellstedt till Trav365.
För lite drygt tre veckor slog sjukdomen till med full kraft.
58-årige Vaggerydtränaren, Jan Hellstedt, kände sig yr, tappade synen, kunde inte kissa och fick en kraftig värk i ryggen.
Symptomen förvärrades och när han vaknade en morgon var han förlamad upp till bröstkorgen.
– Chockartat. Det är som ett inbördeskrig i min kropp, berättade Hellstedt för Trav365 i slutet av förra månaden.
”Vaken 22 timmar per dygn”
Efter nära tre veckor på sjukhus är läget fortsatt mycket allvarligt för Jan Hellstedt.
Han tillbringar fortsatt sina dagar i sjukhussängen.
– Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit sjuk. För min del är det ovissheten och bristen på sömn som varit värst. Normalt sett är en person vaken runt 12 timmar per dygn. För min del har jag varit vaken 22 timmar per dygn i flera veckor. Läkarna har helt enkelt inte lyckats få mig att sova, främst på grund av den stora mängd kortison jag fått, berättar proffstränaren för Trav365.
Hur ser det ut i dag? Har du fått någon hjälp med sömnen?
– Till sist blev jag förbannad och bad om ett stormöte med läkarna. Jag sa ”ni måste hitta på något.” Efter flera för svaga och felaktiga mediciner och doser lyssnade läkarna på mig och jag kunde till sist få sova sju timmar i sträck. Jag försöker hålla uppe humöret men sömnproblemen är fruktansvärda.
– Jag har gått Kustjägarskolan där de gör allt för att knäcka dig. De knäcker de flesta där, men folk är hårda i huvudet. Det som till sist blir för jobbigt är bristen på sömn. De bara gråter som barn, det är fruktansvärt. När jag till sist kunde sova var det underbart, kändes som jag skulle köpa en lott.
Enorma stödet: ”Kom några tårar”
Jan Hellstedt känner av en enorm stöttning från familj, vänner, bekanta och kollegor.
Trots att han egentligen inte vill utmåla sig som ett offer, eller att hans ”nya” liv ska bli en snyfthistoria, känner han ett ansvar att berätta om sitt tillstånd.
– Det är jätteviktigt att inte ligga här och tycka synd om mig själv. Jag visste faktiskt inte att jag var så omtyckt då jag fått otroligt mycket kärlek från så många. Vissa personer har hört av sig som man inte pratat med på 20 år. Allt är så genuint och när kollegor som Ulf Ohlsson och Thomas Uhrberg hörde av sig, då kom det några tårar, berättar ”Janne” vidare.
Vad säger läkarna och finns det redan nu en prognos för din sjukdomsbild?
– De har filtrerat ut antikropparna, även de goda vilket gör att jag är känslig för infektioner. Man förstår inte varför antikropparna är aggressiva, de angriper även nerverna. Men det som är positivt är att det börjar komma lite rörelser, jag kan gå ur sängen men är fortfarande förlamad. Det blir lite, lite bättre för varje dag, berättar proffstränaren och fortsätter:
– Jag är glad att bara få leva, jag har inte fått några dödsbesked av läkarna. För vissa som drabbas av det här, då anfaller det njurarna, men för mig har det anfallit ryggraden. Det som är tråkigt är att jag fått veta att för många som är yngre har gått och blivit bra, men jag som är äldre, då är det mer vanskligt. Men jag har fått testa en ny grej, att få antikroppar från andra människor.
”Vet inte hur framtiden blir”
Trots ovissheten och alla de problem som uppstått i samband med sjukdomen vill Hellstedt fokusera på de framsteg som gjorts.
– Efter 20 dagar på sjukhus börjar hjärnan såklart fundera. Vad innebär detta för mig? Hur kommer mitt liv att se ut? Jag värderar allt annorlunda. Det är som att återuppleva födseln på nytt. Fått omvärdera livet på sjukhuset, jag vill inte dö. Jag tänker mycket på mina barn och barnbarn, oavsett hur mitt liv blir i framtiden, att jag vill spendera mer tid med dem, förklarar travtränaren och berättar vidare:
– Jag vet inte hur framtiden blir, om jag hoppar eller rullar fram, men bara att kunna få åka med min grabb i bilen eller att kunna åka och ut och fiska, det är något jag längtar efter.
Har du kunnat ta emot besök på sjukhuset?
– I början var det främst kontroller, tester och mycket mediciner. Det är först på slutet som en del vänner kommit för att hälsa på. Familjen har varit här och det känns jättebra.
”Kanske borde ha stängt igen butiken”
För tillfället har Jan Hellstedt kvar 12 hästar på sin träningslista.
Genom stallpersonal och sin sambo Jenny Brunzell har verksamheten fortsatt, även om den på många sätter blöder ekonomiskt.
– Jag älskar hästarna men kanske i framtiden att jag kommer hålla på med allt på ett annat sätt, som uppfödare eller med färre hästar. Det hade sedan tidigare gått halvdåligt med resultaten och nu bestämde jag mig för att göra mig av med några, för att få bort kostnaden. Jag har bara en personal som sköter markservicen och vi är nere på nio körhästar. Min sambo Jenny håller igång tre, säger 58-åringen och avslutar:
– De senaste åren har jag gått på flera smällar. Flera nära vänner gick bort och för 1,5 år sedan fick jag problem med hjärtat, kanske borde jag ha stängt igen butiken då. Nu var det dags igen. Kanske blir allt det som händer nu en chans för mig att upptäcka andra roliga saker. Men hur allt blir, det vet jag inte för tillfälelt, det får ta den tid det tar.