EJ PUBBLA – TILL EPA DUNK KNÄCK (HEADER) Tjej på klubb

Så tog epadunken över landet: ”En pk-revolt”

Men nu ökar kritiken mot sexismen, Stockholmsfixeringen och lyx-traktorerna:
”Har sett epor som kostar en miljon”

Uppdaterad 2023-02-27 | Publicerad 2023-02-25

”Rid mig som en dalahäst” har spelats 29 miljoner gånger på Spotify och gjort Fröken Snusk till epadunkens frontfigur.

Men bakom masken finns en vanlig tjej från Stockholms­trakten.

Hon har bestämt att rånarluvan ska vara rosa. I övrigt är det manliga musik­producenters fantasier om kvinnor och sex som hon lever ut på scenen.

Följ med på en åktur genom epadunk-land, där vi hittar självaste Eddie Meduzas son, ”svenne­beefarna” och ilska mot att raggar­kulturen utnyttjas när pengarna får styra.

– Jag skulle hellre kasta mig utför ett stup än lyssna på ”Dalahäst”, säger Hilda, 15, epa-ungdom från Värmland.

Hittills har ingen vetat vem hon är egentligen – men Aftonbladet lyckades spåra den riktiga Fröken Snusk. Kring hennes identitet finns ett stort säkerhetsarrangemang. ”Jag lever mer i masken än utan nu”, säger hon.

Louis Vuitton-rånarluvan börjar bli sliten. Nopprig, med hål på sina ställen och lite smutsig runt munnen.

Fröken Snusk rättar ideligen till den med sina rosa­glittriga lös­naglar. Numera lever hon mer i masken, än utan.

Går hon nånstans med den på måste hon ha vakter eller någon ur teamet vid sin sida. Det händer att människor försöker slita av den. Eller utger sig för att vara hon, maskerade i luvor.

Men just den här skära varianten finns bara i ett exemplar.

– Jag får bilder från fans som skriver ”vad kul att det var att träffa dig i Sälen”. Men det är ju inte alls jag på bilderna, säger Fröken Snusk.

Vi har på olika sätt försökt verifiera vem hon är egentligen. Och till slut lyckas vi.

Passande nog är det en bil som leder oss rätt.

Men ett tag letar vi efter en häst. Inte den kurbits­målade från Mora, utan en brun ridhäst som Fröken Snusk poserat med på Instagram.

Hennes manager berättar att de med­vetet spridit ut villospår för att förvirra på sociala medier, till exempel med hjälp av Paradise Hotel-deltagare.

Många fans vill behålla mystiken. ”Låt Fröken vara!”, skriver de ridderligt i kommentars­fälten.

Hon säger sig älska snusk även i verkligheten.

Jag kan inte prata om min lön, men jag kan inte säga att det är orättvist
Fröken Snusk

Men hur frisinnad kvinnan bakom masken än säger sig vara anklagas den senaste låten ”Homofil” för att ned­värdera homo­sexuella. Fröken Snusk medger själv att gränsen för vad hon känner att det är okej att sjunga om har förskjutits, mot mer vågade texter.

Samtliga upphovspersoner bakom hennes amatörporr-hits är män.

”Strypsex i mitt garage”, ”Våt i trosan” och ”Rid mig som en dalahäst” toppar streaming­listorna men av STIM-intäkterna får Fröken inte en krona.

– Jag kan inte prata om min lön, men jag kan inte säga att det är orättvist, säger hon själv.

Hon får månadslön för heltidsarbetet med gigs, Tiktok-videos, YouTube-kanalen och alla intervjuer.

”Fröken” är inte bara en artist. Det är ett helt varumärke.

I det ingår numera även ett special­designat nikotin­fritt snus med energi­drycks­smak, prillorna påstås vara ”Born in Dalarna”.

I själva verket leder oss spåren kring Fröken Snusk till ett ganska oglamouröst radhus­område utanför Stockholm. Hon är några år äldre än de 18 hon påstår sig vara. Någon inkomst har hon knappt haft förut.

Men för två år sedan förändrades allt.

– Jag fick höra i början att jag skulle se det här som en rolig grej på sidan av. Sen bara exploderade det. Nu är det här hela mitt liv.

Det är strax före midnatt och brickor med Absolut och groggvirke skickas ut på löpande band till VIP-borden på Villa Strömpis i Örebro. Uppemot 6 000–7 000 kronor kan det kosta att sitta en kväll i de halvmåne­formade skinn­sofforna med utsikt över dansgolvet.

Vid kravallstaketet nedanför scenen står tjejer med Tiktok-apparna i högsta hugg och väntar tålmodig på att Fröken Snusk och Rasmus Gozzi ska dyka upp.

– Jag har hittat alla de här banden hela tiden. Jag har nåt jävla öra för sån här dålig musik, säger Christopher ”Gotte” Gothnier, nöjes­ansvarig på Strömpis och kvällens dj.

Örebroklubben Strömpis har blivit något av ett centrum för den här musiken, ett epa­dunkens Motown. Tack vare Gottes unika finger­topps­känsla för simpa beats har många av de populära epa­dunk­banden en gång haft sina allra första spelningar just här.

En sökning i mediearkivet visar att begreppet ”epadunk” inte existerade innan sommaren 2022.

Men ”dunk” är egentligen inget nytt. Redan runt 2010 började Gotte boka in band i genren, som Kobojsarna och russe­artisterna Kuselofte, Broiler och Tix.

Russ, den norska traditionen då gymnasie­studenter festar i pimpade bussar, ses av många som epa­dunkens ursprung. Fast till skillnad från rika, knarkande Oslo-ungdomar rullar svenska epa-kids i 30 mellan Grums och Kil istället.

Oh gutta går all inn
Oh shit mer ritalin

18-åringarna på Strömpis vrålar med i en typisk russelåt med explicita rader om sex och droger.

Christopher ”Gotte” Gothnier kallar genren kort och gott för ”partymusik” vars enda kvalitet är igen­kännings­faktorn.

– Texterna kan handla om att man blir sviken på en fest. Det är inte som hiphop som gått från att ha ett budskap till att nu bara handla om knark och horor. Här har det aldrig funnits nåt budskap över­huvudtaget.

Musik för bekymmers­lösa småstads­bor, ”en befriande pk-revolt” enligt Elov & Beny, Örebros egen epadunk-stolthet, som huserar i sin studio ett stenkast från neonljuset på Strömpis.

– Epadunk är en frispråkig motvikt mot pk-hets och cancelkultur. Stockholms­artister skulle nog aldrig vara så grafiska, säger Oscar ”Beny” Kilenius.

”Det kan vara lätt att tänka i studion: Åh nej vad ska min mamma tänka om det här. Men man ska gå på sin känsla och sen får man ta ställning till om det här är grovt övertramp eller kan jag stå för det”, säger Oskar Kilenius, ena halvan av duon Elov & Beny.

Såväl politiker som svenska artister och kändisar har blivit alldeles för noga med att vakta tungan, menar han.

– Det har varit ett så kallt, skitnödigt klimat där ingen vågar uttrycka sig.

När duon skulle skicka in sitt Mello-bidrag ”Raggen går” fick de rådet från skivbolagsfolk att göra låten mer barnvänlig. Elov & Beny vägrade.

Även om rader som ”Vi blir till ett i din Amazon” inte direkt kvalar in som porrchock. Men ändå.

I Mello-showen uppträdde de med jeansväst och raggarbil, fast de egentligen inte har rötter i motor­kulturen från början. Som lite snyggare Ronny & Ragge.

Elov & Beny sjunger ofta om klyftan mellan storstad och landsbygd:

Ute på landet är man inte så pryd
Inne i stan där måste man vara dryg

Samtidigt har epadunken på sistone blivit hajpad just i stor­städerna, där den också har flest lyssnare. Inte minst bland hippa podd­stjärnor och dem som Elov & Beny beskriver som ”Stockholms-festeliten”.

– Om Stockholm börjar mjölka epa­dunken för mycket tror jag absolut att det kan bli så att man inte pallar med den mer, säger Mattias ”Elov” Elovsson

De har själva sett ”lyx-traktorer” när de är ute och spelar – epor värda uppemot en miljon. Knappast nåt för bönder.

Numera pumpas det ut mängder nya epadunk-låtar varje vecka, ibland utan känsla eller någon riktig story, menar Mattias.

– Folk slänger in ordet epa, lite olika spritsorter, och så kör de bara för att haka på trenden. Man måste tänka steget längre om man vill bli långvarig, annars kommer folk se igenom det.

Senast Ramsus Gozzi och Fröken Snusk uppträdde på Strömpis fick den som visade upp en Volvo-bilnyckel komma in gratis i dörren.

Men i kväll ser vi varken några epor eller raggare i Örebro.

Stortorget där bilarna ”strögar”, alltså cirkulerar runt fontänen på helgerna, är öde. Likaså Ikea-parkeringen där motor­burna ungdomar brukar hänga. En ensam epa-triangel varvar rondellen och försvinner i mörkret.

Publiken på Strömpis, som nu börjar bli packad, består mest av gymnasie­studenter. Tonårstjejerna huttrar med bara axlar i den väl tilltagna rökrutan utanför.

Epadunk-stjärnorna drar numera större publik än ”riktiga” artister, enligt bokaren ”Gotte” Gothnier. Han skulle aldrig ställa till exempel den allvarlige rapparen Petter på scenen.

Det är nästan bara kvinnliga fans längst fram när Fröken Snusk  går upp på scenen. ”Innan så har det varit folk som åker raggarbilar som lyssnar på sånt här, men nu har det blivit väldigt blandat” säger epadunk-stjärnan.

Senaste halvåret har Gozzi & c:o tre­dubblat sitt gage, och kan numera ta 80 000 kronor för ett gig. Bara i januari bokade Fröken Snusk och Rasmus Gozzi in över 100 spelningar under våren, det blir minst två–tre i veckan.

Anrika landorts­klubbar som Kullaberg har redan bokat in dem hela två gånger på samma säsong, något som aldrig hänt förut.

Bland fansen finns unga, gamla. Småungar. Män kring 55. 15-åringar.

– Först kommer barnen fram, sen kommer föräldrarna också fram och vill ta bild med mig, säger Fröken Snusk.

Ikväll blir det dock inga selfies.

När vi försöker ta bilder vid sidan av scenen kommer flera vakter i hörsnäckor stövlande.

”Det är mer tabubelagt att tjejer sjunger om sex, men när vi gör det blir det jäkligt bra”, säger Fröken Snusk. Att kvinnor som hon själv dök upp i epadunken är en förklaring till att musiken slog igenom stort förra året, tror hon.

Klubbarna har noggranna förhållnings­regler. Bara utvalda personer får komma in backstage eller i logen, och man måste knacka innan så Fröken Snusk hinner sätta på sig rånarluvan.

– Det är dessvärre inte möjligt att få någon intervju innan eller efter showen, meddelar managern.

Ett säkerhetsarrangemang värdigt Beyoncé.

– Hur mår mina snuskisar i dag?! ropar Fröken Snusk till slut från scenen efter tolvslaget, där hon iklädd glittrig topp och luva glatt gnuggar rumpan mot Rasmus Gozzis skrev. Ytterligare en kille studsar lystet runt henne på scenen, även han maskerad.

”Rid mig som en dalahäst” spelas minst två gånger på drygt 30 minuter.

Publiken på Strömpis böljar fram och tillbaka och vrålar med:

Säg mig luder, vem är det som dricker mest?
Jag kan se att du vill ha mig

Sedan 10 år anordnas populära epaträffar i Värmland. Många här tycker att det finns fördomar om epa-ungdomar. ”Bilden är väl att det är massa supning, att man spelar musik högt på natten och beter sig illa. Klart det kommer nånstans ifrån, men man kan inte dra alla över en kam”, säger Simon.

En efter en rullar eporna in på blank­slitna sommar­däck. Flera har kört långt hit till parkeringen i Forshaga från småorter runt om i Värmland, som Deje och Molkom, trots att vägarna är hala efter nattens snöfall.

– Det tar väl en stund. Om man kör lagligt, säger Tim, 16, från Väse, som har en maffig ljud­anläggning i bagaget på sin ombyggda Mercedes.

Hans farfars gamla bil stod länge i en lada. För Tim är den nu oersättlig, dels för att modellen är så unik i epavärlden.

Sen är den också en livlina.

– Jag bor inte på vägen från nån annan så det är ingen som plockar upp mig. Är bilen trasig så blir jag kvar hemma.

”Jag lyssnar på allt med bra bas och texter”, säger Tim till vänster. I Forshaga­trakten åker de flesta ungdomar epa eller moppe. Annars blir man fast hemma, eftersom bussarna slutar gå innan midnatt.

Vi har kommit hit för att få höra hur epa-ägarna själva ser på att den trendiga dunk­musiken kidnappat deras hobby.

Några av Sveriges mest omsusade artister tjänar i dag stora pengar på att påstå sig vara lands­ortens och A-traktorernas främsta uttolkare.

Men det visar sig att många i Forshaga snarare lyssnar på ungefär samma musik som sina jämnåriga på Södermalm. Svensk hiphop, till exempel.

Fyra tjejer som på nåt outgrundligt vis rymts i ett epa-framsäte himlar med ögonen när vi frågar om de gillar Fröken Snusk.

”Det är väl ingen som säger att epadunk är min smak”, säger några tonåringar som klämt ihop sig i framsätet. De lyssnar gärna på svensk hiphop, som rapparen Adel.

– Jag hatar det. Jag hoppar hellre ut för ett stup än lyssnar på ”Dalahäst”, säger Hilda, 15.

Kompisen Anna fyller i.

– Det är ju mycket om kvinno­kroppen, att kvinnan blir ett objekt.

I värmländska Forshaga anordnas sedan drygt ett decennium populära epaträffar bakom ishallen, där man tävlar i klasser som ”Bästa lack” och ”Risigast epa” och kör kortege genom det gamla bruks­samhället. I den här trakten åker alla i A-traktorer, raggarbil eller moppe.

– Har du ingen epa blir du udda, säger Simon, tonåring från Deje.

Mekandet lärs ut genom generationerna och på Volvo-forumen. Även musiksmaken går i arv. Än funkar Eddie Meduza, men visst hörs också modern epadunk på vägarna.

Cassandra, Isadora, Lilly och Natalie går i högstadiet. ”Jag har stått bredvid och kollat på när pappa mekat. Så nu ser jag vad som är fel om bilen är trasig alla fall” säger Lilly, själv ägare till en Amazon.

– Alla lyssnar på Fröken Snusk, föräldrar också. Det ska ju vara grovt, det är en del av charmen. Man kan ju inte lyssna på Justin Bieber, säger Simon.

Forshaga har till och med en egen epadunks-succé, Mr P, vars musik ska ha blivit bannlyst av föräldrarna till ett lokalt ungdoms­hockeylag. Front­figuren är fabriksarbetare på Stora Enso.

En av epa-traktorerna som rullat hit i dag har en nidbild av språkröret Per Bolund på tanklocket. Epadunken är sällan uttalat politisk, även om Rasmus Gozzi gjort låtar med kängor till såväl Greta Thun­bergs klimat­vurm som ”sosselandet”.

Miljöpartiet röstar man inte på här, konstaterar tjejgänget i bilen.

”När folk säger raggarkultur i dag – det är ingen raggarkultur när man sitter i en bil värd 200 000. Varför ska du ha en sån dyr bil? Skiter dina föräldrar i pengar eller?”, säger Hanna, som anordnar epaträffarna i Forshaga.

Cassandra, som går i högstadiet, tar en klunk av energi­drycken.

– Jag har bränt 4 000 kronor på diesel på en vecka, säger hon.

Till och med kompisarna spärrar upp ögonen.

– Va, var har du åkt då? undrar kompisen Lilly.

– Jag vet inte. Kört runt, runt i Molkom.

Fördomar om att epa-ungdomar stör och är i vägen för sin omgivning, var en av anledningarna till att Hanna Karlsson, 28, började engagera sig i epaträffarna i Forshaga för över tio år sedan.

Nu är hon lite av epakidsens storasyrra. Upp­vuxen med både brorsans epor och pappans vintage-moppar, i dag själv ägare till en mid­natts­blå Imperial från 64.

Men något har förändrats i bilkulturen på sistone.

– Jag tycker det var roligare förr. När man inte fick manipulera vilka bilar som helst, säger Hanna Karlsson.

”Jag skjutsade en kille här om dagen, ’sätt på Fröken Snusk’ sa han”, berättar Simon, här med kompisarna Leo, William och Timmy. De tycker att det är en del av charmen när en del texter går lite över gränsen.

I dag finns folk som i stort sett köper sig färdiga ”utställnings-epor” utan att ha mekat eller pimpat dem själva över­huvud­taget, berättar hon.

Välbärgade Karlstadsföräldrar som låter sina ungar bygga om porschar till A-traktorer.

Soundtracket – epdunken – har också tappat kontakten med riktig raggar­kultur, menar pojkvännen Rasmus. Nu handlar det enbart om knark, supa och sex.

– Nu är det så explicit, gå ner på knä, det ska rinna, det ska knarkas bak i en cheva. Nedvärdering av det kvinnliga överlag. Sen är det ungdomar som hänger på, de vet nog inte vad de håller på med riktigt. Alla vet ju hur det är att vara 15 och känna grupptryck, säger han.

Hanna med pojkvännen Rasmus och hunden Vinge. Sedan 2012 har Hanna anordnat epaträffar för ungdomar i Värmland. Hon driver även instagramkontot Epaträffen Forshaga. ”Jag vill sprida en annan bild av epakulturen”, säger hon.

Rasmus är själv från Arvika – eller ”knarkvika” som man säger här – och vet hur det utbredda missbruket leder till tragedier i bygden. Tramadol eller ectasy är ofta bara är ett samtal bort. Lättare att få tag på än sprit.

På epaträffarna i Forshaga är det noll­tolerans mot droger.

Fröken Snusk försvarar musiken med att låtarna faktiskt har 18-årsgräns. Hon bedyrar att Gozzi records snart kommer släppa ny musik, som är ”tillbaka till epa-rötterna”.

Dessutom kan väl även yngre personer gilla snusk, menar hon.

– 15-åringar som åker epa, som är byx­myndiga, de vet vad sex är, de får ha sex. Jag ser egentligen inte problemet med att de lyssnar på våra låtar, säger Fröken Snusk.

Rasmus i Forshaga tycker att epa­dunkens bild av raggarna är snedvriden.

– Riktiga raggare tar hand om bilarna, det är deras bebisar. Ser de nån som håller på med droger på gatan så hoppar de ur och slår ner honom. Det är inte ungdomar som köper en bil för en halv mille och sitter och hoppar sönder den, säger Rasmus.

– Det blir så fel syn på en kultur som är så fin egentligen.

Raggarrockaren Eddie Meduza blev berömd för sina obscena texter. Nu har hans yngsta son, Erik, börjat göra epadunk. ”Men de grovaste texterna har fasats ut, i och med att epadunk blivit mer etablerat”, säger Erik.

Det är sen fredagkväll i januari när Erik Meduza – eller Erik Norstedt som är hans riktiga namn – till slut hör av sig.

Han berättar att han har lyckats hitta en raggarbil. Via Snapchat. Den sladdar just nu in mot Stockholm city i snömodden. Ett gulligt par på Adelsö har erbjudit sig att låna ut den och är på väg in till stan just nu.  

När vi pratade med Erik Meduza på telefon tidigare var det han som föreslog att vi kunde plåta honom i en passande raggarbils­miljö.

Han är ju ändå en Meduza.

Även om han själv inte äger någon bil, uppvuxen som han är i storstaden.

– Jag vill väl fortsätta i farsans anda och föra vidare det arvet, men samtidigt göra min egen grej, det som är jag. Det här är vår legacy, men jag är inte bara min farsas son, säger han.

Det blir ju övermättat. Man kan bara säga kuk och fitta ett antal gånger innan folk tröttnar.
Erik Meduza

Ja, könsrockens urfader Eddie Meduzas arvinge har också börjat med epadunk.

Erik Meduza har tidigare pysslat med dubstep, rockabilly och EDM. Men så såg han en video med epadunk-artisten Ringnes-Ronny på Youtube förra året och bestämde sig för att försöka efterlikna soundet.

Hittills har det blivit en handfull låtar. Bland annat singeln ”Dunka plåt” tillsammans med Rasmus Gozzi, skivbolags­direktören som har ett finger med överallt.

Men Erik Meduza undviker helst för obscena texter.

Han vill att alla ska kunna sjunga med.

– Jag vet ju vad som hände med farsan. Det förstörde hans möjligheter att komma ut mainstream. Han var ju väldigt polariserande, även om han ofta sa kloka saker, säger Erik Meduza.

– Det blir ju övermättat. Man kan bara säga kuk och fitta ett antal gånger innan folk tröttnar.

Paret med raggarbilen, Matilda och David, kommer inte längre än till Hornstull, och öppnar motorhuven för att kolla varför bilen krånglar. Nåt lyse har pajat.

Erik Meduza har ingen egen bil, men får kontakt på Snapchat med Matilda och David från Adelsö, som kommer åkande i snöyran. Namnet Meduza öppnar dörrar i raggarvärlden. ”Jag kan inte komma ihåg alla gånger folk kommer fram och säger ’din farsa är en legend!’”, säger Erik Meduza.

De har en spritflaska med sig men Erik Meduza tar låtsas­klunkar, han dricker inte sånt på grund av magproblem.

Han var bara fyra år när pappan dog, och beskriver sin uppväxt som ganska normal. Men folk kommer ofta fram, starstruck.

– Jag blir ofta medbjuden att ”ströga” med folk. Kanske skaffar jag en egen raggarbil om jag nån gång flyttar ut på landet, säger han.

Erik Meduza tror att den lättsamma dunk-musiken är en motrörelse mot gangster­rappens deppiga, urbana mörker.

Förslag om nya hårdare regler kring bilbälten och hastig­hets­begränsningar, till och med hot om EU-förbud mot A-traktorer, kan dock leda till att epadunken bara blir kortlivad fluga.

Men några saker har den gemensamt med hiphopen – sexismen, och beefarna.

Producenten och artisten Rasmus Gozzi är inte bara hjärnan bakom Fröken Snusk, utan har också släppt en låt varje fredag sedan 2016 på sitt skivbolag Gozzi records. Det blir över 750 stycken, av varierande kvalitet, många om dirty bitches, lösa töser och stora titts. Inga genusteorier här inte.

Men i den låtskatten finns också flera hånfulla sånger om andra epadunk-stjärnor.

Exempelvis har bandet Albatraoz och norske Ringnes-Ronny förlöjligats för att deras musik inte går att ligga till.

”Du kan smaka bubbel med stryptag” sjunger Fröken Snusk och Gozzi i en annan disslåt, en porrparodi på Sofie Svenssons och Elov & Benys storhit ”Bubbel på balkongen”.

Flera artister i branschen bekräftar att det blivit dålig stämning, även om låtarna är menade som skämt. Men ilskan går djupare än så.

– Alla i branschen hatar Gozzi för att han snor så mycket från andra, säger en stor epadunk-artist, som vill vara anonym.

– Det är inte glada miner. Många är irriterade, säger en annan person med insyn i branschen.

Ytterligare en person menar att konflikterna finns, men är ”svenne-beefar”.

– Alltså svensson-beefar, lätta beefar. Det kan handla om någon som gjort en dålig deal. Business är business, men det är ju i alla fall inga vapen inblandade, säger personen.

Över 1 200 biljetter har sålts till kvällens gig med Fröken Snusk och Rasmus Gozzi på nattklubben Strömpis i Örebro. På klubben är även den norska russemusiken är populär – många ser just ”russ” som epadunkens ursprung.

Rasmus Gozzi, som inte oväntat tillbringar största delen av dygnet i studion och sprutar ur sig ny musik, har inte tid att göra en intervju. Men han svarar på frågor via mail:

”Från vår sida är allt på skoj med glimten i ögat, men det finns många artister som saknar humor, om vi säger så. Det finns säkert de som har konflikt med oss men vi är här för att ha kul, så orka bry sig”, skriver han.

Även att han skulle sno från andras musik, slår han ifrån sig.

”Många i branschen tar inspiration från av varandra så svårt att veta vilken låt det skulle vara då vi har släppt över 500 låtar.”

Artisten Sofie Svensson säger att hon inte vet om ironi­versionen av hennes låt verkligen är en diss eller inte.

– Det är inget jag brytt mig om faktiskt. Den här världen är ju ganska problem­fri, till skillnad från rap­världen, säger hon.

Epadunk beskrivs som landsbygdens motrörelse mot den mörka, storstads­centrerade hiphopen. Men dunk har också flera likheter med rap – till exempel finns ofta en sexistisk kvinnosyn.

Som en av få kvinnliga artister i epdunken har hon däremot reagerat på att det blivit mer och mer sexism i vissa texter.

– Det har blivit normaliserat. Det är typ kvinno­förnedrande men anses ändå ”okej”.

Själv har hon varit med i dunk-svängen långt innan genren hamnade på Spotifys topplistor, och säger att hon är ”äkta vara”.

Precis som i hiphopen är det i epdunk viktigt att vara på riktigt. Bo kvar utanför Västerås och gilla bilar.

Sofie Svensson har framförallt skrivit sina låtar själv.

– Om jag skulle ge ett råd till en ung tjej i branschen så skulle det vara, tänk klokt. Skriv inte om något du kommer att ångra. Skriv om nåt du står för.

Vi har fått instruktioner om att hämta upp Fröken Snusk på en adress i Bromma, där en av av skivbolagets producenter till­handa­håller en över­nattnings­lägenhet. För övrigt där som ”Dalahäst” spelades in i en garderob.

I kulisserna kring Fröken-konceptet finns ett team som hjälper till med sociala medier, en rad manliga låt­skrivare och musik­producenter, flera managers och pr-kontakter, varav en även har spexiga artister som Frej Larsson och 90-tals­skojaren Dr Bombay i sitt stall.

Men hon kommer inte ut från porten, utan sitter i en bil. Ensam.

Det här är tredje eller fjärde intervjun denna vecka.

– Fröken, introducerar hon sig och skakar hand.

Historien om Fröken Snusk börjar för flera år sedan i Uppsala.

Rasmus Gozzi fick en kreativ vision om en kvinna i rånarluva som sjöng frispråkigt om sex.

Bara ett problem: han kunde inte hitta någon som kunde spela rollen.

När Fröken och Gozzi för två år sedan blev samman­förda av en gemensam vän, den tidigare idol­deltagaren André Zuniga, föll allt på plats.

– Rasmus har förberett sig för detta sedan 2016 och vetat att så fort vi har rätt person så kommer allt skjuta i höjden, säger Fröken Snusk.

Hon bestämde att luvan skulle vara rosa.

I övrigt är det de manliga musik­producenternas fantasier om kvinnor och grovt sex, som hon får fronta, försvara och leva ut på scenen.

– Det ser jag inte som något konstigt, de skriver roliga texter, jag tycker att det är roligt att sjunga dem. Eftersom jag känner de här människorna så vet jag att det inte är så de ser på tjejer, säger hon.

En förklaring till att epadunken slog igenom stort 2022, tror Fröken Snusk är just att kvinnor som hon själv dök upp i genren.

Hon bröt mot tabun. Kallade sig själv ”luder”.

– Om man tittar way, way back, var ordet luder kommer från så är det uppkäftig, stark kvinna, i grunden. Det är vad jag, vad Fröken, är. En uppkäftig, stark kvinna, säger Fröken Snusk.

Hon drar parallellen till Eddie Meduza. Fast hans låtar har hon egentligen aldrig hört. Får hon välja lyssnar hon på de snälla tjej­idolerna Markus & Martinus.

Fröken Snusk har tänjt även på sina egna normer. Saker hon sa stopp till i början av, skulle hon nog gå med på i dag, konstaterar hon.

Till exempel rader som ”min fitta luktar usch”.

– I början var det mest – vad känns bra för mig att sjunga. Nu har jag kommit till insikt om att de här låtarna är humormusik, man ska inte ta det personligt. Det är bara en rolig grej.

Men till slut nåddes i alla fall en slags gräns – med låten ”Homofil”.

De förlegade och nedvärderande orden om hbtq-personer var för många långt mer upprörande än strypsexet.

Fröken Snusk försvarar låten ”Homofil” med att de bara använde norska ordet för homosexuell.

– Det är jättetråkigt att det blivit sån missuppfattning gällande vad låtens innebörd är. För låten handlar bara om kärlek. I den här genren blandar vi ofta svenska och norska, säger hon.

Låten handlar om att Fröken inte får ha sex, och att man får ha kul som homosexuell
Fröken Snusk

Fröken Snusk ger exempel på låtar där hon samarbetar med norska artister som Kuselofte och Ringnes-Ronny. De flesta sjungs dock mestadels på svenska.

I sociala medier har hon de senaste veckan lagt upp en ursäkt och ett Pride-hjärta. Managern hör också av sig i samband med vår intervju, och lyfter fram att Gozzi skrev låten ”Det är okey att vara gay” för fem år sedan. De för en diskussion i teamet, om låten ska tas ned. Eller skrivas om. De har kontaktat RFSL för att be om råd.

Ni måste ju tänkt på att i Sverige använder man inte det nedlåtande ordet längre? Ni släpper ju låten här, på svenska.

– Det har börjat bli mer nu att vi har kommit över till norskan, eftersom vi börjar få fanbase där, säger Fröken Snusk.

– När det står i Aftonbladet att Fröken är homofob, det är det sjukaste jag hört. Jag älskar allt och alla. Låten handlar om att Fröken inte får ha sex, och att man får ha kul som homosexuell.

Hon poserar proffsigt i fotostudion, men säger att hon egentligen hatar att bli fotad.

Masken kliar.

Den ger henne frihet, med har också blivit en börda.

Till sommaren måste de skaffa en luva med inbyggd luft­konditionering, konstaterar hon.

Vad händer om hon någon gång vill ta av den – och få vara sig själv?

– Så länge Fröken-grejen finns kommer masken alltid vara på. Men det beror väl på hur det går. Om jag fått tillräckligt med grejer och mår bra, då kanske jag känner att jag inte behöver cred för det allt här. Men det är svårt att säga nu.

Publisert:

OM AFTONBLADET

Tipsa oss: SMS 71 000. Mejl: tipsa@aftonbladet.se
Tjänstgörande redaktörer: Mikael Hedmark, Sebastian Laneby
Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
Redaktionschef: Karin Schmidt
Jobba på Aftonbladet: Klicka här

OM AFTONBLADET