”I min värld har jag bästa hästen i fältet”

Adrian Kolgjini i stor intervju inför Paralympiatravet • Drömmen om Elitloppet

Michael Carlsson

En ren Kolgjini-produkt som på kort tid slog igenom på allvar i fjol.

Efter att ha vunnit en final i bronsdivisionen under Elitloppshelgen tog Upstate Face snabbt klivet in i eliten via flera imponerande segrar.

Nu är han en av Paralympiatravets hetaste finalister – och den körande tränaren Adrian Kolgjini är nöjd med utgångsläget.

– I min värld har jag bästa hästen i fältet. Upstate Face är hästen att slå, säger Adrian till Sportbladet.

Adrian Kolgjini, 29, har haft en stark start på det nya året och stallets hästar kan skryta med finfina 23 i segerprocent.

På lördag väntar en ny spännande tävlingsdag för Jägersrotränaren. Adrian är i hetluften i såväl Paralympiatravet, som i Kungapokalen och i Drottning Silvias Pokal.

– Det är få förunnat att ha tre så fina hästar i grupp 1-lopp. Jag tycker ändå att vi har jobbat länge och långsiktigt för att nå där vi är för dagen. Jag är stolt över det vi har åstadkommit än så länge, men inte nöjd, säger Adrian Kolgjini.

Sportbladet når honom på telefon måndag eftermiddag när han är på väg hem i bilen från Halmstads lunchtrav. Adrian har precis vunnit med stallets nya superlöfte Barack Face. En treåring som lekte sig till sin andra raka seger på tiden 1.13,8 över 2 140 meter voltstart. 

– Det är sådan klass i den här hästen. Förmodligen är det den värsta häst jag har kört. Och då räknar jag in alla de bästa jag har haft, säger han.

– Han var inte trött i mål. Närmast siktar vi på Breeders Course på Åby 18 maj om allt är bra. Sedan har vi faktiskt planer på att starta honom i Hambletonian i sommar.

Pappa fick rätt

Vi lär få anledning att återkomma till Barack Face, men den här artikeln ska främst handla om Upstate Face.

En stjärna som etablerade sig snabbt i eliten förra året och på bara några månader tog klivet in bland de bästa. Genombrottet kom när skorna rycktes på samtliga hovar och barfota runt om blev en rejäl effekt på hästen.

– Han var tidig som tvååring och vi kände direkt att det här är en jäkligt bra häst. Då fick vi också med oss stall Silvio som blev delägare efter att vi rekommenderat hästen starkt. Vi tyckte redan då att det här är en blivande topphäst, säger Kolgjini och fortsätter:

– Det gick inte dåligt i början men heller inte som på räls. Man kan spola fram till bronsfinalen på Solvalla i mars. Pappa (Lutfi) körde honom då och jag körde en annan häst i loppet. Efter mål frågade jag ”hur fan kan du bara ha varit femma”. Men då sa pappa att ”lugn bara, nu är det dags att rycka skorna. Då kommer det att hända grejer.”

Tränarlegendaren Lutfi Kolgjini fick förstås rätt.

– Och det gjorde det också. När ”Rally-Calle” (Carl Johan Jepson) satt upp bakom honom i Halmstad blev det seger direkt på 1.11,2 med första barfota runt om. Sedan har det gått spikrakt uppåt, säger Adrian Kolgjini.

”Nästan obehagligt bra”

Upstate Face tog fyra raka segrar i V75 och svarade för flera bländande uppvisningar. Först spurtade han hem finalen i bronsdivisionen från spår tolv under Elitloppshelgen. Sedan tog han två raka segrar i silverdivisionen, först i Östersund på tiden 1.09,5 över kort distans, och sedan i Boden över lång distans.

– Loppet han gjorde i Östersund var nästan obehagligt så bra han var. Han
fullständigt åkte runt på 1.09,5 och det kändes som att han hade kunnat springa under 1.09 utan problem.

– Det har alltid varit en väldigt stor häst och det har inte flutit helt hundra med travet. Han är 169, 170 centimeter hög över manken och det tog tid för honom att bli stark nog. Men när vi kunde rycka skorna fick han den där riktiga utväxlingen i steget, menar Adrian.

Fick chansen i Hugo Åbergs

Bara två månader efter att Upstate Face slagit igenom och vunnit finalen i bronsdivisionen, fick han en inbjudan till Hugo Åbergs Memorial. Ett första nappatag med den etablerade eliten. Upstate Face visade med besked att han tillhör högsta klassen, genom att spurta in till en hedrande tredjeplats.

– Åbergs blev ett riktigt skitlopp för vår del. Jag var i ett låst läge i princip hela loppet och kunde inte göra något åt min situation där vi satt. Who’s Who fick
bestämma i ledningen och han hade kanske blivit svår att slå ändå under alla omständigheter, men det hade blivit ett annat lopp om jag bara hade kunnat skicka på min häst.

– Trots det gick han fantastiskt bra och blev trea, men egentligen var det inte det jag åkte ut till loppet för att uppnå. Jag visste att jag hade en häst som var bra nog att vinna loppet.

”Har tagit ett steg till”

Upstate Face fortsatte sedan att tävla i storloppen och var tvåa i Svenskt Mästerskap och trea i Müllers Memorial. Men efter den starten blev det vintervila och uppträning inför årets säsong. Fyra och en halv månad senare var det dags för årsdebut och Upset Face blev trea i gulddivisionen på Jägersro. Han kördes därefter snällt i guldfinalen på Solvalla innan han vann en deltävling till Paralympia-travet hemma på Jägersro.

– Det känns som att hästen har tagit ett steg till efter vinterträningen. Han har
blivit kaxigare och vet nu även själv om att han är en diva, även om han har varit det i hela sitt liv. Fast han är valack så är han mer åt det diviga hållet nu. I fjol kunde han vara störig i loppen ibland och få för sig att inte ta i, men nu är han nästan lite latare i loppen.

– Säsongen så här långt har varit klockren för min del. Årsdebuten var fantastiskt bra och loppet på Solvalla är bara att glömma. Hästen kom i mål med krafter kvar och senast när det väl var dags så var han där. Det var en imponerande insats måste jag säga. Nu mötte han inte de tuffa hästar som kommer i finalen, men jag vet vad jag har att åka med och tycker att han är hästen att slå i loppet.

Träningen har flutit på precis som Adrian önskat och han skyndar långsamt med hästen.

– Han känns ruskigt bra i träningen och jag kommer att låta loppen flytta fram honom. Paralympiatravet är det första storloppet för säsongen och många kuskar har en tendens att vara lite övertända. Sedan rullar storloppen på efteråt och jag vill inte ha honom absolut, absolut fulltränad redan nu. Jag vill att det här loppet ska flytta fram honom ytterligare till Elitloppet och sedan är det Åbergs
i sommar.

Så du är en het aspirant på en plats i Elitloppet alltså?

– Ja, om jag har en häst som gör en bra prestation på lördag tror jag inte att de kan hitta 16 andra hästar som är bättre. Inte ens om de letar på månen, säger Adrian med ett skratt.

Och tillägger snabbt.

– Det enda jag fokuserar på nu är att jag ska ha min häst i bästa skick och har jag det, så vet jag att han kommer att vara med när det är dags.

En ren Kolgjini-produkt

Upstate Face är en Kolgjini-produkt efter Joke Face som familjen har fött upp själv och tagit hela vägen, från fölunge och tränat fram honom till den yppersta eliten.

– Det är ett riktigt hemmabygge rakt igenom. Han är en urtyp av en Joke Face-häst som kanske inte har den bästa tre-åringssäsongen och heller inte fyra-åringssäsongen. Men de utvecklas långt och länge. De är inte tidiga i varken
psyket eller kunskapsmässigt men de har en jäkla styrka.

Hur vill du beskriva Upstate Face som individ – vilka är hans främsta egenskaper?

– Han är otroligt arrogant. Han är stenhård och vill aldrig visa någon mjuk punkt. Även fast det smakar blod ibland tuffar han bara på. Det är det som har
utvecklat honom till en topphäst. Han har aldrig missat ett träningspass. Sedan har han egenskaper som en väldigt fin gång, och hjärta och lungor som räcker till och blir över för att vara en topphäst.

”Kommer vinna storlopp i år”

Upstate Face lottades till spår två i finalen av Paralympiatravet.

Hur är din syn på loppet så här några dagar innan det ska avgöras?

– Spåret är inget att gnälla på och vi har det i våra egna händer så här långt. Jag tycker som sagt att jag har bästa hästen i fältet. Nu snackar jag inte ur spel-
perspektiv, utan jag utgår själv från att jag har bästa hästen och måste tro på det när jag åker ut i loppet. I min värld är han hästen att slå för de andra, säger Adrian Kolgjini.

– Jag är rätt övertygad om att han kommer att vinna något storlopp i år, och jag åker ut med en skön känsla på lördag.